men ännu har jag inte fått något foto från ”Chatauqua’s ros”. Hur länge ännu skall hoppet gäcka mig. Miss Igoe talade om för mig att hon hade tagit en bild på en klippa vid Panama, New York. Det fanns flera andra i gruppen, de voro väl inströdda för att dämpa effekten av Mina’s skönhet. Efter middagen tog jag mig en promenad till staden Ocean Spray, där jag gick in i en drug-store och köpte litet karameller eller vad som gällde för godsaker. Jag frågade den snobbige ynglingen med den vanliga stupida uppsynen om de hade någon salpetersuperoxid. Han stirrade oförstående på mig. Då förenklade jag namnet till salpetersyra, vilket jag hoppades inte stod över hans uppfattningsförmåga. En svag glimt av förståelse gick över hans ansikte; han begav sig till ett annat rum, från vilket han återvände med förklaringen, att de inte förde salpetersyra. Tänk er en drug-store utan salpetersyra! En drug-store tycks numera bestå av ett skyltfönster med röda, blåa och gröna damejeanner, en låda karameller och tandborstar, en massa halvtomma flaskor med latinska inskrifter, som hota med död och magens förstörelse. Och allt detta i händerna på en ung man med grovt tillyxat huvud, håret benat av en ingenjör och en tomt stirrande medelmåttighet i ett ansikte, som skulle komma en gummiindian att verka intelligent i jämförelse. *

Woodside, den 29 juli 1885.

Steg upp före alla andra. Gick ned för att titta på mamma jorden och hennes gröna kläder. Åt frukost, läste högt för damerna ur madame Recamiers memoarer. Fortsatte med det en timme och blev lika hes som en mistlur. Tror att damerna blevo svartsjuka på madame Recamier. Det är så hett! Jag tar av mig allt. Varmt väder är alla uppskovs moder. Det är ebb i min energi — jag börjar bli värmeidiot! Försökte läsa några av de invecklade meningarna i miss Cleveland’s bok. Min tanke snavade på en skräckinjagande utläggning, föll ned mitt emellan två meningar och låg medvetslös i tio minuter. Jag rökte en cigarr av märket Reina Victaria. Den måtte ha lagrats i en avskrädestunna. Mrs. Clark berättade en historia om hur Louise’s mor i ett sällskap sjöng en sång, som heter ”I Have No Home, I Have No Home”. Någon ropade, att han skulle skaffa henne ett gott hem, om hon slutade. Jag tror, att mrs Clark ville säga, att denna herre var bokhållare i ett sjukhus för koppsjuka.

En skådespelerska
sjunger in en visa
i Edisons fonograf.
En roande
teckning från år 1878.</img>

Mrs. G. har hängt ut flugpapper
överallt i huset. Dessa listiga apparater för
insektsfångst ha en ypperlig verkan. En
av de första saker jag skall göra, när
jag kommer till himlen, är att ta reda
på, vad flugorna äro skapade till. När
detta är gjort, är jag färdig för
affärerna. Kanske är jag alltför
sangvinisk och slutar kanske i stället på ett
annat, där ett av mina straff kommer
att bli en generalukas från Belzebub,
att man skall hålla mun, när Edison
försöker få entomologiska upplysningar.
Satan är kråkskrämman i den religiösa
rågåkern.

Mot solnedgången for jag ut med
damerna i slupen. Talade om kärlek,
Cupido, Apollo, Adonis, idealiska personer.
En av damerna sade att hon aldrig hade
mött sitt ideal. Jag föreslog, att hon
skulle vänta till yttersta domen.

Femtio års språng
i utvecklingen.
Från Menlo Park
1877 till
Orangeanläggningen —
Edisons fabriker
— 1927.</img>

Damon’s hjärta är så stort, att det
ger honom anlag för fetma. På land var
det så varmt, att man hade kunnat
pröva eldfasta kassaskåp, men på sjön
hade vi lika svalt som en gurka i
packis. Mrs. G. har nu lovat i tre dagar,
att hon skulle bjuda på musslor à la
Taft. Hon har svettats bort sitt minne.

Har varit på jakt efter någon
myrstack, så att jag kunde hålla utkik på
dem liggande i gräset. Men det tycks
inte finnas någon i närheten.

Jag tror inte en myra kunde skaffa
sig ett hyggligt levebröd i ett land, som
en yankee måste emigrera från.

För första gången i mitt liv har jag
med flit köpt ett par alltför trånga skor.
De äro små och se bra ut. Mitt
intellekt nummer 2 (det förvärvade
intellektet) har lyckats övertyga mitt
intellekt nummer 1 (mitt medfödda intellekt
eller hjärta) att det är ren fåfänga,
egenkärlek och vanvett att utstå
kroppsliga smärtor för att ens person skall