Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man bygger en modelljärnväg. 3. Spårbygge och banprofiler, av Kelle Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur man bygger en
MODELLJÄRNVÄG
Den världsberömde
danske tenoren
Lauritz Melchior
är intresserad mo-
dellbyggare.
SPÅRBYGGE och
BANPROFILER
Åv KELLE KEY
Ja, nu träffas vi alltså igen — och
det är enligt min mening synnerligen
angenämt. Ty kontakten med läsekret-
sen har fördjupats på ett för förf. lika
överraskande som glädjande sätt genom
alla brev som kommit TfA tillhanda.
Vi ska denna gång med energi och all-
var ägna oss åt att bygga spår — så
som de skola se ut i verkligheten.
Både riktiga järnvägsspår och mo-
dellspår ha med åren undergått bety-
dande förändringar. Under George
Stephensons aera körde man ännu på
spår av de mest konstifika utseenden,
och ännu för en generation sedan an-
vände modellbyggarna fyrkantiga mäs-
singsstänger eller kantställda mässings-
band att köra på. Ja, man använde
t. o. m. trälister som ’räls och tog ström-
men från två strömförande metalltrå-
dar. Gudskelov ha vi nu kommit längre.
Utomlands finns sedan många år till-
baka räls i skala för bl. a. ”nollan” och
”halvnollan” att köpa till billigt pris.
Och den dag som i dag är finns även
i Sverige räls att få. H0-räls finns re-
dan hos ett par firmor och 0-rälsen är
just under framställning. Hade Sverige
inte drabbats av avspärrningen under
det nu pågående kriget skulle det för
14 TEKNIK för ALLA
länge sedan ha funnits massor av ma-
terial i handeln. Nu får vi försöka
skaffa fram det i vårt eget land i stäl-
let, vilket ju kommer oss själva till
godo.
Den s. k. skalenliga rälsen som fin-
nes i handeln är inte riktigt skalenlig,
det vill vi förutskicka. Rälsens verti-
kala parti — livet — är överdimensio-
nerat för hållfasthetens skull. Men an-
nars är allt all-right. Med skalenlig
räls menar vi i fortsättningen alltså
räls med korrekt höjd, bas och huvud.
Räls.
Räls kan naturligtvis framställas av
olika metaller. T. ex. stål, aluminium,
mässing. I Sverige finns endast mäs-
sing, och därför går vi icke in på att
beskriva de olika rälsslagens för- och
nackdelar. En sak kan nämnas, och det
är att mässingsrälsen löder utmärkt,
kan böjas, filas och i övrigt hanteras
med lätthet. En nackdel är att den är
dyrare än annan metall och har en
orealistisk färg. Men färgen kan göras
synnerligen naturtrogen, om rälsen oxi-
deras — vilket är billigt. Om någon tid
kanske det f. ö. finns färdigoxiderad
räls att köpa.
Men rälsen enbart gör inget spår.
Det behövs slipers eller syllar, spik och
banvall samt en tredje strömförande
skena med tillhörande stöd för s. k.
tre-rälssystem.
Medan vi äro inne på det elektriska
skall vi bara så här i förväg anmärka
att man skiljer på tre-rälssystem och
två-rälssystem beträffande strömtillför-
seln. Vi använder som bekant mest elek-
tricitet för att driva loken. Är det två-
räls vi har, går strömmen i de båda
isolerade skensträngarna. Har vi tre-
räls, leder de båda skenorna ena ström-
men. Den andra strömmen går genom
sS. k. tredje skena vid sidan om spåret
eller i s. k. kontaktlina upphängd på
viss höjd över spåret. Strömmen till-
föres loket från tredje skenan eller kon-
taktlinan via en s. k. strömavtagare av
varierande konstruktion.
Syllar.
I ”nollan” använder vi oss av trä-
lister 1/8” X1/16” kapade i 60 mm läng-
der. I ”H0” finns s. k. slipermatta eller
syllmatta, som är stansad i vissa läng-
der, på vilken man helt enkelt placerar
rälerna och fastsätter dem. Hur det
går till visas längre fram. Man kan
också klippa syllar av tunn papp — 32
mm långa i ”H0” och 60 mm i ”0”. Be-
träffande avståndet mellan syllarna, se
för ”nollan” fig. 2 a och för ”halvnol-
lan” fig. 2 b till vänster. Figurerna fin-
nas på mittuppslaget och äro i hel skala,
varför man helt enkelt kan ta mått där.
Spik.
För ”nollan” använder vi 1/2” nubb
med stora skallar se fig. 3 A. Med nub-
ben i en flacktång filas hälften av skal-
len för utseendets skull. Den som
är mindre noggrann kan använda hela
nubb. För ”halvnollan” använder vi an-
tingen korta ”blånubb” för spikning vil-
ket dock är olämpligt, eftersom vagns-
hjulen gärna hoppar hage över nubben.
Rälsen i denna skala är inte mer än
drygt 2,5 mm hög! Vi förorda korta
mässingsnubb placerade mellan två syl-
lar och fastlödda vid rälsen — se fig.
3 B underst — eller om syllmatta an-
vändes, rekommendera vi förfarings-
sättet överst å fig. 3 B. I ena sidan på
en smal flacktång sågas och filas en
fördjupning 2,7 mm grund, på den
andra sidan fastlödes en mässingsbit
(a) 2,5 mm hög. Bredden på mässings-
biten och fördjupningen är rälsens bas
+ 0,20 mm ((plåttjockleken för klam-
mer). Vid (b) lödes en klack 2,5 mm
från fördjupningen. På fördjupnings-
halvan placera vi en mässingsplåt av
storleken 7,5 mm längd X 3 mm bred.
Samt trycker till som fig. visar. Vi er-
håller då en U-formad klammer, som
passar in i en annan flacktång som fig.
visar. I denna tång filas till ett hål,
vars bottenbredd är rälsbasens + 2 gån-
ger klammertjockleken. Utseendet i öv-
rigt får man prova sig till genom expe-
riment. Men glöm inte att överst på
tången fila en öppning lika bred som Z
mittenpartiet — livet — på rälen. Sista
stadiet, innan klammern sitter fast vid
syllmatta och räls, synes längst ner till
Höger på fig. 3 Be
Ja, det ovanstående ser en smula in-
vecklat ut. Men det är det inte. Förf.
gjorde själv anordningen på två tim-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
