Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man bygger en modelljärnväg. 3. Spårbygge och banprofiler, av Kelle Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SS
mar. Och rälsen sitter fantastiskt sta-
digt. För att inte tala om, att man se-
dan, genom att på ena sidan av syll-
mattan klippa hål i förbindningen mel-
lan syllarna, kan vrida spåret i vilken
form man vill och lägga ned hela läng-
den fix och färdig på underlaget.
Spåret.
Så planera vi spåret. I nummer 15
beskrevs spårplan med växlar och till-
behör, och här förutsätter vi endast, att
vi har en sträcka bestående av raka
spår och kurvspår. Vi förutsätter också
att underlaget är vågrätt, men för att
visa hur man som i föregående artikel
omtalats kan bygga spåret i ett annat
plan har vi tagit med en figur, där mo-
dellbyggaren själv kan se konstruktio-
nen. På de vertikala stöden vilar en
fastspikad bräda formad efter kurvan.
På denna en masonite- eller plywood-
platta. Ovanpå denna sandpapper eller
speciell takpapp täckt på ytan av ett
lager med smågrus s. k. ikopalpapp.
Fråga Er järnaffär! Sedan syllarna
lagts, spikas rälsen fast. Detta moment
beskrives här nedan.
Vi tar ett rakspår och fortsätter i en
kurva med hjälp av linjalen i fig. 4 på
mittuppslaget. I ena ändan av linjalen
finns en spik, i den andra en penna.
Radien är godtycklig, dock aldrig mindre
än 100 cm i ”nollan” och 50 cm i ”halv-
nollan”. Se standardmåtten i nummer
13 av TfA. På bordkonstruktionen, som
vi behandlade i nummer 15 — alltså på
masoniten eller plywooden lägger vi en
masonitremsa — ”basplatta” — 75 cm
bred för ”nollan” och 40 cm för ”halv-
nollan”. Se fig. 2 A och 2 B. Ovanpå
plattan en sandpappersremsa eller tak-
pappremsa, cirka 105 cm bred för ”nol-
lan” och ungefär hälften för den mindre
skalan. Det är i detta fall inte så noga.
Nu läggs syllarna. För att taga ”nol-
lan” lägger vi dem på 12 mm avstånd
mellan varandra. (Konsultera : hela
tiden mittuppslagets figurer.) Syllarna
kan limmas fast vid underlaget med
kallim eller fästas med nubb, men glöm
inte att först måla eller betsa trälisten
som användes till syllarna. Efteråt blir
det svårt. För att få syllarna att ligga
i linje — spikrakt — lägges en rak trä-
list vid sidan, då de fästas.
Rälsen lägges ned. Börja med ena
skensträngen. Fäst den först i ena än-
dan, sedan i den andra, skjut en rak
trälist intill skenan, som sedan fästes
på mitten. Övriga syllar fästes så vid
rälsen med spik på ett sätt som beskri-
ves i fig. 3 A till höger. Pryla först
hål för spiken. Skjut sedan ned den
med hjälp av en flacktång. Försök inte
spika, det brukar sällan lyckas. Den
andra skensträngen spikas fast på sam-
ma sätt, och hela tiden detta sker an-
vändes ett s. k. spårmått, så att vi får
rätt spårvidd 32 mm. Spårmått kom-
mer snart att saluföras liksom mycket
annat, men byggaren kan själv göra ett
dylikt av en träbit med två sågade spår
i. Detta mått föres fram över spåret
alltefter som rallaren går fram med
flacktång och nubb. I kurvor ökar wvi
spårvidden med en halv millimeter, så
att inte loken med deras långa hjulba-
ser ”skär ihop”.
I ”halvnollan” har vi som förut be-
skrivits dels pappsyllarna dels syllmat-
tan. Syllmattan med spåret färdigmon-
(RE >
Den närmast föregående
pa” 4
artikeln i denna serie be-
handlade bordkonstruktio-
ner och spårplaner för vår
modelljärnväg och var in-
förd i nummer 15. I num-
mer 13 fanns bl. a. en ta-
bell över standardmått för
modelljärnvägar, vilken i
fortsättningen kommer att
ideligen användas.
NW Zz
terat med klammer mellan var 7:e syll
limmas fast vid underlaget — liksom
i ”nollan” av sandpapper men ej tak-
papp, som är för grov för denna skala.
Använd cellulosalim, ej vattenlösligt lim,
samt i riklig mängd. Använder vi oss
av klippta pappsyllar limmas dessa
först fast, sedan trycks mässingsnubb
ned mellan var tredje syll — se fig.
2 B — samt lödas vid rälsen — se fig.
3 B nederst. Använd vid lödning ”löd-
vätska för elektriska lödningar” som
finns i handeln och är absolut syrafri,
vilket är av oerhörd betydelse då ström-
men skall gå fram. I annat fall bru-
kar lödningarna lossna fort till stor för-
argelse.
Mellan två spårlängder ordnar vi en
sammanbindning så att rälerna ligga i
linje. Sammanbindningarna består av
långa U-formade klammer som med
hjälp av en tväravbitare knipas fast om
rälsen i stil med klammerfästandet för
”halvnollan”. För säkerhets skull lödes
en tråd mellan ena sidans räler för
strömmens skull.
Nu har vi ett spår, men vi måste ock-
så ha en tredje strömförande skena.
Om vi inte har två-rälssystem, förstås.
Vi lägger den vid sidan av spåret — i
kurvorna på insidan — på 3 mm höjd
över och på 17 mm avstånd från när-
maste skena i ”nollan” och på 1,5 mm
höjd över och 8 mm avstånd från när-
maste skena i ”halvnollan” (se standard-
måtten i nummer 13). På var 10 cm
skruvar vi ned vanliga träskruv, och på
dessa löder vi 1 mm hårddragen mäs-
singstråd. Tredje skenan är klar.
Vi har ett spår, men vi vill också ha
en växel. På mittuppslaget i detta num-
mer finnas lay-outs för både ”nollan”
och ”halvnollan” (se fig. 1 A och 1 B)
och ritningarna äro i hel skala. Måtten
kan alltså tagas direkt. Principen för
växelbyggandet är i båda skalorna lika.
Vi beskriva ”nollan”. Börja med den
raka strängen. Använd gärna ritningen
direkt på underlaget och bygg på den!
Vid den raka strängen löder vi fast
en rälsbit — ”ledräl” — för att inte tå-
get skall spåra ur i växeln. Tag läng-
den direkt från ritningen. Till vänster
där växeltungorna finnas, filas ett ver-
tikalt intag så att tungan inte sticker
utanför rälsen och får hjulen att kila in
sig mellan tungan och rälsen. Med den
långa kurvsträngen förfares som ovan.
Mellan tungorna och dessas fortsätt-
ning i de inre växelskenorna göras sam-
manbindningar i likhet med vad som
(Forts. å sid. 22.)
En skiss som visar konstruktionen. På de vertikala stöden vilar en påspikad
bräda. Icopalpapp e. d. ovanpå denna utgör underlag för rälsen.
TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
