toden, som den här gången hade for- men av en stor kula med ungefär en halv meters genomskärning, sattes in i det väldiga blixtröret. Ela var förargad över den långsam- ma arbetstakten och över att de icke tycktes ha något förtroende för honom. Det hela var ju löjligt. På det här vi- set kom de ju inte ur fläcken. ”Thiessen väckte honom ur hans fun- deringar. — Kom hit herr Hegemiller. Vi äro färdiga här nere och nu gå vi till barac- ken. När Hegemiäiller inte fort nog följ- de uppmaningen, drog Thiessen honom med milt våld fram till järnstegen, som ledde från raketgruvan upp i det fria. Dr Thiessen började därefter koppla in och kontrollera apparaterna. En transformator fyllde rummet med sitt djupa brummande; så «lades en hävstång om, varvid <ström- men släpptes på till rören i gru- van. Thiessen vred på en reostat, och visaren på en voltmeter gled långsamt över siffrorna på tavlan. Utan att ta handen från regulatorn ökade Thiessen så småningom spänningen och ström- styrkan, ständigt beredd att genast vri- da ned den om det skulle bli nödvändigt. Även Stiegels och Hegemillers blickar hängde vid mätinstrumentens visare men ingen av de tre sade ett ord. Slutligen bröt dr Thiessen tystnaden. — Om ytterligare fem minuter skul- le jag tro att substansens aktivisering är färdig . .. Han avbröt sig plötsligt, han märkte att mätarens visare hade fallit tillbaka på noll. Utifrån hördes ett svagt fräsande som övergick i ett visslande läte. Med ett ryck slog han ifrån huvudströmbrytaren och sprang åtföljd av Stiegel och Hegemäiller ut i det fria till gruvans kant. Där det förut hade stått ett stort blixtrör, lågo nu endast några glassplitt- ror kringströdda. Ingenting annat fanns kvar av. röret. . Borta var också den massiva katodkulan och rörledningarna lågo hoptrasslade på marken. det ut utifrån och likadant var det nere i gruvan när de gingo dit ned för att undersöka förhållandet. — Himmelska makter, vad har det blivit av katoden? stönade Thiessen. Fyra ton metall kan väl inte gå upp i rök eller försvinna spårlöst. Hur är detta möjligt? Det här är sannerligen ingenting att skratta åt! bröt han ut mot Hegemiller som såg skadeglad ut. — Ge istället en förnuftig förklaring! — Jag föreslår, doktor Thiessen, sade Hegemiller, som inte lät sig bringas ur fattningen, att vi upprepa försöket men Så såg stänga till skyddskupolen över gruvan nästa gång. Då skall väl ingen katod ge sig iväg från oss. G eorg Brewster, kapten på fiskekut- tern ”Lady Jane”, hemmahörande i Halifax, vände näsan mot vinden, som alltmera friskade i, och gjorde en ansats till ett leende. Anledningen härtill var nordvästen, som i täta bankar drev dim- man framför sig och här och där lät en blå fläck av himmeln skymta igenom. Tydligen började dimman skingras, ty re- dan kunde man 1 fjärran se nordatlantens vita yta, där väl ett hundratal andra liknande båtar blevo synliga. När dim- man lättade, blev det liv och rörelse överallt bland fiskarflottan på New- foundlandsbankarna. Ankarspel började knarra, bommar svängdes ut och hoj- tanden och rop rungade över vattnet. Med ett sakta skrapande gled ”Lady Janes” trålwire ut från kabeltrummorna samtidigt som man lättade på ankaret. — Vi få bra fångstväder efter den förbaskade dimman, chefen, menade styrman O'Benira och gick till rodret när kuttern började sätta fart. — Hoppas det, sade kapten Brewster under det att han från akterdäcket såg efter trålen som hängande i wiren slä- pade genom sjöarna. — Det få vi veta, när vi få djupare vatten under kölen. Vi håller till att börja med sydostlig kurs. Stadigt höll kuttern kursen genom gränszonen, där det kalla vattnet från polen träffade samman med den varma golvströmmen, och där de bästa fiske- vattnen funnos. Snart skulle det visa sig om ”Lady Jane” fick någon fångst. Redan tycktes det som om trålen gick tyngre och drog starkare i trossarna, när kapten Brewster fick höra ett viss- lande och väsande ljud som kom honom att titta upp i luften. Högt uppifrån den blå himmeln kom ett blankt föremål su- sande genom luften och slog ned i vatt- net några få meter om styrbord samt försvann i djupet. s — BSablar! skrek O'Benira och skaka- de av sig det vatten, som stänkt upp när det glittrande föremålet slog ned i vatt- net. — Det var förbaskat nära! Den ha- de man kunnat bli ihjälslagen av! — Det kan ni ju inbilla er, avbröt Brewster sin styrman. — Har läst nå- gonstans, att det bara är vart tvåhun- dratjugofemte år som en människa blir dödad av en meteor. Ni skulle således ha blivit en riktig läckerbit för våra statistiker, O”Benira. — Tackar för utmärkelsen, men jag har ingen användning för den. Jag är mer belåten med att inte ha fått till- ställningen i skallen; brummade styr- mannen för sig själv. — Det är jag med, O'Benira. Det skulle vara svårt att undvara er just nu. Skall genast skriva in saken i loggbo- ken. Det kanske kommer att intressera en eller annan av våra stjärnkikare. Kaptenen gick under däck, under det att styrmannen stod vid rodret. Då och då kastade O'Benira en blick akteröver på nätet, som redan började bromsa upp kutterns fart avsevärt. Med tillfreds- ställelse slöt han härav att fångsten skulle bli god och förföll under längre tid i sina egna funderingar tills kapten Brewster kom upp på däck igen. — Jag har tänkt närmare på saken, började denne. Borde sannerligen skicka trådlöst om det till Halifax... Tusan, vad är det?! Var kommer de döda fiskarna ifrån? Han pekade akteröver. O'Benira vände sig om och blev lika förvånad som Brewster. Döda eller be- dövade fiskar drevo i otaliga mängder på vattenytan. Även på de andra båtarna tycktes man ha märkt den överraskande före- teelsen. Från ”Lady Jane” kunde man se, hur besättningarna sprungo fram och tillbaka och gestikulerande pekade på vattenytan. — Vad i häcklefjäll är det, styrman? skrek Brewster. Fisken dör på bankar- Ta ehansen att förtjäna pengar: Bliv ombud för Teknik för Alla, veckotidningen för praktiskt folk. Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: INS 28 IorSlS orepe bies Bo KOSS FÖR NR fel a 3 IBORSTAC 3 ös et edö je, SNejöse so Nee. SES EYSIS fö 3 FATT OBS Sar ole noe eb Ser ete ia rel sis ee sier 3 TEKNIK för ALLA 19