——— — —— AA & RE AA I TRIMNINGSRODER" Landningsstället på den flygande mo- dellen kan göras av tunn pianotråd och fästes vid kroppen i tunna aluminiumrör, som limmas fast. Modellen kan gott för- ses med vanliga trähjul, men har man råd, att kosta på riktiga pumpbara mo- dellplanshjul, ser det ju pampigare ut. Dessa hjul äro för närvarande alldeles på tok för dyra, men man tjänar kanske in dem genom det minskade antalet ”kvaddningar”. Nu kanske någon invän- der, att både trähjul och pumpbara hjul bli ganska tunga. Borde man icke i stäl- let förse landningsstället med balsahjul? Härpå kan man kort och gott svara, att en modell blir åtskilligt stabilare om den förses med ett par tunga hjul. Detta är således det enda fall, då man icke behö- ver tänka på att hålla vikten vid ett mi- nimum. Propellern. De: är rätt vanligt, att skalmodellbyg- garna hålla sig till propellrar, som har lika stor diameter, som den icke flygan- de modellen skulle ha haft. Om vi till exempel ha en vanlig 50 cm :s modell, så använda vi till denna en propeller med en diameter på ända upp till 28 cm, ja, kan- ske ändå större. Men skalmodellen förse vi med en propeller med samma storlek som den icke flygande modellens. Kan- ske denna blott har en diameter på 18 cm. En skillnad alltså på hela 10 cm. Man kan då göra en kompromiss: Vi förse vår flygande skalmodell med en propeller på 23 cm. Modellen kommer då helt säkert att flyga mycket bättre. Ob- serveras bör dock att modellens gummi- motor måste ökas i motsvarande grad. Somliga föredra att göra sina propellrar av balsa, andra åter köpa dem färdiga. Dessa senare ha helt säkert större förut- sättningar att få sina modeller att flyga, än de modellbyggare, vars modeller äro försedda med balsapropellrar. De färdig- köpta propellrarna äro nämligen för det mesta av hårt trä, och eftersom en skal- modell alltid blir en smula baktung, fyller en sådan propeller sin plats fullkomligt. I de flesta fall behövs icke några större viktförskjutningar företagas. Var såle- FÅLLBAR PROPELLER des icke rädd att köpa en färdig propel- ler till en skalmodell! Den har flera för- delar framför balsapropellern. På sista tiden ha vi experimenterat med fällbara propellrar på våra skalmodeller. Skalmodellerna erbjuda ju ett mycket stort luftmotstånd, och att de icke få så bra glidtal är uppenbart. Men genom en fällbar propeller kan man öka en skalmo- dells glidtal till det dubbla, ja, till och med ännu mera. Då vi anse oss kunna re- kommendera dylika fällbara propellrar på skalmodeller, införa vi ett par skisser av dylika. Beträffande frågan hur den fäll- bara propellern inverkar på olika skalmo- dellstyper, tycks dess betydelse variera ganska mycket. En biplansmodell får sålunda proportionellt bättre glid-tal med fällbar propeller än en envingad modell. Vingkonstruktion. ] Bfke vi vid kroppskonstruktionen re- ducerade antalet spant i kroppen, måste vi vid vingkonstruktionen minska antalet spryglar. Ett mycket vanligt fel är att vingens balkar ligger infällda på Ööver- och undersidan av spryglarna. Detta är synnerligen olämpligt för vingklädseln, som härigenom blir kantig. (För att nu SS Fri, VINGFASTSÄTTNING icke tala om modellens flygförmåga, som blir ytterst förminskad!) I stället för att lägga balkarna på detta sätt, låta vi dem ligga helt infällda i vingen. Då han icke vingbeklädnaden bli dålig och således ej heller flygförmågan. Ett annat fel — vilket även gäller de övriga delarna av modellen, men i synnerhet vingen — är, att de flesta skalmodellbyggare ofta un- derlåta att slipa fram- och bakkanter till- räckligt. Om icke alla delar slipas noga efter beskrivningen, kommer modellens beklädnad att bli mycket dålig. Och även nu blir modellens flygförmåga sämre. Alltså: slipa noga modellens alla delar och var mycket noga vid modellens be- klädning! Ju finare klädsel modellen har, desto stiligare och mera lik förebilden blir den. På ett biplan finns det för det. mesta ett antal stöttor och stag :mellan. de båda vingparen. På vår speciella tävlingsmo- dell bör dessa slopas, dock under den förutsättningen, att konstruktionen där- igenom icke blir för svag. Men måste vi å andra sidan ha dessa stag och stöt- tor kvar, är det nödvändigt att de slipas mycket noga för att icke erbjuda för stort luftmotstånd. På ett biplan gäller det ju att få ned luftmotståndet till ett mini- mum. Och här kommer vi in på vingkon- struktionen på biplan. I det stora hela kan ett biplans vingar göras som vanliga skalmodellvingar. Men för att luftmotståndet icke skall bli för stort, måste sprygelformen ändras och spryglarnas tjocklek minskas. Men då kanske någon invänder, att lyftkraften eZ Fel: balken Kager$ Ta spryalarnas kanler ZZ ÅA RE: balkan Ugger helt Infälld I tpryglarna icke blir tillräcklig. Ja, det kan man kanske till en början tro, men ett biplans vingyta är ju mycket större än ett enkel- vingats. Alltså blir lyftkraften i det stora hela densamma. Kanske i vissa fall till och med större! Vad klädseln av en skalmodellvinge be- träffar, är det beklagligt hur denna vik- tiga detalj har missuppfattats. De flesta klä sina vingar på så sätt, att papperets fibrer gå parallellt med spryglarna. Man tror att ytan härigenom blir jämnare. Detta är nog sant. Men man tar icke i beaktande, att beklädnaden blir mycket svag. Vid den minsta hårda landning spricker helt enkelt klädseln, och sedan har modellbyggaren icke något annat att göra än att limma ihop sprickorna. Att modellens utseende icke blir så vackert härigenom, är ju självklart. Fibrerna i papperet böra gå parallellt med vingens bakkant. Härigenom kom- mer visserligen papperet att sjunka ned en smula, men blir i stället desto star- kare. Till vingkonstruktionen kan även räk- nas stjärtpartiet. I allmänhet kan man gott säga, att detta skall byggas på sam- ma sätt som vingen, och beklädnaden sker även på samma sätt. Helst bör sta- bilisator och fena på en skalmodell för- ses med små trimningsroder. Vår skiss visar ett enkelt sätt att förse modellen med roder. Många modellbyggare ha nämligen icke fattat denna metod rätt, och vi hoppas nu, att vår skiss skall klara upp denna missuppfattning. Kabinen. IDE finns många sätt att göra kabi- ner. Men vilket som är lämpligast, är ganska svårt att säga. En del modellbyg- gare föredra att göra kabinerna till sina modeller av mycket tunn celluloid. Det kan ju vara ett bra sätt, men den mindre erfarne modellbyggaren får nog en del besvär med detta förfaringssätt. Han kanske använder sig av balsalim vid fast- sättningen av celluloiden, och resultatet blir det att modellens fönster blir ordent- ligt nedkladdade med limmet. Någonting som givetvis icke förskönar modellen. En annan ofta använd metod består i att göra kabinen av vanlig cellofan, som sträckes med vatten. Men även här mås- te vi använda oss av balsalim, och om vi icke ha stor träning i att fästa cello- fanen blir resultatet icke heller här så (Forts. sid. 81.) Magnesiumband I TEKNIK för ALLA = 29