sitter monterad på husfasaden, men det är mycket arbete som ligger bakom, innan man kommit så långt, ett arbete, som föregåtts av en lång rad experiment med neon- rörens utveckling till en fullgod Produkt. Neonrörens fysikaliska egenskaper. IN SönEorens föregångare är det s. k. Geisslerröret, som utgöres av ett smalt, till lågt tryck evakue- rat glasrör, i vars bägge ändar me- tallstift äro insmälta. Anslutes bägge metallstiften till exempelvis en induktionsapparat, bringas rö- NN N sel IRS I ret att lysa genom att ett urladd- ningsfenomen uppstår i detsamma. Det är detta fenomen som legat till grund för neonrörens framställning och utveckling. Neonrör benämnas populärt alla urladdningsrör avsedda för reklam- ändamål oberoende av gasfyllnad. Ett sådant består liksom Geissler- röret normalt av ett glasrör med en diameter mellan 10—30 m/m i vars bägge ändar elektroder äro in- smälta. Se fig. 1. Röret är till lågt tryck fyllt med en enatomig ädel- gas, företrädesvis neon, argon eller helium. Ansluter man de bägge elektroderna till en strömkälla med tillräckligt hög spänning, uppstår ljus i röret beroende på energiom- vandling från elektrisk ström till ljus. Ljusets färg bestämmes dels av ädelgasen och dels av glasröret, vilket kan bestå av färgat glas. Att en glödlampa lyser då en elektrisk ström passerar genom lys- tråden anses i dag som en självklar sak. Den elektriska strömmen upp- värmer tråden till vitglödning, var- igenom tråden avger ljus. Orsaken till att neonröret lyser då ström får passera genom gaspelaren, är emel- lertid icke lika självklar. För att förklara detta fenomen måste den invecklade men intressanta atom- teorin beröras. AIN ena uppdela materien itre huvuddelar, nämligen elek- troner, protoner och fotoner. Elek- tronerna utgöra den minsta del av materien som vetenskapen hittills känner. Protonen är betydligt stör- re än elektronen och utgör kärnan i en atom, som i sin tur är sam- mansatt av en proton och en eller flera elektroner. Fotonen slutligen är benämning på ljusets minsta de- lar, eller som vetenskapen kallar dem, ljuskvanta. Enligt nämnda uppdelning får man den uppfatt- ningen, att materiens yttersta de- lar bestå av små partiklar. Denna uppfattning är riktig så länge man le Interiör från en modern affärslokal i Stockholm. Belysningen är utförd med vitlysande fluorescensrör. 4 TEKNIK för ALLA rör sig med stora hinder i partik- larnas väg. Om vi exempelvis låta ljusstrålar passera igenom en papp- skiva med ett hål av ca. 5 m/m diameter fortsätta dessa på andra sidan skivan i form av ett ljusknip- pe. Skulle vi emellertid kunna gö- ra ett hål vars diameter inte är större än ljusets egen våglängd, 0,0004—0,0008 m/m, så skulle man finna att ljuset inte fortsatte rät- linjigt genom skivan, utan att det böjde åt sidorna. ; Detta fenomen tyder på att par- tiklarna samtidigt äro en vågrörel- se. Tänka vi oss en vattensamling i en rektangulär bassäng, och att vi mitt i bassängen sätta in en ny Sopönn ingsfollskurva vid likström. + anedfall. Bränn- spän: ning. Bug. 3. gavelsida med en smal öppning, och att man på ena sidan åstadkommer en vågrörelse i vattnet, exempelvis genom att man låter en sten falla i vattnet, så skola vi finna, att vat- tenvågorna icke fortsätta rätlinjigt genom Öppningen i den nya gavel- sidan utan sprida sig åt sidorna. Denna iakttagelse bekräftar att de små ljuspartiklarna samtidigt upp- träda som vågor. Atomen, vilken är uppbyggd av en kärna, protonen, med en eller flera elektroner kretsande i elip- tiska banor kring kärnan, strävar enligt tröghetslagen att bibehålla Sin inre jämvikt. Se bild 2. Exem- pel i praktiken på tröghetslagen är en kula som vilar på ett plant bord. Tillföres ej kulan någon kraft ut-