Cm era VINDFLOJEK pd 2) NA 4 ER RN En vacker vindflöjel måste sägas ha ett visst skönhetsvärde — och den blir ännu mera värdefull om Ni själv gör den efter Er egen fantasi. Ex- emplen på flöjelfanorna — fig. 3 — äro blott avsedda som vägledande för- slag och kunna variera i det oändliga. Arbetet med att göra vindflöjeln är i stort sett mycket enkelt, men har man ingen svarv, måste dock några detaljer tillverkas vid en mekanisk verkstad. Detta gäller speciellt kulla- - gerfattningen. Alla övriga arbeten kunna utföras med enkla verktyg, varav hammare, lövsåg för metall och skruvstycke äro mest oumbärliga. Stången ”F” — se fig. 2 — kan gö- ras av ett stycke rör eller massivt 26 TEKNIK för ALLA LITT TG Vr Csbrv LINNE ATA tnsrksögda FERRARI F SS NAT. ELR tg (1157 24 EST AA Lå för SPORTSTUGAN 4 gods. Stålaxeln ”B” kan i det först- nämnda fallet passas i röret och fast- nitas eller också svarvas i ett stycke med ”F” — om massivt gods använ- des för denna detalj. Stålaxeln ”B” är c:a 15 mm i diameter under det att stången ”F” mäter 30 mm. De olika styckenas längd är beroende på fast- sättningsutrymmet och flöjelfanans storlek. Kopparröret ”H” måste passa så noga som möjligt över stålaxeln ”B”. Vid rörets nedre ände fastsättes ett massivt kopparstycke medelst slaglod- lödning, varefter ursvarvning göres för ett passande axialkullager (c:a 28 mm yttre diam. o. 15 mm. diam. axel- hål). Kullagret ”C” skyddas mot regn och vädrets inverkan i övrigt genom att kullagerhuset ”D” utformats så, att dess kant går ett bra stycke över stången ”F” — se figuren! Den ned- re kullagerbrickan skall vara tröggå- ende över axeln ”B” och sitta stadigt mot stångens ”F” övre ände. Den Övre kullagerbrickan skall däremot gå lätt över stålaxeln ”B” och sitta fast stadigt i kullagerhuset ”D”. Knoppen ”JT” kan man svarva till av ett stycke koppar i önskad form, varefter den fastlödes på vanligt sätt enligt figu- ren. Smörjningen sker med prima konsistensfett, som anbringas inuti rö- ret ”H”, och varigenom även kullag- ret smörjes. Stålaxeln ”B” bör sluta ett par centimeter från den fastlödda knoppen ”J”, så att ett extrautrymme ”A” för fett finnes. ej skall hårdna och förstöras är det av vikt, att kullagerhusets ”D” fläns passar så tätt som möjligt mot stången ”F”, dock utan att friktionen ökas. Flöjelfanan kan — såsom redan förut nämnts — givas en mycket va- rierande utformning. Sedan man be- stämt sig för en viss figur, ritas den- na upp på ämnet, som utgöres av 2 mm tjock kopparplåt. Storleken kan ju bestämmas i varje särskilt fall och bör väljas i förhållande till takets och husets proportioner i övrigt. Gäller det en mindre eller medelstor stuga, bör flöjelfanans mått ej överstiga c:a 350 mm. Plåten sågas med en vanlig lövsåg, men sågbladet måste vara av- sett för metall och ej alltför grovtan- dat. Detaljerna — se fig. 3 — på djuren, som markerats med svarta lin- jer och streck, åstadkommas på enk- laste sätt med ett lämpligt huggjärn, varmed fördjupningarna göras på ett försiktigt sätt. Ögonen på uven — se figuren nederst till höger — kunna sågas ut med sågen, så att kontrast- verkan erhålles vid genomfallande ljus. Alla sågade kanter filas till slut jämna med en fil, varefter flöjelfa- nan är färdig att monteras vid fäst- klammerna ”G”. Dessa göras av 2—3 För att fettet.