Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några råd till skalmodellbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——— — —— AA
& RE
AA I
TRIMNINGSRODER"
Landningsstället på den flygande mo-
dellen kan göras av tunn pianotråd och
fästes vid kroppen i tunna aluminiumrör,
som limmas fast. Modellen kan gott för-
ses med vanliga trähjul, men har man
råd, att kosta på riktiga pumpbara mo-
dellplanshjul, ser det ju pampigare ut.
Dessa hjul äro för närvarande alldeles
på tok för dyra, men man tjänar kanske
in dem genom det minskade antalet
”kvaddningar”. Nu kanske någon invän-
der, att både trähjul och pumpbara hjul
bli ganska tunga. Borde man icke i stäl-
let förse landningsstället med balsahjul?
Härpå kan man kort och gott svara, att
en modell blir åtskilligt stabilare om den
förses med ett par tunga hjul. Detta är
således det enda fall, då man icke behö-
ver tänka på att hålla vikten vid ett mi-
nimum.
Propellern.
De: är rätt vanligt, att skalmodellbyg-
garna hålla sig till propellrar, som har
lika stor diameter, som den icke flygan-
de modellen skulle ha haft. Om vi till
exempel ha en vanlig 50 cm :s modell, så
använda vi till denna en propeller med en
diameter på ända upp till 28 cm, ja, kan-
ske ändå större. Men skalmodellen förse
vi med en propeller med samma storlek
som den icke flygande modellens. Kan-
ske denna blott har en diameter på 18
cm. En skillnad alltså på hela 10 cm.
Man kan då göra en kompromiss: Vi
förse vår flygande skalmodell med en
propeller på 23 cm. Modellen kommer då
helt säkert att flyga mycket bättre. Ob-
serveras bör dock att modellens gummi-
motor måste ökas i motsvarande grad.
Somliga föredra att göra sina propellrar
av balsa, andra åter köpa dem färdiga.
Dessa senare ha helt säkert större förut-
sättningar att få sina modeller att flyga,
än de modellbyggare, vars modeller äro
försedda med balsapropellrar. De färdig-
köpta propellrarna äro nämligen för det
mesta av hårt trä, och eftersom en skal-
modell alltid blir en smula baktung, fyller
en sådan propeller sin plats fullkomligt.
I de flesta fall behövs icke några större
viktförskjutningar företagas. Var såle-
FÅLLBAR PROPELLER
des icke rädd att köpa en färdig propel-
ler till en skalmodell! Den har flera för-
delar framför balsapropellern.
På sista tiden ha vi experimenterat med
fällbara propellrar på våra skalmodeller.
Skalmodellerna erbjuda ju ett mycket
stort luftmotstånd, och att de icke få så
bra glidtal är uppenbart. Men genom en
fällbar propeller kan man öka en skalmo-
dells glidtal till det dubbla, ja, till och
med ännu mera. Då vi anse oss kunna re-
kommendera dylika fällbara propellrar på
skalmodeller, införa vi ett par skisser av
dylika. Beträffande frågan hur den fäll-
bara propellern inverkar på olika skalmo-
dellstyper, tycks dess betydelse variera
ganska mycket. En biplansmodell får
sålunda proportionellt bättre glid-tal med
fällbar propeller än en envingad modell.
Vingkonstruktion.
] Bfke vi vid kroppskonstruktionen re-
ducerade antalet spant i kroppen, måste vi
vid vingkonstruktionen minska antalet
spryglar. Ett mycket vanligt fel är att
vingens balkar ligger infällda på Ööver-
och undersidan av spryglarna. Detta är
synnerligen olämpligt för vingklädseln,
som härigenom blir kantig. (För att nu
SS
Fri,
VINGFASTSÄTTNING
icke tala om modellens flygförmåga, som
blir ytterst förminskad!) I stället för att
lägga balkarna på detta sätt, låta vi dem
ligga helt infällda i vingen. Då han icke
vingbeklädnaden bli dålig och således ej
heller flygförmågan. Ett annat fel —
vilket även gäller de övriga delarna av
modellen, men i synnerhet vingen — är,
att de flesta skalmodellbyggare ofta un-
derlåta att slipa fram- och bakkanter till-
räckligt. Om icke alla delar slipas noga
efter beskrivningen, kommer modellens
beklädnad att bli mycket dålig. Och även
nu blir modellens flygförmåga sämre.
Alltså: slipa noga modellens alla delar
och var mycket noga vid modellens be-
klädning! Ju finare klädsel modellen har,
desto stiligare och mera lik förebilden
blir den.
På ett biplan finns det för det. mesta
ett antal stöttor och stag :mellan. de båda
vingparen. På vår speciella tävlingsmo-
dell bör dessa slopas, dock under den
förutsättningen, att konstruktionen där-
igenom icke blir för svag. Men måste
vi å andra sidan ha dessa stag och stöt-
tor kvar, är det nödvändigt att de slipas
mycket noga för att icke erbjuda för stort
luftmotstånd. På ett biplan gäller det ju
att få ned luftmotståndet till ett mini-
mum. Och här kommer vi in på vingkon-
struktionen på biplan.
I det stora hela kan ett biplans vingar
göras som vanliga skalmodellvingar. Men
för att luftmotståndet icke skall bli för
stort, måste sprygelformen ändras och
spryglarnas tjocklek minskas. Men då
kanske någon invänder, att lyftkraften
eZ
Fel: balken Kager$ Ta
spryalarnas kanler ZZ ÅA
RE: balkan Ugger
helt Infälld I tpryglarna
icke blir tillräcklig. Ja, det kan man
kanske till en början tro, men ett biplans
vingyta är ju mycket större än ett enkel-
vingats. Alltså blir lyftkraften i det stora
hela densamma. Kanske i vissa fall till
och med större!
Vad klädseln av en skalmodellvinge be-
träffar, är det beklagligt hur denna vik-
tiga detalj har missuppfattats. De flesta
klä sina vingar på så sätt, att papperets
fibrer gå parallellt med spryglarna. Man
tror att ytan härigenom blir jämnare.
Detta är nog sant. Men man tar icke i
beaktande, att beklädnaden blir mycket
svag. Vid den minsta hårda landning
spricker helt enkelt klädseln, och sedan
har modellbyggaren icke något annat att
göra än att limma ihop sprickorna. Att
modellens utseende icke blir så vackert
härigenom, är ju självklart.
Fibrerna i papperet böra gå parallellt
med vingens bakkant. Härigenom kom-
mer visserligen papperet att sjunka ned
en smula, men blir i stället desto star-
kare.
Till vingkonstruktionen kan även räk-
nas stjärtpartiet. I allmänhet kan man
gott säga, att detta skall byggas på sam-
ma sätt som vingen, och beklädnaden
sker även på samma sätt. Helst bör sta-
bilisator och fena på en skalmodell för-
ses med små trimningsroder. Vår skiss
visar ett enkelt sätt att förse modellen
med roder. Många modellbyggare ha
nämligen icke fattat denna metod rätt,
och vi hoppas nu, att vår skiss skall klara
upp denna missuppfattning.
Kabinen.
IDE finns många sätt att göra kabi-
ner. Men vilket som är lämpligast, är
ganska svårt att säga. En del modellbyg-
gare föredra att göra kabinerna till sina
modeller av mycket tunn celluloid. Det
kan ju vara ett bra sätt, men den mindre
erfarne modellbyggaren får nog en del
besvär med detta förfaringssätt. Han
kanske använder sig av balsalim vid fast-
sättningen av celluloiden, och resultatet
blir det att modellens fönster blir ordent-
ligt nedkladdade med limmet. Någonting
som givetvis icke förskönar modellen.
En annan ofta använd metod består i
att göra kabinen av vanlig cellofan, som
sträckes med vatten. Men även här mås-
te vi använda oss av balsalim, och om
vi icke ha stor träning i att fästa cello-
fanen blir resultatet icke heller här så
(Forts. sid. 81.)
Magnesiumband I
TEKNIK för ALLA = 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
