9 dagar med Edison

Dagboksblad som säga något om mannen bakom verket Copyright Teknik för Alla (Forts. från föregående n:r). Tog av mig två lager kläder. Detta vore en lämplig dag för att tillämpa Sydney Smith’s plan att ta av sig sitt kött och sitta i bara benen. Att minnas — gå till ett spinneri och låta sig rullas igenom maskinen, som gör tryckta tyger. Detta vore höjden av tunnkläddhet. Läste litet i Lavatar, mme. Recamier, Rousseau’s ”Emile”. * Lade mig på soffan och somnade. Drömde att Damon fick solstygn och lades på golvet i kontoret, där han svällde upp till den grad att han bröt sönder golvet i våningen ovanför, så att två av redaktörerna i baseballtidningen föllo ned och dödades. Tyckte att brandkaptenen kom in och beordrade att man skulle borra hål i honom. Sedan tog drömmen en annan riktning. Såg en massa djur med så sällsamma egenskaper att det räckt för att spränga i luften hela den paleontologiska vetenskapen. Cuvier, Buffon och Darwin skulle aldrig ha kunnat konstruera sina teorier om några av dessa djur hade strövat omkring på denna vår lilla jordkula. Efter att ha sett detta väldiga menageri passera revy vaknade jag av att jag nästan föll från soffan. Fann att värmen hade nått höjden av sin ondska. For ut i slupen. När jag återvände kom slupen för långt in och lämnades på det torra av ebben. Åt middag, gick ut och såg ett fyrverkeri, som avbrändes av någon okänd gäst i dessa ozonrika trakter. Efteråt gick jag, på vänlig inbjudan från den intagande mrs. Robert, över till Cottage Park för att höra musikkåren spela, pro bono publico samt för hennes gosse ”exclusivamento”. Pojken är ett riktigt underbarn på piano. Spelar med stor snabbhet; hans händer och fingrar rörde sig som en cirkelsåg. Spelade ett högtidligt stycke, som jag föreställde mig kunde vara ”God Kill the Queen”.

Woodside Villa, den 19 juli 1885.

Sov sött som en lus i morfin. Iklädde mig de strykta och stärkta emblemen på borgerlig respektabilitet. Åt en stadig frukost. Vädret härligt. Kanarieorkestern spelade upp samma gamla visa. Förfäderna till denna fågel sjöngo samma melodi för 6.000 år sedan för Adam nere vid Eufrates, på den tiden Abel fick plats som den första ängeln. * Läste i ”Sunday Herald” om John Roche’s konkurs — tråkigt! Han har blivit illvilligt förföljd av tidningar och andra — av okunnighet, skulle jag tro. Amerikanarne borde vara stolta över Roche, som började sitt liv som arbetare men blev en jätte inom industrien och den störste skeppsbyggaren i Förenta Staterna, som ger arbete åt tusentals män och föder otaliga familjer. Vad har han nu för sina 40 år av ändlöst arbete och bekymmer? Jag skulle vilja uppfinna ett specialhelvete för människor, som förfölja sådana män. Jag skulle vilja se dem vandra i evighet bortom polcirkeln, angripna av kronisk ischias. * Läste mera om detta ofattbara mönster av takt och skönhet — madame Recamier. En sådan kvinna skulle jag vilja se! I våra dagar tycks naturen driva tillverkning med annan stil på varorna; den kommer nog inte att återvända till sina gamla ideal förrän långt efter jag blivit flintskallig. * Sedan Damon återvänt har han och jag gjort upp planer på vår hydda i Florida, i den paradisiska halvöns lågländer, inom denna trakt av tjusande skönhet, där doftande fläktar från Orinocos högland och den mörka Karibiska sjön i evighet kyssa den yppiga floran — VRÖVEL! * Å, mina kära vänner, denna himmelska klump, som är vår jord, har roterat ytterligare ett varv kring sin axel,