De personliga INSATSERNA

En av våra framstående industrichefer, AB. Götaverkens mångårige ledare d:r Hugo Hammar, har en gång framhållit, att svensken ej vill vara en kugge i ett stelt och opersonligt system, utan han har ett behov av att vara och uträtta något. Detta är en så värdefull tillgång i den svenska folkkaraktären, att den bör tillvaratagas i organisationen av ett industriföretag till fromma för arbetsglädjen, trivseln och andan i detsamma. Detta hävdande av de personliga insatsernas betydelse finns det särskild anledning påminna om i en tid, då individernas rätt och förmåga att göra sig gällande löper fara att drunkna i den våg av kollektiv massverkan, som vältrar fram över världen. Om man särskilt tänker på vårt eget folk, är dess utveckling från tidigare fattigdom till förbättrade levnadsvillkor ett verk av en produktionsordning, som till väsentlig del bäres upp av privata initiativ och individuella insatser. Dessa insatser återfinnas inom alla grader av det produktiva livet. Utåt framträda huvudsakligen de stora banbrytarna, som genom nyskapande på olika områden öppna friska källflöden inom näringslivet, som bana väg för nya idéer och som främst representera framåtandan inom folket. Men i deras fotspår följa andra insatser av mindre dimensioner, dock även de av betydelse. Företagsamheten i smått kompletterar på ett lyckligt sätt de stora företagen. Den ger en bredare bas åt det ekonomiska livet och gör det därigenom motståndskraftigare, segare och mera elastiskt. Man får ej heller glömma näringslivets okända soldater, de som vid maskinen eller ratten, bakom plogen eller disken, på kontors- eller arbetsstolen fullgöra sin funktion inom hela det invecklade maskineriet. Även deras individuella insatser behövas, också deras vardagsgärning har sin betydelse i utvecklingen och framåtskridandet. Det kan vara av värde att illustrera de anförda synpunkterna med namnen på några banbrytare inom Sveriges industriella liv. Vi skola för omväxlings skull ej hämta dem bland ingenjörer och konstruktörer, då dessa äro mera omskrivna och kända än sådana märkesmän, varpå exempel i det följande skola lämnas. Utnyttjandet av våra skogar började antaga storindustriella proportioner i mitten av 1800-talet. Det var några bärare av namnet Dickson, vilka började att anlägga ångsågverk och att utbygga våra sedermera så utvecklade och betydelsefulla flottleder. När längre fram pappersmassefabrikerna började jämsides med sågverken tillgodogöra sig skogarnas rikedomar, var det greve Sten Lewenhaupt, som framsynt och energiskt bröt väg för den första kemiska metoden att förädla veden till cellulosa. För vidmakthållandet av skogens rikedomar blev d:r Frans Kempe pionjär genom sitt mångåriga arbete för skogsvården i Norrland. Pappersfabrikationen växte parallellt med massafabrikerna, men blev storindustri först genom insatser av disponent E. J. Ljungberg, som klart insåg betydelsen av skogsprodukternas ökade förädling. Strävandena efter kvalitet på detta område har en framstående målsman i disponent Chr. Storjohann, som i vårt land är initiativtagare till tillverkningen av konstsilkemassan, vars betydelse på världsmarknaden stegrats i takt med den starkt växande konstsilkesindustrien utomlands. Slutligen har professor H. Nilsson-Ehle efter att tidigare ha gjort det svenska jordbruket oskattbara tjänster genom växtförädling nu knutit sitt namn till planer på att genom förädling av barrträden ytterligare öka våra skogars avkastningsförmåga. Järnmalmen är icke blott i och för sig en viktig exportvara för vårt land. Den utgör även underlaget för den svenska kvalitetstillverkningen av järn och stål samt i andra hand för vår verkstadsindustri, som i hög grad bygger på förädling av högklassigt stål. Därför måste bruksdisponent G. F. Göransson anföras som exempel på en banbrytare på detta område, ty genom sin gärning att göra Bessemermetoden till en användbar metallurgisk process för framställning av kvalitetsstål har han banat väg för den senare storartade utvecklingen av våra järnverk och mekaniska verkstäder. Genom sin livslånga verksamhet i den lappländska gruvindustrien förtjänar disponent Hj. Lundbohm att ihågkommas som en märkesman vid tillgodogörandet av våra järnmalmer. En tredje naturtillgång av alltjämt växande betydelse ej blott för vår industri, utan även för våra kommunikationer och hela vårt näringsliv är vattenkraften. Två män förtjäna att anföras som representativa för företagsamheten på detta område. Den ene är generaldirektören F. V. Hansen, som kan betraktas som skapare av svenska statens kraftverk och kraftdistribution. Den andre är den nyligen bortgångne landshövding Sven Lübeck, vars insatser för vattenkraftens utnyttjande genom privata och kommunala kraftanläggningar haft ett utomordentligt värde för utvecklingen. Inom ramen av en tidskriftssida måste man fatta sig kort. Vi kunna därför blott anföra ytterligare några namn. Att vi nu äro självförsörjande ifråga om socker kan tillskrivas Carl Tranchell, som varit banbrytare inom sockerindustrien. Den första skofabriken här i landet anlades i Vänersborg av A. F. Carlsson, som därmed gav impulsen till den senare utvecklingen av denna industrigren. Som den svenska bomullsindustriens främste märkesman kan med fog Sven Erikson betecknas, enär han på sin tid grundade den första fabriken för bomullsvävnader i den trakt av Västergötland, som alltsedan dess förblivit centrum för vår bomullsindustri. Till sist påminna vi om att J. E. Lundström bär hedersnamnet den svenska tändsticksindustriens fader på grund av insatser, som blevo upptakten till denna sedermera så blomstrande näringsgren. Innan vi sluta, är det skäl att ej glömma, vad våra oceangående sjöfartslinjer betytt för utvecklingen av vår export. I främsta rummet äro dessa ett verk av Dan Broström. Det finns länder med mycket rikare naturliga resurser än Sverige, men med outvecklat näringsliv och låg levnadsstandard, enär deras folk ej har förutsättningar för att med hjärnan eller handen nyttiggöra naturtillgångarna. Folket är därför vår viktigaste rikedomskälla, under förutsättning att det i fortsättningen som hittills får möjlighet att fritt göra sina insatser i en sådan form, varpå i det föregående givits några strödda exempel. <tab>T—s.