Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 9 dagar med Edison
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men ännu har jag inte fått något foto
från ”Chatauqua’s ros”. Hur länge
ännu skall hoppet gäcka mig. Miss Igoe
talade om för mig att hon hade tagit en
bild på en klippa vid Panama, New
York. Det fanns flera andra i gruppen,
de voro väl inströdda för att dämpa
effekten av Mina’s skönhet.
Efter middagen tog jag mig en
promenad till staden Ocean Spray, där jag
gick in i en drug-store och köpte litet
karameller eller vad som gällde för
godsaker. Jag frågade den snobbige
ynglingen med den vanliga stupida
uppsynen om de hade någon
salpetersuperoxid. Han stirrade oförstående på mig.
Då förenklade jag namnet till
salpetersyra, vilket jag hoppades inte stod över
hans uppfattningsförmåga. En svag
glimt av förståelse gick över hans
ansikte; han begav sig till ett annat rum,
från vilket han återvände med
förklaringen, att de inte förde salpetersyra.
Tänk er en drug-store utan
salpetersyra! En drug-store tycks numera
bestå av ett skyltfönster med röda, blåa
och gröna damejeanner, en låda
karameller och tandborstar, en massa
halvtomma flaskor med latinska inskrifter, som
hota med död och magens förstörelse.
Och allt detta i händerna på en ung man
med grovt tillyxat huvud, håret benat
av en ingenjör och en tomt stirrande
medelmåttighet i ett ansikte, som skulle
komma en gummiindian att verka
intelligent i jämförelse.
*
Woodside, den
29 juli 1885.
Steg upp före alla andra. Gick ned
för att titta på mamma jorden och
hennes gröna kläder. Åt frukost, läste högt
för damerna ur madame Recamiers
memoarer. Fortsatte med det en timme
och blev lika hes som en mistlur. Tror
att damerna blevo svartsjuka på
madame Recamier.
Det är så hett! Jag tar av mig allt.
Varmt väder är alla uppskovs moder.
Det är ebb i min energi — jag börjar
bli värmeidiot!
Försökte läsa några av de invecklade
meningarna i miss Cleveland’s bok. Min
tanke snavade på en skräckinjagande
utläggning, föll ned mitt emellan två
meningar och låg medvetslös i tio
minuter. Jag rökte en cigarr av märket
Reina Victaria. Den måtte ha lagrats
i en avskrädestunna.
Mrs. Clark berättade en historia om
hur Louise’s mor i ett sällskap sjöng en
sång, som heter ”I Have No Home, I
Have No Home”. Någon ropade, att han
skulle skaffa henne ett gott hem, om
hon slutade. Jag tror, att mrs Clark
ville säga, att denna herre var
bokhållare i ett sjukhus för koppsjuka.
 |
En skådespelerska
sjunger in en visa
i Edisons fonograf.
En roande
teckning från år 1878. |
Mrs. G. har hängt ut flugpapper
överallt i huset. Dessa listiga apparater för
insektsfångst ha en ypperlig verkan. En
av de första saker jag skall göra, när
jag kommer till himlen, är att ta reda
på, vad flugorna äro skapade till. När
detta är gjort, är jag färdig för
affärerna. Kanske är jag alltför
sangvinisk och slutar kanske i stället på ett
annat, där ett av mina straff kommer
att bli en generalukas från Belzebub,
att man skall hålla mun, när Edison
försöker få entomologiska upplysningar.
Satan är kråkskrämman i den religiösa
rågåkern.
Mot solnedgången for jag ut med
damerna i slupen. Talade om kärlek,
Cupido, Apollo, Adonis, idealiska personer.
En av damerna sade att hon aldrig hade
mött sitt ideal. Jag föreslog, att hon
skulle vänta till yttersta domen.
|
Femtio års språng
i utvecklingen.
Från Menlo Park
1877 till
Orangeanläggningen —
Edisons fabriker
— 1927. |
Damon’s hjärta är så stort, att det
ger honom anlag för fetma. På land var
det så varmt, att man hade kunnat
pröva eldfasta kassaskåp, men på sjön
hade vi lika svalt som en gurka i
packis. Mrs. G. har nu lovat i tre dagar,
att hon skulle bjuda på musslor à la
Taft. Hon har svettats bort sitt minne.
Har varit på jakt efter någon
myrstack, så att jag kunde hålla utkik på
dem liggande i gräset. Men det tycks
inte finnas någon i närheten.
Jag tror inte en myra kunde skaffa
sig ett hyggligt levebröd i ett land, som
en yankee måste emigrera från.
För första gången i mitt liv har jag
med flit köpt ett par alltför trånga skor.
De äro små och se bra ut. Mitt
intellekt nummer 2 (det förvärvade
intellektet) har lyckats övertyga mitt
intellekt nummer 1 (mitt medfödda intellekt
eller hjärta) att det är ren fåfänga,
egenkärlek och vanvett att utstå
kroppsliga smärtor för att ens person skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Oct 1 23:50:24 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-15/0009.html
