SS mar. Och rälsen sitter fantastiskt sta- digt. För att inte tala om, att man se- dan, genom att på ena sidan av syll- mattan klippa hål i förbindningen mel- lan syllarna, kan vrida spåret i vilken form man vill och lägga ned hela läng- den fix och färdig på underlaget. Spåret. Så planera vi spåret. I nummer 15 beskrevs spårplan med växlar och till- behör, och här förutsätter vi endast, att vi har en sträcka bestående av raka spår och kurvspår. Vi förutsätter också att underlaget är vågrätt, men för att visa hur man som i föregående artikel omtalats kan bygga spåret i ett annat plan har vi tagit med en figur, där mo- dellbyggaren själv kan se konstruktio- nen. På de vertikala stöden vilar en fastspikad bräda formad efter kurvan. På denna en masonite- eller plywood- platta. Ovanpå denna sandpapper eller speciell takpapp täckt på ytan av ett lager med smågrus s. k. ikopalpapp. Fråga Er järnaffär! Sedan syllarna lagts, spikas rälsen fast. Detta moment beskrives här nedan. Vi tar ett rakspår och fortsätter i en kurva med hjälp av linjalen i fig. 4 på mittuppslaget. I ena ändan av linjalen finns en spik, i den andra en penna. Radien är godtycklig, dock aldrig mindre än 100 cm i ”nollan” och 50 cm i ”halv- nollan”. Se standardmåtten i nummer 13 av TfA. På bordkonstruktionen, som vi behandlade i nummer 15 — alltså på masoniten eller plywooden lägger vi en masonitremsa — ”basplatta” — 75 cm bred för ”nollan” och 40 cm för ”halv- nollan”. Se fig. 2 A och 2 B. Ovanpå plattan en sandpappersremsa eller tak- pappremsa, cirka 105 cm bred för ”nol- lan” och ungefär hälften för den mindre skalan. Det är i detta fall inte så noga. Nu läggs syllarna. För att taga ”nol- lan” lägger vi dem på 12 mm avstånd mellan varandra. (Konsultera : hela tiden mittuppslagets figurer.) Syllarna kan limmas fast vid underlaget med kallim eller fästas med nubb, men glöm inte att först måla eller betsa trälisten som användes till syllarna. Efteråt blir det svårt. För att få syllarna att ligga i linje — spikrakt — lägges en rak trä- list vid sidan, då de fästas. Rälsen lägges ned. Börja med ena skensträngen. Fäst den först i ena än- dan, sedan i den andra, skjut en rak trälist intill skenan, som sedan fästes på mitten. Övriga syllar fästes så vid rälsen med spik på ett sätt som beskri- ves i fig. 3 A till höger. Pryla först hål för spiken. Skjut sedan ned den med hjälp av en flacktång. Försök inte spika, det brukar sällan lyckas. Den andra skensträngen spikas fast på sam- ma sätt, och hela tiden detta sker an- vändes ett s. k. spårmått, så att vi får rätt spårvidd 32 mm. Spårmått kom- mer snart att saluföras liksom mycket annat, men byggaren kan själv göra ett dylikt av en träbit med två sågade spår i. Detta mått föres fram över spåret alltefter som rallaren går fram med flacktång och nubb. I kurvor ökar wvi spårvidden med en halv millimeter, så att inte loken med deras långa hjulba- ser ”skär ihop”. I ”halvnollan” har vi som förut be- skrivits dels pappsyllarna dels syllmat- tan. Syllmattan med spåret färdigmon- (RE > Den närmast föregående pa” 4 artikeln i denna serie be- handlade bordkonstruktio- ner och spårplaner för vår modelljärnväg och var in- förd i nummer 15. I num- mer 13 fanns bl. a. en ta- bell över standardmått för modelljärnvägar, vilken i fortsättningen kommer att ideligen användas. NW Zz terat med klammer mellan var 7:e syll limmas fast vid underlaget — liksom i ”nollan” av sandpapper men ej tak- papp, som är för grov för denna skala. Använd cellulosalim, ej vattenlösligt lim, samt i riklig mängd. Använder vi oss av klippta pappsyllar limmas dessa först fast, sedan trycks mässingsnubb ned mellan var tredje syll — se fig. 2 B — samt lödas vid rälsen — se fig. 3 B nederst. Använd vid lödning ”löd- vätska för elektriska lödningar” som finns i handeln och är absolut syrafri, vilket är av oerhörd betydelse då ström- men skall gå fram. I annat fall bru- kar lödningarna lossna fort till stor för- argelse. Mellan två spårlängder ordnar vi en sammanbindning så att rälerna ligga i linje. Sammanbindningarna består av långa U-formade klammer som med hjälp av en tväravbitare knipas fast om rälsen i stil med klammerfästandet för ”halvnollan”. För säkerhets skull lödes en tråd mellan ena sidans räler för strömmens skull. Nu har vi ett spår, men vi måste ock- så ha en tredje strömförande skena. Om vi inte har två-rälssystem, förstås. Vi lägger den vid sidan av spåret — i kurvorna på insidan — på 3 mm höjd över och på 17 mm avstånd från när- maste skena i ”nollan” och på 1,5 mm höjd över och 8 mm avstånd från när- maste skena i ”halvnollan” (se standard- måtten i nummer 13). På var 10 cm skruvar vi ned vanliga träskruv, och på dessa löder vi 1 mm hårddragen mäs- singstråd. Tredje skenan är klar. Vi har ett spår, men vi vill också ha en växel. På mittuppslaget i detta num- mer finnas lay-outs för både ”nollan” och ”halvnollan” (se fig. 1 A och 1 B) och ritningarna äro i hel skala. Måtten kan alltså tagas direkt. Principen för växelbyggandet är i båda skalorna lika. Vi beskriva ”nollan”. Börja med den raka strängen. Använd gärna ritningen direkt på underlaget och bygg på den! Vid den raka strängen löder vi fast en rälsbit — ”ledräl” — för att inte tå- get skall spåra ur i växeln. Tag läng- den direkt från ritningen. Till vänster där växeltungorna finnas, filas ett ver- tikalt intag så att tungan inte sticker utanför rälsen och får hjulen att kila in sig mellan tungan och rälsen. Med den långa kurvsträngen förfares som ovan. Mellan tungorna och dessas fortsätt- ning i de inre växelskenorna göras sam- manbindningar i likhet med vad som (Forts. å sid. 22.) En skiss som visar konstruktionen. På de vertikala stöden vilar en påspikad bräda. Icopalpapp e. d. ovanpå denna utgör underlag för rälsen. TEKNIK för ALLA 15