Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några råd till skalmodellbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ING Ira rad tull
KALMODELLDYGRARK
Jen man börjar bygga en skalmo-
dell, bör man göra klart för sig om
den skall användas till prydnadsmodell
eller om man skall flyga med den. Mo-
dellens konstruktion blir nämligen bero-
ende därav. På en flygande modell måste
spryglarnas antal reduceras avsevärt och
ett avstånd på cirka 4 cm. kan därvidlag
anses lagom. Likaledes reduceras anta-
let spant samt stabilisatorns och fenans
spryglar. Härigenom blir visserligen mo-
dellens konstruktion svagare, men man
vinner i flygförmåga.
För att emellertid få konstruktionen så
pass stabil, att den håller för sådana på-
frestningar som en flygande modell all-
tid utsättes för, måste den förstärkas på
vissa punkter. Detta gäller särskilt vid
landningsstället och vingfästena, och vi-
dare måste motorfästena förstärkas. Gäl-
ler det en speciell tävlingsmodell, så bör
vingen (eller vingarna om det är fråga
om ett biplan) vara löstagbar. Kan man
dessutom göra dem i någon mån fjädran-
de, varvid iman uppnår den fördelen, att
modellen blir lättare att reparera, om den
skulle ha råkat ut för en ”pannkaksland-
ning”.
Våra skisser visa några anordningar för
fastsättning av vingen på en skalmodell.
Anordningarna ha flera fördelar. Om mo-
dellen gör en hård landning och kanske
tippar över på vingarna, ge dessa helt
enkelt vika. Hade de’ varit fasta, skulle
de säkert ha gått sönder. Varje modell-
byggare vet av erfarenhet, att dylika
Stopp för
lanSningsstället
SN
28
vingbrott äro mycket svåra, för att inte
säga omöjliga, att reparera. En annan
fördel med löstagbara vingar på skalmo-
deller är också, att de lättare kunna tran-
sporteras.
På en flygande modell måste land-
ningsstället samtidigt som det förstärkes
även höjas en smula. Denna höjning blir
dock beroende av modellens och även
propellerns storlek.
FJÄDRANDE
AN LANDNINGSSTAÄLL
Dettå om konstruktionen i allmänhet.
I fortsättningen är det vår mening att gå
in litet mera i detalj. Vi hålla oss då
först till den flygande modellens kon-
struktion.
Kroppskonstruktionen.
H uvudvillkoret för den flygande model-
len var ju, att den byggdes lätt. Men
om vi nu reducera antalet spant i krop-
pen, invändes kanske, att modellen icke
kommer att bli skalenlig. Detta är nog
sant, men den yttre konturen blir dock
skalenlig, och som helhet blir modellen
ändå en trogen kopia av den riktiga ma-
skinen.
I de flesta fall brukar man göra alla
spant av 2 mm:s balsa och låta det första
RÄTT
Longeronemmaz skola
ltgga Utlenpå spantens
kanter.
Longeronerna. Sola
iske Ugga irsällåa i
spanltns kanter.
spantet vara dubbelt. Allt naturligtvis
under den förutsättningen, att modellen
icke är större än en meter. Överhuvud-
taget hålla vi oss nu till modeller under
1 meter, då det är ytterst sällsynt, att
man bygger större flygande modeller. Be-
träffande skalmodeller på över en meter,
gäller endast att öka balsakonstruktionen
i motsvarande grad.
Den runda flygkroppen konstrueras
med längsgående lister, de s. k. longeron-
gerna, vars antal varierar ganska mycket.
Ej heller här kan man hålla sig till ett
skalenligt antal. Som regel gäller, att
ett större antal longeronger ger en vack-
rare beklädnadsyta. För att det skall bli
lättare att bygga upp kroppen använder
man sig i de flesta fall av en s. k. köl,
och för att klädselns yta skall bli så jämn
och fin som möjligt, nedsänkes i c k e
longerongerna i spanten, utan få i stället
löpa utanför dessa. På så sätt upp-
står en liten sänka mellan longerongerna
vid spanten. När så beklädnaden sträc-
kes, sjunker den ju ner en smula mellan
longerongerna, och hade då spanten skju-
tit upp, skulle följden ha blivit ojämna
övergångar mellan varje spant.
Spanten utskäras ur ganska hårda flak,
och det är mycket viktigt, att de få rätt
form. Likaledes är det nödvändigt, att
de putsas noga både in- och utvändigt.
Om den genom kroppen löpande gummi-
snodden skulle komma i beröring med
en oslipad kant, bleve följden den, att
motorn sprängdes. Vilken förödelse som
blir följden av en sådan sprängning ha de
flesta modellbyggare -— tyvärr — fått er-
fara, Noggrann slipning är således myc-
ket viktigt.
Kroppens främre parti klädes ofta med
tunn balsa, men härvidlag händer det ofta
att mindre vana modellbyggare begå det
felet, att de i stället för att fälla in bal-
san mellan longerongerna, helt enkelt lå-
ta den ligga utanpå nosen. Följden blir
att en skarp övergång bildas där balsa-
beklädnaden tar slut. Vill man ha en
stilig modell, skall man också lägga ner
arbete vid byggandet. Det är naturligt-
vis lättare att låta balsan ligga utanpå
nosen, men hur mycket bättre är det
icke, att använda litet mer tid och fälla in
balsan mellan longerongerna! Man får
härigenom en jämn och slät yta, och inga
som helst ojämna övergångar bildas. Vi-
dare ser man ofta, att en del skalmodell-
byggare lackera nosen med tung lack-
färg. Detta är alldeles fel. I stället skall
man «först slipa nosen ordentligt med
tunt sandpapper och impregnera ytan
med vanlig zaponlack. Därefter kläder
man nosen med färgat japanpapper. På
detta sätt blir modellen lättare än om
den varit målad med färg. Dessutom är
det svårt att erhålla en god yta med mo-
dellplanslack.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
