Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sa ET ASS
RR
hindra honom, släppte han den mindre
av skärvorna i skålen.
Ogillande såg han på när Saraku fat-
tade skålen med en tång och satte den i
en tjockväggig degel av eldfast cha-
motte.
— Varför gör ni så? frågade han.
— Jo, därför att jag anser att edra
experiment äro farliga. Lösningsmedlet
skulle kunna påskynda atomspjälknin-
gen för mycket...
Han avbröt sig plötsligt mitt i talet,
ty där skålen med sitt innehåll nyss hade
stått i degeln, kokade nu en glödande
massa, som allt mer utstrålade en out-
härdlig hetta. Medan Yatahira liksom
förstenad stirrade på degeln, sprang
Saraku och öppnade de stora fönstren
i rummet samt skyndade sig att sätta
igång en ventilator, Därigenom sögs den
överhettade luften ut och frisk kom in i
stället. Det blev något bättre men lik-
väl var det tryckande hett i rummet, ty
degeln med sitt glödande innehåll strå-
lade ut en oerhörd värme liksom en
ugn. Yatahira, som långsamt hämtade
sig från sin bedövning med svetten
strömmande ur alla porer, fick kvickt
av sig rock och väst. Detta gav honom
någon lindring. Saraku tog på sig ett
kraftigt blyskydd, och Yatahira tänkte
just göra invändningar då Saraku kas-
tade till honom en skyddsdräkt. Liksom
ur fjärran hörde han honom säga:
— Jag var rädd för det, Yatahira.
Jag tänkte just hindra er, men kom för
sent. Det är sannerligen tur, att ni bara
kastade små stycken i lösningsmedlet.
Atomspjälkningen <<försiggår «oerhört
snabbt, och vi veta inte vilken strålning
ett så snabbt sönderfallande ämne har.
Vi måste skydda oss om vi inte ska stry-
ka med.
Först vid Sarakus utrop kom han att
tänka på hur ofantligt starkt ämnet strå-
lade. Han svepte omsorgsfullt om sig
det blyfodrade tyget och dolde även an-
siktet bakom en tjock blyglasmask.
Härigenom blev värmen ändå outhärd-
ligare varför han tog sin tillflykt till det
öppna fönstret. Hans exempel följdes
snart av Saraku. Orörliga och tysta
stodo de där en lång stund och betrak-
tade den glödande degeln medan venti-
latorn surrade med ett doft brummande.
Bekymrade betraktade de den strålande
glöden. Skulle den tända på trävirket
och förorsaka eld i hela huset? De
visste inte riktigt hur länge de hade
stått på detta sätt, men det måste ha
varit timmar, ty de hörde fabrikskloc-
kan slå timslagen. Det enda som oroade
dem var att någon av deras tyska kol-
leger skulle komma och överraska dem.
Men slutligen kände de sig lättare till
mods, ty glöden i degeln blev svagare
&
samtidigt som den tryckande hettan bör-
jade avtaga. Nu glimmade chamotte-
blocket endast svagt rött och slocknade
slutligen helt och hållet. Men den sva-
ga värme det utstrålade förrådde att
energiutvecklingen fortfarande pågick.
Med ett djupt andetag tog Yatahira av
sig ansiktsmasken och avlägsnade bly-
manteln från axlarna.
— Ett farligt ämne, sade Saraku och
kastade en skygg blick mot degeln. —
Vad ska vi nu ta oss till, Yatahira?
— Vi ska skicka resten av provet till
Nippon, Saraku. Vi kan inte undersöka
ämnet i lugn och ro här. Doktor Hide-
tawa i Tokio kan göra det bättre. Han
gick bort till sitt arbetsbord och tog
ett anteckningsblock och började snabbt
göra en del anteckningar. Rad efter rad
fyllde han med en beskrivning över de
mystiska skärvorna samt under vilka
omständigheter han fått tag i dem och
vad som sedan hänt.
Saraku tittade över axeln på sin kol-
lega och märkte, att denne just höll på
med några siffror.
— Två millioner kalorier? Hur har
ni fått det värdet? frågade han.
— Det är endast en ungefärlig be-:
räkning, men jag tror att den är riktig.
När Hidetawa ser den, vet han hur han
skall hantera ämnet.
Av Sarakus min att döma tycktes han
inte fullkomligt gilla den andres åtgär-
der. Efter att ha funderat en stund,
sade han: Jag hade hoppats, att vi
skulle analysera biten själva och använ-
da den för vårt arbete.
Yatahira avbröt honom nästan hårt:
— Det betyder ingenting vem som får
nytta av det, huvudsaken är att arbe-
tet utföres på bästa sätt. Hidetawa är
rätte mannen till det.
Saraku förstod honom. Den gamla
samuraimoralen: Ingenting för indivi-
den, allt för saken, klingade mot honom
i Yatahiras ord och gav återklang i hans
hjärta.
x&
Mlössonst efter utflykten till Alba-
nobergen höll Carlo Villari just på med
sin morgontoalett. Han var ganska sen
och måste skynda sig för att ej komma
för sent till arbetet. I sista minuten
märkte han, att han i sin brådska nära-
på hade glömt bort det viktigaste. Han
gick bort till stolen, som han kvällen för-
ut hängt sin rock på, tog ut anteck-
ningsboken med protokollet över går-
dagens tilldragelse, stoppade den på sig
och stod just i begrepp att taga fram
metallbiten ur fickan.
När han grep efter den, föll yllety-
get kring fickan sönder liksom skör
aska, ja, till och med tidningspapperet
som han hade vecklat in sitt fynd i,
flög iväg som ett vitt dammoln.
Villari försökte med våld tänka lo-
giskt. Det var tydligt, att en förstöran-
de kraft utgick från denna hemlighets-
fulla metall. Med en fysikers vana blick,
såg han genast, att den icke verkade
lika i alla riktningar. Det var bara utåt
som tyget och tidningspapperet voro
uppfrätta; inåt syntes intet spår av för-
störelse.
Halvt undermedvetet for den tanken
genom huvudet på Villari, att han hade
haft tur dagen förut, då han stoppade
metallstycket på det sättet i fickan och
inte omvänt. Vem kunde veta vad som
hade hänt, om denna hemska kraft hela
dagen hade fått verka på hans kropp?
tänkte han. Nästan ofrivilligt kom han
att tänka på de strålningar, som utgå
från blixtrör och radioaktiva substan-
ser, och varav mången forskare blivit
sjuk och dött en för tidig död. Den här
gången var det endast ett klädesplagg
som råkat ut för dem, men så som det
blivit förstört, rådde det inget tvivel
om vilka farliga krafter som här voro
i farten.
(Forts. i nästa n:r.)
Iotsmöllan
handslagna fasadtegel
är sedan århundraden känt
för sin höga kvalité och
vackra mörkröda färg.
Wailbergs Fabriks Aktiebolag
Halmstad
Tel. växel: 3700.
TEKNIK för ALLA 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
