Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Resan till KEN, av Christian Haugen
- XX. Barrikaden
- XXI. Slottet
- Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklara oss absolut eniga, sade Nivo. Men
om fem minuter köra vi vidare.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Slottet.
Den ohyggliga färden genom Nadirs
härjade gator hade uppskakat Waynes
långt ifrån härdade nerver.
Ödeläggelsen runt omkring, mörkret och den
dödsliknande tystnaden upprörde honom, och
varje gång han kände bilens hjul gå
fram över människoknotor, bröstkorgar
och huvudskålar, hade han känt en rent
av fysisk smärta. Men allra mest
pinades han av de förfärliga bilder, som
hans fantasi utmålade sig av de
förskräckliga dagarna, då ödlorna härjade
staden. Han såg människor, som
förgäves sökt fly, och han såg människor, som
kämpat förgäves med odugliga vapen.
Här hade de offrat sig och gått i döden
för att rädda andra eller för att få tid
att ställa upp den apparat, som hade
sänt ut den primitiva men dödande
lansen.
— Efter vad jag kan förstå, sade
Nivo, så ha invånarna fått ta upp kampen
mot odjuren och låta de andra draga sig
tillbaka, men jag tycker, att de borde
ha varit bättre beväpnade och bättre
förberedda. Det är hundra kilometer
härifrån till sundet mellan Virdin och
Asra, och sundet är hälften så brett,
alltså femtio kilometer, så det måste ha
gått ett halvt dygn mellan det första
telegrammet om vampyrödlorna och
deras framfärd och deras ankomst till
Nadir. Alltså kunde soldaterna mycket väl
ha givit dem en varmare välkomst. Vi
ha både flygmaskiner, automobiler,
elektricitet och tekniska hjälpmedel,
varmed vi hade kunnat motstå dem i en
stad, där människorna kunna komma
fortare fram än de väldiga djuren, som
nog kunna slå ned husen med sina
svansar, men inte förr än människorna
kunna komma ut på den andra sidan. Och
människorna kunde ha kommit bakom
dem och hade på det hela taget kunnat
göra en hel del utan fara. I varje fall
kunde de då ha ställt upp kastmaskiner
på olika ställen utan att behöva offra
så många soldater, som de gjort här.
Nej, jag kan inte förstå det men får
väl en förklaring, när jag träffar min
far.
— Kunde det inte tänkas, att
vampyrödlorna ha kommit över staden
alldeles oväntat? frågade Faversham.
Nivo skakade på huvudet.
— Nej, det vill säga, det kunde
naturligtvis vara tänkbart, att de ha
kommit hit till fjorden dolda av en tät
dimma, som vi ofta ha här på Ken, och i
så fall har staden bara haft en
halvtimme på sig, men då hade allt sett
annorlunda ut än det gör nu. Det har varit
en stor flock, och den skulle utan tvivel
ha varit herre över staden inom en
ganska kort tid. Man hade då absolut inte
fått tid att fly. Vi sågo bara en enda
förstörd båt i hamnen. Hade djuren
kommit överraskande, hade vi funnit
hundratals, och i stället för relativt få
skelettrester på gatorna skulle vi ha
funnit dem betäckta av halvruttna lik.
Vampyrerna vilja som sagt helst bara ha
blod, och hade de haft en hel miljonstad
att frossa på, hade de inte rört köttet.
Husen hade inte kunnat vara till något
skydd: Det kan för resten göra
alldeles detsamma, vi få väl en gång veta,
hur det hela gått till. Om slottet står
där det stod, då jag reste, finner jag
nog ett eller annat meddelande, som
kastar ljus över problemet. Nu, mina
herrar, gå vi vidare.
Han lade in växeln igen, bilen satte
sig i gång och Wayne kröp åter ned på
sin plats.
Om en stund kommo de in på en bred
bulevard med två körbanor och
planterad med träd och gräsplaner.
— Detta är vår huvudgata, sade Nivo.
— Den går genom hela staden från
söder till norr i rät linje, utom på mitten,
där den går i båge omkring slottshöjden.
Här är det, nu äro vi framme.
Wayne såg en portal av vit sten med
refflade pelare och två låga valv vid
sidan av den breda inkörsporten. Den
påminde honom om ”Marmorporten”,
men de voro redan förbi, innan han hann
se närmare efter. De hade kommit in i
en park, strålkastaren glittrade på tätt
bladverk på båda sidor och hjulen
susade inte längre på asfalt utan rasslade
på rödaktigt grus. Vägen eller allén
gick rakt fram och steg brant uppåt.
Han skymtade pelarsmyckade terrasser
och okänd vällukt strömmade emot
honom från färgrika blommor — så voro
de förbi parken och körde över en
stenlagd, halvmånformig, mosaikmönstrad
plats, in genom en ny vit, praktfull
portal och in på slottsgården.
Nivo styrde åt sidan och stannade
framför en bred, hög trappa.
— Ja, här bor jag, sade han och slog
av strömmen.
Strålkastaren släcktes.
— Skall jag också släcka? frågade
Faversham viskande.
— Ja, svarade Nivo, det är inte värt
att bilen väcker förbigåendes
uppmärksamhet, medan vi äro borta. Jag har
en ficklampa, som vi kunna klara oss
med, tills vi komma in.
Faversham lydde, men i samma
ögonblick som det blev mörkt, blev det ljust
i två gotiska fönster, ett på var sida av
dörren där uppe.
— Det är någon där, viskade Wayne.
Nivo reste sig och sprang hastigt bort
till trappan.
— Ja, sade han. — Kom med!
Wayne och Faversham följde
långsamt efter, bägge två lika förvånade
över, att det verkligen existerade
människor i denna dödens stad, och bägge
lika nyfikna på att se, vilken
uppståndelse deras oväntade ankomst skulle
väcka. Hur komme dessa människor att se
ut, då de stode ansikte mot ansikte med
rasbröder från en annan planet, fyra
ljusår från dem?
Då Nivo satte foten på det översta
steget, gled den väldiga dörren åt sidan.
Engelsmännen stodo då i skuggan av
en pelare på avsatsen nedanför och
kunde inte se annat än ljushavet från
dörren samt Nivos skugga, men de kunde
höra och förstå varje ord som sades.
Det var tydligen ingen tjänare, som
hade öppnat dörren, utan en av rikets
mäktigaste, som räknade sig bland Nivos
vänner.
(Forts. i nästa n:r.)
Ta’ chansen
att förtjäna
pengar!
Bliv ombud för
Teknik för Alla,
veckotidningen
för praktiskt folk.
Till Teknik för Alla.
Box 3023, Stockholm 3.
Undertecknad önskar få sig
tillsänt ombudsvillkor och material:
Namn: .....
Bostad: .....
Adress: .....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Oct 24 21:12:52 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-15/0022.html
