Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Olycksfallen inom industrien, av T—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OLYCKSFALLEN
inom industrien
Det är beklagligt, att frågan om olycksfallen inom
industrien skall behålla sin aktualitet, och det är tydligt, att
allt måste göras för att avföra den från dagordningen.
Senast har detta skett genom en föreläsningsserie av det
livaktiga Tekniska Förbundet i Borås, vilken förtjänar att
uppmärksammas.
Temat för föredragen var ”Skyddsarbetet för
arbetspersonalen inom industrien”, som belystes av tre talare.
Direktör G. Hultman i Skyddstekniska Föreningen talade
om ”Det frivilliga skyddsarbetets intensifiering” och
påpekade bl. a. olycksfallens ekonomiska konsekvenser. 1937
utgjorde sålunda de kontanta utläggen ej mindre än 35
millioner kr. Härtill komma de indirekta kostnaderna för förlorad
arbetstid, förlorad eller försämrad produktion, skada å
materiel m. m. Riksförsäkringsanstalten behandlar årligen
omkring 200.000 olycksfallsärenden. 1937 beräknades varje
olycksfall kosta i medeltal 180 kr.
Ett intensifierat skyddsarbete är därför nödvändigt genom
samverkan mellan arbetsgivare och arbetare i syfte att
placera rätt man på rätt plats och att uppehålla respekten för
givna skydds- och ordningsföreskrifter samt att skärpa
vaksamheten i arbetet. Resultatet därav blir trygghet och
trevnad på arbetsplatserna samt gott samarbete mellan
arbetsgivare och arbetare även på andra områden.
En sådan skyddsverksamhet måste dock vara målmedveten
och systematisk, ty sporadiska åtgärder ha ingen eller ringa
betydelse. Inom en del storföretag har man lyckats att på
denna väg avsevärt nedbringa olycksfallsfrekvensen.
Skyddstekniska föreningen står till tjänst vid organiserandet av
dylik säkerhetstjänst.
”Samarbetet mellan driftsledning och läkare vid olycksfall
i arbete” behandlades av d:r G. Alling i Svenska
Arbetsgivareföreningen. Han framhöll, att enligt vetenskapliga
undersökningar somliga människor äro mera utsatta för
olycksfall än andra, ty den mänskliga faktorn spelar en stor roll.
I regel är det så, att 3/4 av alla olycksfall på en arbetsplats
drabba 1/4 av arbetarna och alltid samma fjärdedel. Frågan
om individens lämplighet för det ena eller andra yrket har
därför stor betydelse. Yrkesvalet är mycket viktigt och
kräver samarbete mellan industrimannen och läkaren, ty det är
både en psykoteknisk och en medicinsk fråga. I utlandet är
den psykotekniska undersökningsmetoden mycket utbredd.
Intim kontakt måste etableras mellan säkerhetstjänsten,
som skall nedbringa olycksfallsriskerna, och läkaren, som
skall så snart som möjligt göra de skadade åter arbetsdugliga.
Den industriella sjukvård, som organiserats vid flera
industriföretag, har lämnat mycket goda resultat. Sålunda ha
sjukdagarna nedgått med i genomsnitt 50 %.
Överingenjör A. Engblom talade om ”Skyddsarbetets
organisation och arbetssätt” samt framhöll, att man i Förenta
Staterna betraktar skyddsarbetet som en ekonomisk fråga,
medan vi i Sverige lägga sociala synpunkter på densamma.
Intresset för skyddsarbetet har hos oss varit alltför ringa.
Det har t. ex. varit ganska svårt för fackföreningarna att få
folk, som äro villiga att bli skyddsombud.
Talaren visade till sist, hur säkerhetstjänsten organiserats
vid Borås Wäfveri AB.
I Yrkesinspektionens till dess 50-årsjubileum utgivna
minnesskrift framgår av ett diagram, att olyckallsfrekvensen
går parallellt med konjunkturutvecklingen. Detta är heller
icke förvånande. Då konjunkturen stiger, ökas behovet av
arbetskraft, och ovana arbetare måste anställas, varigenom
riskerna för olycksfall tilltaga.
I minnesskriften gjordes även åtskilliga uttalanden om det
frivilliga skyddsarbetet vid de industrier, där ett sådant är
organiserat, och dess goda resultat vitsordades allmänt.
Överingenjör P. Rydbeck hos SKF påminde om att
arbetarskyddslagen numera rekommenderar inrättandet av
skyddskommittéer på arbetsplatserna. Nyttan härav är klart
konstaterad hos SKF, där en frivillig skyddsverksamhet under
mer än 10 år bedrivits. Vid rationell fabriksdrift måste
olycksfallen betraktas såsom ”otidsenliga”, genom deras
nedbringande kunna utgifterna minskas och de sperade medlen
användas för nyttigare ändamål. Denna uppfattning har
numera vunnit insteg hos såväl arbetsgivare som arbetare.
Disponent E. Wijkander vid A.-B. Bofors, betygar, att
genom säkerhetstjänsten och till denna hörande lokalkommittéer
inom de olika yrkesgrupperna vid företaget har en mera
ingående kännedom om yrkesinspektionens fordringar kunnat
bibringas arbetarna. Hit höra ordning och reda, som skapa
säkerhet på arbetsplatserna och bidraga till produktionens
höjande.
Skyddsingenjör T. Fahlman hos Trafik A.-B.
Grängesberg—Oxelösund omvittnade från en 30-årig erfarenhet inom
gruvindustrien, att intresset för arbetarskydd alltmer ökats på
senare år, ehuru mycket återstår, innan alla göra sitt bästa
för att undgå och förebygga olycksfall. Åren 1910—16
inträffade inom den svenska gruvhanteringen 1.96 dödsfall per
1.000 arbetare, men 1930—36 hade siffran sjunkit till 1.36.
Ordföranden för skyddsombuden i verkstadsklubben hos
Nydqvist & Holm A.-B. J. Larsson meddelade, att man hos
detta företag redan 1932 var färdig med sin skyddskommitté.
Säkerhetstjänsten har varit till stort gagn för såväl
företaget som de anställda. Som exempel anföres, att 1939, då
olycksfallen ökade för hela landet, nedgick deras antal hos
Nydqvist & Holm med cirka 150 i jämförelse med föregående
år. Antalet anställda var båda åren ungefär detsamma, och
olycksfallskurvan låg ej onormalt högt 1938.
För vår del skulle vi vilja understryka betydelsen av den
psykotekniska anlagsprövningen, enär denna är betydelsefull
ej blott ur olycksfalls-, utan även ur rationaliseringssynpunkt.
Mycket av den nuvarande kritiken mot flytande tillverkning
bottnar t. ex. däri, att för dylik sysselsättning olämpliga
arbetare använts. Detta bör kunna förebyggas genom
undersökning av arbetarnas lämplighet för olika slag av industriellt
arbete.
Vi vilja även framhålla betydelsen av olycksfallens
minskning ur den synpunkten, att vi snart närma oss den tid, då
tillströmningen av ny arbetskraft till industrien stagnerar.
En verkställd undersökning visar, att under 10-årsperioden
1941—50 de 18-åringar, som inträda i förvärvsarbete, bli
220.000 mindre än under decenniet 1931—40. Vi ha sålunda
ej råd till den minskning i antalet arbetsdugliga, som
olycksfallen medföra, enligt beräkning utgörande cirka 35.000
arbetare, vilka konstant undandragas produktionen.
Till sist påminna vi om att Teknik för Alla förra våren
lancerade tanken på en stor annonskampanj som ett medel
att minska olycksfallen. Annonsering har för andra ändamål
visat sig vara ett mycket effektivt propagandamedel. Det
är vår övertygelse, att en skickligt upplagd och på bred bas
genomförd kampanj skulle kraftigt bidraga till ökad
varsamhet och minskad vårdslöshet i arbetet. Och då 2/3 av alla
olycksfall tillskrivas oförsiktigt handhavande av verktyg och
maskiner, borde olycksfallen därigenom kunna nedbringas.
T—s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:12:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-16/0011.html
