döv, hälsade på mig med stentorsröst. Han måste höja rösten, så att han själv kan höra sig tala för att kunna kontrol- lera riktigheten av sitt uttal. Guvernören ger sig aldrig mycket tid — han har alltid bråttom, är alltid upp- tagen av affärer, berusad av sin flit. Om han låg på sin dödsbädd tror jag han skulle kalla på en stenograf för att dik- tera anvisningar för sin begravning, en kort skiss av sitt liv; han skulle låta ta en kopia av det för att ha i fall av meée- ningsskiljaktigheter. Madden ser frisk ut, men jag har hört sägas att det är en begravningsentrepre- nörs rodnad. Kort före middagen kom mrs. Roberts och en annan dam på besök. Mrs. Ro- berts är en intagande kvinna — konden- serat solsken, vacker, spelar piano som en långhårig musikprofessor. Spelade flera av Lange's kompositioner första gången hon såg dem. Detta förefaller mig lika obegripligt som om en människa läste Herrens bön på fyra språk sam- tidigt. Mrs. R. lovade komma i morgon kväll och ta med sig en dam, som har en vac- ker sångröst och en hypermusikalisk gosse. Efter middagen satte alla i gång med sina dagböcker. Mrs. G., miss Igoe, Daisy och Dot. Gick till sängs kl. 11.30. FÅ 10 TEKNIK för ALLA Edison vid sin första större dy- namo. Under två kvällar i följd glömde jag att be Damon om en nattskjorta. Den delen av mitt minne som har hand om avdelningen för nattskjortor fungerar tydligen inte. + Woodside Villa, den 16 juli 1885. När jag vaknar denna morgon upptäc- ker jag att jag gick till sängs i går kväll utan att ha fällt ned gardinerna i mitt rum. Jag är glad att familjen, som bor i huset intill, går och lägger sig tidigt. Jag rodnade retroaktivt av att tänka på det. Sov gott, vädret är klart och varmt. Termometern är ”prolongerat progres- siv”. Dagen är så vacker att barome- tern är bedövad. Åt frukost, anteckna- de en massa nonsens. Läste ett stycke i Longfellow's ”Hy- perion”. Läste ända till det stycke, där han talar om en helgonstaty, som blev sömngångare och gick omkring på nät- terna och reparerade tak, speciellt taket hos en änka, vilken försummade sin fa- milj för att hela dagen bedja i kyrkan. Läste ett reportage om två mord i da- gens ”Herald” — detta för att upprätt- hålla mitt intresse för mänskliga ange- lägenhetér. Byggde ett luftslott eller två. Gick ut och provade mina nya skor. Läste en smula 1 miss Cleveland's bok, där hon klankar på George Elliot för att denna författarinna saknar varje drag av himmelsk fantasi i sina dikter. Dra- vel! Med mitt bistånd klippte flickorna pip- kragar på tolv prästkragar och teckna- de med bläck ögon, näsa och mun på den gula delen (av blomman), vilket gav dem ett lustigt mänskligt utseende. De kläddes i pappersdräkter och fastsattes på ena sidan av en pappask med inskrif- ten: ”Venus?” tolv döttrar”. Jag hoppas ingen universitetsbildad pedant kommer den här vägen och insinuerar att Venus aldrig var gift och för övrigt aldrig hade några barn. Flickorna gingo och badade. Jag och Damon foro ut i ångslupen och seglade omkring en timme eller så över hummerbankarna. På kvällen började Damon en dagbok, mycket vitsig. Miss Igoe sade Damon att hon inte kunde uttrycka (express) sin beundran varpå han sade henne att skicka den som fraktgods (by freight). Våra själar lunchade på en Strauss- vals, som spelades av miss Daisy, och sedan satte vi oss alla kring bordet för att skriva våra dagböcker. + Jag lärde flickorna hur de skulle göra skuggbilder genom att använda skrynk- lat papper. Vi försökte oss på några experiment i tankeläsning, som inte voro särskilt framgångsrika. Jag tror att tankeöverföringen motsä- ges av sunda förnuftet. En vis anord- ning av den gode guden att vi inte kan läsa varandras tankar! Det skulle göra slut på civilisationen och alla människor skulle rymma till skogs. Efter femtio eller hundratusen århundraden, när mänskligheten utvecklats till fulländ- ning, kommer kanske denna förmåga att kunna utvecklas utan skada för sam- hället. x Mrs. Roberts har skadat sin ”musik- arm” och kunde inte komma och spela för oss, som hon hade lovat, och vi gick alltså förlustiga hennes parfymerade konversation, sköna musik och änglalika leende — ”la femme qui rit”. Sedan miss Igoe börjat läsa miss Cle- veland's bok har hennes språk blivit tungt, stelt och formellt. Varje anmärk- ning hon gör verkar stärkt. + Om vädret blir ännu litet varmare, kommer helvetet att få anseende som ett rent sommarnöje. + Dot frågade hur böcker skickades per post och Damon sade att det var som andra klass postförsändelser. Jag sade att Damon och jag kunde postas på det/ SETS ERA EL SS SA EE SE SSA RE SE EA SN Sr STORES SAR OK STTISE SIE ArPt E S g