sa | 1 | | i i i Adolphe Pégoud fastspänd i sitt Blé- riotplan, med vilket han utförde den första loopingen. tillfälle att konstatera vid flygupp- visningar med militärt inslag här och var i vårt land. Med våra dagars utomordent- liga flygmaterial och tillförlitliga, starka motorer kan den avancera- de flygningen knappast anses med- föra några större riskmoment för flygaren. Men annorlunda ställde det sig för den våghals, som första gången med vett och vilja försökte sig på konstflygning. Pionjären på detta område var fransmannen Adolphe Pégoud, som var anställd hos Louis Blériot som flyglärare och provflygare av den gamle luft- pionjärens nyaste konstruktioner och var i övrigt behjälplig med hans experiment på flygteknikens område. Under år 1913 hade Blériot experimenterat med styrinrättning, som möjliggjorde flygplanets full- ständiga omsvängning i luften, alltså maskinens läggande på rygg, och Pégoud låg över honom med ivriga böner att få försöka sig på experimentet i praktiken. De an- ordningar, som Blériot gjort, för att göra det möjligt att företa de volter, som på den tiden gingo un- der namnet ”looping the loop”, be- stodo i att de övre stagen på ving- arna förstärkts, höjdrodret försto- rats och ett par stadiga hängslen av breda läderremmar fastgjorts vid förarplatsen, avsedda att kvar- hålla flygaren då maskinen låg upp och ned. Sålunda en föregångstyp till det numera obligatoriska sä- kerhetsbältet på militär- och skol- flygplan. En ofrivillig looping med lycklig utgång hade redan förekommit en gång före Pégouds frivilliga volter. Detta hände kapten Aubry i april samma år. Han hade i normal flykt 4 TEKNIK för ALLA på ett par hundra meters höjd bli- vit gripen av en häftig vindstöt bakifrån, som bragte flygplanet i det olämpliga läget. För kapten Aubry var emellertid situationen betydligt. svårare att reda ut än för Pégoud. Ty dels kom det hela som en mindre roande överraskning och dels var han inte som Pégoud försedd med hängslen som fast- höllo honom vid flygplanet. Därför blev han tvungen att klamra sig fast så gott han kunde och lycka- des genom sin sinnesnärvaro få flygplanet på rätt köl igen och kunde landa med hjulen åt det rätta hållet. D et var den 12 september 1913 klockan 7 på morgonen som Pégoud utförde sina första hals- brytande experiment över flygfältet vid Juvisy utanför Paris. Ett litet Engelskt skolflygplan i en looping strax efter toppläget. fåtal åskådare väntade med hjär- tat i halsgropen på vad som kom- ma skulle. Pégoud ensam syntes oberörd. Han underkastade endast maskinen, ett vanligt Blériot- monoplan med 50 hkr:s Gnome- motor, med dess nya anordningar en noggrann granskning, lät så medelst de breda hängslena binda sig säkert fast på förarplatsen och så bar det till väders. Då han stigit till 1000 meters höjd såg man först maskinen vända sig nedåt i skarp lutning, övergå- ende till rakt vertikal ställning för att sedan fortsätta kurvan, så att monoplanet låg upp och ned i luf- ten, med vingarnas undersidor vända uppåt, flygaren själv under detsamma med huvudet ned och benen upp. I denna ställning flög han under 20 å 30 sekunder i hori- sontal riktning. Så en ny vridning på styrspaken, maskinen började på nytt luta nedåt, ställde sig verti- kalt, fortsatte kurvan, och på 200 meters höjd hade Pégoud åter bragt det i normal lutning för glidflykt. Saltomortalen var fullbordad och den djärve flygaren landade lugnt och mjukt, efter att maskinen i sin bana beskrivit ett jättelikt S i luften. Några dagar senare full- ”bordade : Pégoud vid Buc sitt ut- tänkta program genom att utföra en fullständig looping med en ögla med 100 meters radie. égouds konststycken väckte oer- hörd sensation över hela världen, och han utvecklade hastigt sin skicklighet så att han efter endast en månad utförde överhuvudtaget vad som helst i luften med sin Blériotmaskin. Det fanns snart sagt icke en ställning i luften som ej hans monoplan intagit, och alltid kommit på rätt köl igen. Under dylika omständigheter är det klart att hans pionjärförsök förtjänade stort beaktande, ty de visade, att flygmaskinen var långt ”smidigare” än man trott och kunde göra manövrer, som fåglarna aldrig för- må, samt att en flygare, som verk- ligen kan lära sig flyga visst icke behöver vara alltför beroende av vindens nyckfullhet. Han reste sedan omkring i Europa och slog alla åskådare med häpnad. Han Så här såg Pégouds första stora ”S” ut den 12 sept. 1913.