Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vet Ni om elektriska ackumulatorer? II. Konstruktion och egenskaper, av Tore Porsander - Blyackumulatorns konstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad vet Ni om
ELEKTRISKA ackumulatorer?
Av
civilingenjör
TORE PORSANDER
Fig. 2
8 TEKNIK för ALLA
Sedan vi nu enligt den föregående artikeln i denna serie kommit underfund med
det elektrokemiska förloppet inuti en elektrisk ackumulator, skola vi undersöka acku-
mulatorns konstruktion, användning och skötsel.
Den enklaste formen av en ackumulator är framställd i fig. 1. Den positiva och
den negativa polen består här vardera av endast en platta, vilka äro nedsänkta i
elektrolyten. Den ström, som kan uttagas från en dylik ackumulator, är emellertid
ganska liten på grund av att plattorna icke kunna göras alltför stora, då denna acku-
mulator skulle erhålla ett oformligt utseende. Denna ackumulatortyp är därför gan-
ska sällsynt och förekommer egentligen endast hos radiobatterier.
Ett mera praktiskt sätt att utöka plattornas ytor består i parallellkoppling av ett
större eller mindre antal plattor enligt fig. 2. Härigenom kan en avsevärt större
strömstyrka uttagas från ackumulatorn utan att därför strömmen pr ytenhet hos
elektroderna behöver bli större än förut. Observeras bör därvid, att den negativa
polen alltid består av en platta mer än den positiva polen. Härigenom kommer varje
positiv platta att ligga emellan två negativa plattor. Påkänningen på den positiva
plattan blir härigenom jämnt fördelad på dess båda sidor. I annat fall finnes alltid
risk för att plattan kan slå sig vid häftiga urladdningar av ackumulatorn.
Denna enhetstyp av ackumulator kallas ackumaulatorcell. Den spänning, som
denna cell kan avgiva, bestämmes helt av det inre elektrokemiska förloppet i acku-
mulatorn. För en blyackumulator kan man sätta denna spänning till 2 volt och för
en NiFe-ackumulator till 1,3 volt. Om denna spänning är tillräcklig för det avsedda
behovet, behövs alltså endast en ackumulatorcell enligt fig. 2. I regel anses dock
denna spänning väl låg, varför flera celler kopplas samman i serie med varandra tills
den avsedda spänningen erhålles. Som bekant ger en dylik seriekoppling av elektriska
element till resultat en totalspänning, som är lika med summan av alla de spänningar,
som de olika elementen ge. Sålunda ge exempelvis 3 seriekopplade blyackumulator-
celler en spänning av 6 volt. Sammankopplade elektriska element kallas ett elek-
triskt batteri, enligt fig. 3. Startbatterier för bilar ha i regel 3 seriekopplade bly-
celler och hålla alltså den normala spänningen 6 volt. Dock finnas en hel del bil-
märken, där startbatteriet består av 6 blyceller enligt fig. 4, vilka alltså ge spän-
ningen 12 volt. Hos de elektriska bilarna kopplas ett ännu större antal celler till-
sammans i batteriet för att ge spänningar omkring 100 volt och mer.
Blyackumulatorns konstruktion.
Man skiljer mellan olika ackumulatortyper beroende på tillverkningsmetoden för
plattorna liksom också beträffande konstruktionen i övrigt.
Hos ackumulatortypen med smetade plattor bestå båda elektrodslagen av ett gjutet
galler av antimonhaltigt bly. I maskorna på detta galler har sedan smetats en bland-
ning av mönja och blyglete. Plattorna äro med andra ord från början fullkomligt
lika. För utformandet av den positiva och den negativa polen måste ske en s. k.
formering, som utgöres av upprepade uppladdningar och urladdningar, varigenom till
slut i uppladdat tillstånd den positiva elektroden kommer att innehålla blysuperoxid
och den negativa rent bly av svampig, porös konsistens.
Denna ackumulatortyp är den mest förekommande, då den omfattar alla bilbatte-
rier (fig. 5) och radiobatterier. De äro ganska billiga i tillverkning och utmärka sig
genom relativt stor kapacitet i förhållande till sin volym och vikt. Beträffande be-
greppet kapacitet skola vi återkomma längre fram. Den nyttiga livslängden är emel-
lertid tämligen kort hos dylika batterier. Hos startbatterier för bilar räknar man
således endast med ett par års livslängd vid normal användning.
I den andra typen av blyackumulatorer utföras de båda elektrodslagen från början
olika, i det de positiva plattorna gjutas av fullkomligt rent bly, utformat som fina
lameller för att den verksamma ytan skall bli så stor som möjligt. De negativa plat-
torna gjutas av antimonhaltigt bly i ett storrutigt galler, i vilket sedan massan sme-
tas in. På ömse sidor om detta galler nitas sedan fast en perforerad skyddsplåt av
bly, varigenom denna platta ofta går under namnet boxplatta. Dessa elektroder be-
höva ingen vidare behandling, medan däremot de positiva elektroderna få undergå
upprepade procedurer tills det rena blyet omvandlas till blysuperoxid. Denna acku-
mulatortyp användes förnämligast hos stationära blybatterier i kraftverk 1901, 10901
Ackumulatorkärlet kan bestå av glas eller hårdgummi. Plattorna hållas ordentligt
åtskilda genom mellanlägg av hårdgummi, ebonit eller cederträ, så att beröring mel-
lan positiva och negativa plattor icke kan ske. Hopkopplingen av de olika elektro-
derna med varandra sker medelst bryggor av bly. Dels äro ju i varje cell de positiva
plattorna sinsemellan förbundna liksom på samma sätt de negativa, dels äro ju s&e-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
