ifrån förblir den i vila. Om vi emel- lertid ge kulan en stöt, börjar den rulla. Stötenergin har omsatts i rö- relseenergi. Blir atomen påverkad av en kraft utifrån, kommer den så- ledes att omvandla denna kraft i någon annan form, emedan ener- gien är oförstörbar. Vi antaga således, att en elektron i bana nr. 1 av en yttre kraft för- flyttas till bana nr. 2. Atomen er- håller då en inre ökning av energi. Den vill emellertid på grund av ti- digare nämnd tröghetslag bibehålla sin inre jämvikt vid den lägre ener- gien, och detta resulterar i, att elek- tronen sjunker tillbaka till bana nr. 1 och därvid avger sin energi i form av fotoner eller ljus. Detta är just vad som sker då en negativt laddad partikel, elektronen, med stor has- tighet rusar in i en gasatom. Elek- tronens rörelseenergi omvandlas i gasatomen till ljus. Våra sinnen uppfatta det som om gasmassan glöder, vilket för övrigt är den enk- laste förklaringen på frågan, vad det beror på att neonröret lyser. Neonrörets praktiska drittsförhållanden. i utgå för enkelhetens skull från ett enda rakt rör, vilket anslutes till en likströmskälla, vars spänning gradvis stegras, tills ljus- alstring inträffar. Se bild 3. Gaser äro dåliga elektriska leda- re och vid normala förhållanden rent av isolatorer. Påför man så- ledes neonröret en spänning av 220 volt, sker ingen för ögat synlig för- ändring. Från den negativa elek- troden eller katoden utstrålas emel- tid mängder av negativa partiklar, elektroner, med riktning mot den positiva elektroden eller anoden. Dessa elektroner kunna endast in- tränga i gasmassan en liten sträcka, emedan deras ”fria stötkraft” icke är tillräckligt stor. Nämnda kraft är beroende på spänningsskillna- . AN N Spönning sföollskurva' vid värelskröm. Fig. kh. den emellan elektroderna. Ökas spänning- en, ökas även elektronernas hastighet och därmed <:också deras rörelse- energi, tills elek- tronerna förmå att splittra en gasmolekyl i jo- ner eller elektri- citetsbärare. Elektricitetsbä- rarna attraheras av elektroderna med motsatt po- laritet och vid deras hastiga förflyttning ge- nom gasmassan uppstå ytterliga- re bärare av energi, vilka slutligen bli till- räckligt många för att en jämn ström av elek- troner skola kunna = förflyt- tas från kato- den till anoden. Denne sistnämnda alstring sker med mycket stor has- tighet, varvid den påtryckta spän- ningen sjunker. Erfordras det E volt för att elek- tronvandringen skall komma igång, så erfordras endast ca. 65 proc. av E för att upprätthålla strömmen genom röret vid 50-periodig växel- ström. Emedan neonröret har ne- gativ karakteristik, d. v. s. sjun- kande ohmskt motstånd, så måste för detsammas praktiska drift ett strömregleringsorgan vara inkopp- lat i serie med röret för begräns- ning av strömstyrkan. Vid anslutning av röret till en växelströmskälla med 30 perioder per sekund upprepas tändningsför- loppet 100 gånger per sekund, eme- dan strömmen på en sekund pas- serar två halvperioder, vilka alstra ljus i röret. Strömkurvan vid 50- periodig växelström framgår av bild 4. Dessa hastiga ljusväxlingar från noll samt därifrån till mini- mum och slutligen till noll igen kunna vårt öga icke uppfatta, utan vi tycka oss se, att neonröret lyser med fast sken. För neonrörens drift fordras hög- spänning, och då denna enklast och billigast erhållas genom upptrans- formering medelst transformato- kan, på toppen av Telegraftornet i Stockholm. diameter 7,0 meter. Vikt ca. 7,0 ton. Urtavlans rer, anslutas neonskyltarna före- trädesvis till befintliga belysnings- spänningar eller 127—200 volt 50 perioder. Transformatorerna ut- föras i regel för sekundärspännin- gar mellan 2000—3000 volt och för en strömstyrka av 10—75 mA. Neonrörets tillverkning. Rö till ett neonrör be- stå i huvudsak av glas, ädel- gas, kvicksilver samt metallegering för elektroder. Glasrören levereras i standardut- förande i form av raka pipor med en längd av ca. 1,8—2 meter och med en diameter av 10—30 m/m. Vanligast förekommande diametrar äro 14, 18 och 22 m/m. Glasväg- gens tjocklek är ca. 1,2 m/m. De raka glasrören böjas i önska- de former genom uppvärmning, vil- ket sker med tillhjälp av gasbrän- nare av olika typer, beroende på böjningens omfattning. Själva glas- bockningsarbetet är synnerligen krävande och fordrar gott handlag och lång utbildningstid hos glas- blåsaren. Det av glasblåsaren, efter ritnin- gar 1 regel i skala 1 : 1, färdigboc- kade rörsystemet genomgår ett flertal renings- och torkningspro- TEKNIK för ALLA 5