Arbetskraftens omskolning DE situation, som uppstått genom avspärrningen från våra viktigaste exportmarknader, har i förening med andra följder av de rådande krisförhållandena aktualiserat åtskilliga arbetsmarknadsfrågor. En av dessa är överflyttning av arbetskraft från in- dustrier, som ha överflöd på arbetskraft, till sådan företagsamhet, där brist på skolad arbetskraft före- ligger. Till den förra gruppen höra som bekant skogs- industrierna samt sten- och byggnadsindustrierna, till den senare framför allt verkstadsindustrien. För att underlätta denna överflyttning har Statens arbetsmarknadskommission igångsatt en skolning av arbetskraft för verkstadsindustrien. En redogörelse härför torde vara av intresse för många av Teknik för Allas läsare. De i detta syfte anordnade kurserna äro i regel för- lagda till förut existerande verkstadsskolor och på en del platser till industriens verkstäder. Som styrelser för kurserna fungera arbetslöshetskommittéer eller yrkesskolstyrelser. Utbildningen övervakas av kursnämnder, vari bl. a. ingå representanter för arbetsgivare och arbetare, ut- sedda av Sveriges verkstadsförening resp. Svenska Me- tallindustriarbetareförbundet eller dess lokalavdel- ningar. Främst intagas som elever vid kurserna arbetslösa manliga arbetare i åldern 20 år och därutöver, vilka tidigare haft sysselsättning inom yrken, som lida av svårare arbetslöshet. Vi skola emellertid avstå från ytterligare detaljer av organisatorisk art, då närmare uppgifter kunna er- hållas hos alla arbetsförmedlingar, för att istället läm- na några allmänna meddelanden, hämtade ur en av Arbetsmarknadskommissionen publicerad broschyr. Omskolningskurserna äro förlagda till 28 platser, varav halva antalet återfinnes i Götaland och en fjär- dedel i vardera Svealand och Norrland. De till I mars i år intagna eleverna utgjorde 3.003, varav över hälf- ten hade placerats i huvudstaden. På platser i Norr- land hade endast 269 elever intagits, vilket givetvis sammanhänger därmed, att verkstadsindustri och verkstadsskolor huvudsakligen äro lokaliserade till mellersta och södra Sverige. Mer än den geografiska fördelningen torde emeller- tid den frågan vara av intresse, från vilka förutvaran- de yrken eleverna rekryterats, samt i andra hand de- ras fördelning på olika yrkesgrupper inom verkstads- industrien. Industri och hantverk ha bidragit med nära 2/3 av de omskolade eleverna eller närmare bestämt, 64,2 9. Härav specificeras 18,1 Z såsom f. d. diversearbetare inom järnindustri och järnhantverk. Byggnadsbran- schen har bidragit med 16,1 Z. Däremot återfinnas endast 4,5 7 f. d. jord- och stenindustriarbetare. För- utvarande sågverksarbetare redovisas ävenledes med 6 TEKNIK för ALLA en låg siffra, nämligen 3,1 Z. Som cement- och väg- arbetare samt murare m. m. ha 4,3 Z tidigare varit sysselsatta. Handel, samfärdsel och allmän tjänst ha lämnat en andel av 22,2 Z till omskolningen. Nära hälften här- av eller 10,4 Z betecknas som f. d. stuveriarbetare, springpojkar, telegrambud, brevbärare, transport- arbetare etc. Kontors- och handelsyrkenas bidrag ut- gör 6,5 Z. Chaufförer och droskförare ha 3,5 2 förut varit. Diverse ej specificerade yrken ha bidragit med 8,5 70, sjöfart och fiske med 2,5 Z samt kvinnliga yrken med 2,6 7. På vilka yrkesgrupper inom verkstadsindustrien har omskolningen tagit sikte? Även på denna fråga lämnar =Arbetsmarknadskommissionens broschyr svar. Det visar sig, att de flesta av de 3.003 eleverna ut- bildats till bänkarbetare, nämligen 29,6 7. Svarvare representera den därnäst största yrkesgruppen med 27,9 7. Sedan komma svetsare med 20,7 Z samt slut- ligen slipare, finmekaniker och verktygsskötare med 7,8 70. Resten fördelar sig på fräsare, hyvlare, smeder och arborrare. Ett ytterligare spörsmål av intresse är resultaten av omskolningen. Vittnesbörden härom gå uteslutande i gynnsam riktning och betecknas som mycket goda och t. o. m. bättre än väntat. Eleverna ha visat förvånans- värda anlag, och de under kurserna utförda arbets- proven ha ansetts jämbördiga med prestationer av fleråriga yrkesmän. Eleverna ha lagt i dagen flit, sköt- samhet och intresse att lära så mycket som möjligt. Arbetsgivare ha uttalat sin belåtenhet med elever, som de mottagit från omskolningskurserna. Dessa uttalanden endast bestyrka, vad man visste förut, nämligen att vårt folk har en alldeles särskild teknisk fallenhet, framför allt för industriellt arbete, som kräver precision, intelligens och samvetsgrann- het. Denna speciella läggning representerar en till- gång av stor betydelse för vår industri, som ju i hög grad är inriktad på kvalitetsproduktion. Man får emellertid ej förbise, att våra arbetsmark- nadsproblem under fortsatt avspärrning blott delvis kunna lösas genom arbetskraftens omskolning. En ännu större betydelse måste tillmätas ökade arbets- tillfällen genom ny företagsamhet för ytterligare till- godogörande och förädling av våra naturtillgångar. Mången sådan har igångsatts eller planeras. Förutsättningarna härför äro goda och kunna för- väntas bli ytterligare förbättrade i den mån, experi- ment och undersökningar få möjlighet att anvisa nya vägar för industriellt förädlingsarbete. Den tekniska forskningen tillhör fördenskull indirekt de aktuella arbetsmarknadsfrågorna, men ett ingående härpå fal- ler utom ramen för denna artikel. T—Ss.