OLYCKSFALLEN inom industrien

Det är beklagligt, att frågan om olycksfallen inom industrien skall behålla sin aktualitet, och det är tydligt, att allt måste göras för att avföra den från dagordningen. Senast har detta skett genom en föreläsningsserie av det livaktiga Tekniska Förbundet i Borås, vilken förtjänar att uppmärksammas. Temat för föredragen var ”Skyddsarbetet för arbetspersonalen inom industrien”, som belystes av tre talare. Direktör G. Hultman i Skyddstekniska Föreningen talade om ”Det frivilliga skyddsarbetets intensifiering” och påpekade bl. a. olycksfallens ekonomiska konsekvenser. 1937 utgjorde sålunda de kontanta utläggen ej mindre än 35 millioner kr. Härtill komma de indirekta kostnaderna för förlorad arbetstid, förlorad eller försämrad produktion, skada å materiel m. m. Riksförsäkringsanstalten behandlar årligen omkring 200.000 olycksfallsärenden. 1937 beräknades varje olycksfall kosta i medeltal 180 kr. Ett intensifierat skyddsarbete är därför nödvändigt genom samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i syfte att placera rätt man på rätt plats och att uppehålla respekten för givna skydds- och ordningsföreskrifter samt att skärpa vaksamheten i arbetet. Resultatet därav blir trygghet och trevnad på arbetsplatserna samt gott samarbete mellan arbetsgivare och arbetare även på andra områden. En sådan skyddsverksamhet måste dock vara målmedveten och systematisk, ty sporadiska åtgärder ha ingen eller ringa betydelse. Inom en del storföretag har man lyckats att på denna väg avsevärt nedbringa olycksfallsfrekvensen. Skyddstekniska föreningen står till tjänst vid organiserandet av dylik säkerhetstjänst. ”Samarbetet mellan driftsledning och läkare vid olycksfall i arbete” behandlades av d:r G. Alling i Svenska Arbetsgivareföreningen. Han framhöll, att enligt vetenskapliga undersökningar somliga människor äro mera utsatta för olycksfall än andra, ty den mänskliga faktorn spelar en stor roll. I regel är det så, att 3/4 av alla olycksfall på en arbetsplats drabba 1/4 av arbetarna och alltid samma fjärdedel. Frågan om individens lämplighet för det ena eller andra yrket har därför stor betydelse. Yrkesvalet är mycket viktigt och kräver samarbete mellan industrimannen och läkaren, ty det är både en psykoteknisk och en medicinsk fråga. I utlandet är den psykotekniska undersökningsmetoden mycket utbredd. Intim kontakt måste etableras mellan säkerhetstjänsten, som skall nedbringa olycksfallsriskerna, och läkaren, som skall så snart som möjligt göra de skadade åter arbetsdugliga. Den industriella sjukvård, som organiserats vid flera industriföretag, har lämnat mycket goda resultat. Sålunda ha sjukdagarna nedgått med i genomsnitt 50 %. Överingenjör A. Engblom talade om ”Skyddsarbetets organisation och arbetssätt” samt framhöll, att man i Förenta Staterna betraktar skyddsarbetet som en ekonomisk fråga, medan vi i Sverige lägga sociala synpunkter på densamma. Intresset för skyddsarbetet har hos oss varit alltför ringa. Det har t. ex. varit ganska svårt för fackföreningarna att få folk, som äro villiga att bli skyddsombud. Talaren visade till sist, hur säkerhetstjänsten organiserats vid Borås Wäfveri AB. I Yrkesinspektionens till dess 50-årsjubileum utgivna minnesskrift framgår av ett diagram, att olyckallsfrekvensen går parallellt med konjunkturutvecklingen. Detta är heller icke förvånande. Då konjunkturen stiger, ökas behovet av arbetskraft, och ovana arbetare måste anställas, varigenom riskerna för olycksfall tilltaga. I minnesskriften gjordes även åtskilliga uttalanden om det frivilliga skyddsarbetet vid de industrier, där ett sådant är organiserat, och dess goda resultat vitsordades allmänt. Överingenjör P. Rydbeck hos SKF påminde om att arbetarskyddslagen numera rekommenderar inrättandet av skyddskommittéer på arbetsplatserna. Nyttan härav är klart konstaterad hos SKF, där en frivillig skyddsverksamhet under mer än 10 år bedrivits. Vid rationell fabriksdrift måste olycksfallen betraktas såsom ”otidsenliga”, genom deras nedbringande kunna utgifterna minskas och de sperade medlen användas för nyttigare ändamål. Denna uppfattning har numera vunnit insteg hos såväl arbetsgivare som arbetare. Disponent E. Wijkander vid A.-B. Bofors, betygar, att genom säkerhetstjänsten och till denna hörande lokalkommittéer inom de olika yrkesgrupperna vid företaget har en mera ingående kännedom om yrkesinspektionens fordringar kunnat bibringas arbetarna. Hit höra ordning och reda, som skapa säkerhet på arbetsplatserna och bidraga till produktionens höjande. Skyddsingenjör T. Fahlman hos Trafik A.-B. Grängesberg—Oxelösund omvittnade från en 30-årig erfarenhet inom gruvindustrien, att intresset för arbetarskydd alltmer ökats på senare år, ehuru mycket återstår, innan alla göra sitt bästa för att undgå och förebygga olycksfall. Åren 1910—16 inträffade inom den svenska gruvhanteringen 1.96 dödsfall per 1.000 arbetare, men 1930—36 hade siffran sjunkit till 1.36. Ordföranden för skyddsombuden i verkstadsklubben hos Nydqvist & Holm A.-B. J. Larsson meddelade, att man hos detta företag redan 1932 var färdig med sin skyddskommitté. Säkerhetstjänsten har varit till stort gagn för såväl företaget som de anställda. Som exempel anföres, att 1939, då olycksfallen ökade för hela landet, nedgick deras antal hos Nydqvist & Holm med cirka 150 i jämförelse med föregående år. Antalet anställda var båda åren ungefär detsamma, och olycksfallskurvan låg ej onormalt högt 1938. För vår del skulle vi vilja understryka betydelsen av den psykotekniska anlagsprövningen, enär denna är betydelsefull ej blott ur olycksfalls-, utan även ur rationaliseringssynpunkt. Mycket av den nuvarande kritiken mot flytande tillverkning bottnar t. ex. däri, att för dylik sysselsättning olämpliga arbetare använts. Detta bör kunna förebyggas genom undersökning av arbetarnas lämplighet för olika slag av industriellt arbete. Vi vilja även framhålla betydelsen av olycksfallens minskning ur den synpunkten, att vi snart närma oss den tid, då tillströmningen av ny arbetskraft till industrien stagnerar. En verkställd undersökning visar, att under 10-årsperioden 1941—50 de 18-åringar, som inträda i förvärvsarbete, bli 220.000 mindre än under decenniet 1931—40. Vi ha sålunda ej råd till den minskning i antalet arbetsdugliga, som olycksfallen medföra, enligt beräkning utgörande cirka 35.000 arbetare, vilka konstant undandragas produktionen. Till sist påminna vi om att Teknik för Alla förra våren lancerade tanken på en stor annonskampanj som ett medel att minska olycksfallen. Annonsering har för andra ändamål visat sig vara ett mycket effektivt propagandamedel. Det är vår övertygelse, att en skickligt upplagd och på bred bas genomförd kampanj skulle kraftigt bidraga till ökad varsamhet och minskad vårdslöshet i arbetet. Och då 2/3 av alla olycksfall tillskrivas oförsiktigt handhavande av verktyg och maskiner, borde olycksfallen därigenom kunna nedbringas. <tab>T—s.