BREVLÅDA N. J. M—n, Karlskoga: Den av Eder nämn- da metallen ger intet effektivt skydd mot radiumstrålning. Man brukar däremot an- vända skyddsplåtar av bly. Björn E—n, Falun: Den i TfA nr 17 be- skrivna induktionsapparaten kostar drygt 100:— i materialkostnad — detta på grund av den mängd koppartråd, som erfordras för sekundärlindningen. Man kan dock minska på samtliga dimensioner så att apparaten en- dast göres i t. ex. halv eller en tredjedels skala. N. E., Delsbo: Vind-elverket kan mycket väl användas som kraftleverantör för BI. a. en liten smidesfläkt. En startmotor kan an- vändas som fläktmotor, men först måste den omlindas, så att strömförbrukningen minskas och ej blir större än absolut nödvändigt. Carl E. L—k,; Linköping: Till vind-elverk kunna de flesta bilgeneratorer användas, na- turligtvis sedan de först omlindats på lämp- ligt sätt för erhållande av laddningsström vid låga varvtal. Laddningskapaciteten rät- tar sig efter vindstyrkan och generatorns stor- lek etc. Gösta S—n, Karlsfelt: Askledare bruka icke monteras på detta slags vind-elverk. Dock kan man förbinda generatortornet med en i jorden nedgrävd metallplatta medelst kop- partråd av ett par tre millimeters tjocklek. Generatorn får icke köras med batteriet från- kopplat enär den då kan förstöras. Avlägs- nas batteriet för en kortare tid, bör man kortsluta generator-polerna. För trappljus kan man använda sig av många olika slags strömbrytare etc. De s. k. ”Columbus”-knap- parna ha sålunda ett inbyggt fördröjnings- system, som bryter strömmen efter en viss inställd tid. Det mest vanliga systemet för trappljus består emellertid av en s. k. trapp- automat, som manövreras med ett godtyck- ligt antal tryckknappar. Kopplingsschema kunna erhållas genom varje välsorterad af- fär för elektrisk materiel. Svagströmsmoto- rer tillverkas vid de flesta svenska fabriker för elektriska motorer — se telefonkatalogens yrkesregister. En vanlig startmotor kan myc- ket väl omlindas, så att den får en effekt av exempelvis 0,5 hkr. Lindningsuppgifter kunna dock ej lämnas av TfA. Åvancerad FLYGNING (Forts. från sid. 7.) (C). Sidorodret behandlas såsom vid långsam roll, och flygplanet kommer nu att intaga en motsatt kurs (D) mot den, som det hade vid manöverns början. En stjärtglidning eller Z-k urva (fig. 7) tillgår så, att flygplanet stegras med nosen rätt upp (A), motorn saktas och planet får glida akter över med stjärten före (B). Drages nu spaken till- baka så att höjdrodret ligger för stigning, kommer stjärten att tryc- kas uppåt, maskinen glider så små- ningom bakåt tills den kommer horisontalt (C), då motorn slås på för fullt samtidigt som maski- nen sättes på näsan (D), varefter normalläget (E) kan intagas. Atlantflygaren Charles - Lind- berghs favoritmetod vid landning synes på fig. 8 och heter på engel- ska ”side slip” samt är en land- ningsmanöver i vingglidning. Fö- rarens förnämsta hjälpmedel vid strävan att bringa flygplanet till landning på avsedd plats består i vingglidning. En övad förare kan på några få meter när utan att anlita motorhjälp sätta flygplanet på den punkt han önskar. Detta sker tilldragelsen på Newfoundlandsbankar- na, där det varit frågan om en alldeles likadan metallkula. De amerikanska tidningarnas spalter flödade av mer eller mindre verklighets- trogna skildringar om den kanadensiska fiskarflottans äventyr, och genast insåg mr Fox, försäkringsbolagets huvudma- nager, att här yppade sig ett tillfälle för hans koncern att göra en storslagen reklam. Därför beslöt han att farma- rens skador skulle ersättas mycket gene- röst, av vilken anledning mr Atwater till sin glada överraskning fick en i över- kant tilltagen räkning utbetalt utan någ- ra avdrag. Men samtidigt började försäkringsbo- lagets propagandabyrå att arbeta. Be- redvilligt publicerade tidningarna hans redogörelse över det senaste uppdykan- det av den hemlighetsfulla kulan i Ne- braska och läto till och med de rader stå, som sjöngo bolagets lov. Natur- 22 TEKNIK för ALLA ligtvis undgick det nya fallet icke radio- bolagens uppmärksamhet, och på eterns vågor spredos nyheterna över hela jord- klotet. D et lilla metallstycke, som så hän- synslöst hade avbrutit Villaris och To- maseos siesta, förvarades i fysikaliska institutet i Rom i en tjogväggig behål- lare av bly, där den dagligen förorsaka- de professor Ruggero huvudbry, Förgä- ves hade han anställt efterforskningar och sökt införskaffa upplysningar, men ingenstädes, vare sig i Rom eller dess omgivningar, hade någon explosion ägt rum vid den angivna tiden. Frågan var- ifrån det märkvärdiga stycket hade kom- mit förblev olöst, men Tomaseos förmo- dan, att det härstammade från världs- rymden, syntes honom inte längre så ga- Jen, även om många omständigheter ta- -lade däremot. (Forts. i nästa n:r.) genom att han genom lagom utnytt- jande av vingglidning avpassar sin glidbana så, att flygplanet når marken på avsedd plats. Genom ökning eller minskning i vingglid- ningens branthet förkortas eller tänjes glidsträckan efter behov. Det slutgiltiga avpassandet kommer först vid eller omedelbart före landningen. Fördenskull måste själva landningsmanövern ofta fö- retagas under vingglidning, ur vil- ken flygplanet upprätas först i samband med sättningen. Denna landningsmetod utföres på följande sätt: Flygplanet föres i rak vingglidning mot landnings- platsen i riktning mot vinden. Då planet närmar sig marken, minskas hastigheten såsom före en vanlig landning. Den grövsta korrige- ringen skall därvid vara gjord, så att den senare delen av glidflykten ej behöver ske under för brant glidning. På normal upptagnings- höjd börjar upptagningen. Under den därpå följande utflytningen bibehålles lutningen eller minskas något, under det nosen successivt höjes. Själva sättningen tillgår så, att nosen med en mjuk sväng för sidorodret bringas i riktning mot vinden, samtidigt som flygplanet skevas rätt. Härunder tages spa- ken bakåt och nosen höjes så, att upprätningen avslutas med sätt- ning. Roderrörelserna vid upprät- ning och landning från t. ex. vän- ster vingglidning äro således: vän- ster sidoroder och spaken snett bakåt höger. Fig. 9 slutligen visar en ”trea” och utgöres av något som skulle kunna kallas side-slip- looping och består av tvenne vingglidningar i form av halv loop- ing i sidled. Figuren kan förvand- las till bokstaven ”S”, om dessa övre rörelser göras åt motsatt håll. ”Trean” är ett mindre ofta före- kommande trick inom konstflyg- ningen, men alla dylika manövrer ha sitt värde då de hos flygaren uppöva den vighet i rörelserna och skapa det självförtroende, som fordras inför allvarets uppgift. TES