Mr Atwater kunde inte påminna sig att han någonsin sett något liknande. Han beslöt sig för att gå till botten med saken, och därför släpade han fram ste- gen och var just i färd med att ställa upp den mellan bärbuskarna, som växte under trädet, när stegens ben stötte mot något. Låg där en sten i den välskötta trädgården? Mr Atwater lade stegen åt sidan och böjde undan grenarna på en buske, som hindrade honom att se riktigt. Vad han nu såg gjorde honom högeligen förvå- nad, ty där låg, delvis nedborrat i jor- den, ett runt blänkande metallstycke näs- tan klotformigt. Han stötte till det med foten, men föremålet rörde sig inte ur fläcken. Inte ens när han grep tag i det med båda händerna och med all kraft försökte flytta på det, rubbades det: det var som fastvuxet i marken, Mr Atwater undertryckte en ed sedan han ytterligare fruktlöst ansträngt sig, torkade svetten ur pannan och hämtade en spade. — Det vore väl tusan, om jag inte ska få den loss, brummade han för sig själv och började att gräva vid ena sidan av metallstycket. Utan vidare motstånd trängde spaden ned i jorden, och allt obegripligare syntes det för mr Atwater, att denna underliga kula hade gjort så stort motstånd förut när han försökte rubba den. Nu hade han redan grävt undan hälf- ten kring den och stötte ånyo ner spaden djupt för att hämta upp en full spade mull. Men då började metallmassan plötsligt och oväntat att röra på sig. Emedan jorden under den blivit undan- grävd så att den ingenting hade att vila på, började den rulla och fortsatte tills den nått det djupaste stället i gro- pen. Men då lät mr Atwater spaden falla och stod där bara och gapade, ty metallkulan höjde sig igen, först lång- samt men gav sig sedan iväg med allt större hastighet snett upp i luften. Farmaren hajade till och drog huvu- det bakåt när den gåtfulla projektilen susade förbi hans vänstra öra. Det var som tusan! Det skulle allt ha varit trevligt om jag fått den där i skallen, tänkte han medan han tittade efter det bortflygande mysteriet. Hans hus var ett sådant gediget trä- hus som äro vanliga i mellersta västern, Taket var täckt med trästickor, och skor- stenen vär det enda som var av sten i hela huset. Mr Atwater hade knappt hunnit rikta sina blickar på den, förrän den splitt- rades och föll sönder, ty med kraften som hos en bomb hade metallkulan tör- nat mot den. Det följde en kort, skarp krasch när skorstenen rasslande rullade ned för taket, rivande med sig en del av takstickorna i fallet. Skorstenen hade gått åt skogen. Den saken var klar. Mr Atwater hade verk- ligen kostat på den en hel del, ty han hade köpt det bästa eldfasta tegel som stod att få — och nu låg den i spillror. Det dröjde en stund innan farmaren kunde tänka redigt, men en sak var han på det klara med: ”Det här får försäk- ringsbolaget betala”! Han gick in i huset, satte sig vid sitt gammalmodiga skrivbord samt letade fram försäkringsbrevet, varefter han satte på sig sina stora hornbrillor och började studera dokumentet. Mycket snart kunde han förvissa sig om att hans förmodanden varit riktiga. Sedan år tillbaka hade han sin egendom försäk- rad mot såväl brandskada som naturka- tastrofer. Detta berodde inte så mycket på hans egen omtänksamhet som på agenternas talförmåga, och mer än en gång under årens lopp hade han förar- gat sig över de stora premierna. Men i dag var han glad, att han hade försäk- ringsbrevet. Omsorgsfullt genomläste han rad ef- ter rad och stötte därvid på ett ställe där det sades, att bolaget genast skulle underrättas per telegraf, om skadorna uppgingo till mer än hundra dollars vär- de. Att den här skadan skulle kosta mer än hundra dollar — taket måste ju också undergå en grundlig reparation — fanns det inget tvivel om. Det gällde därför att handla snabbt. Mr Atwater tog ut sin bil från ved- skjulet, satte sig vid ratten och var fem minuter senare på väg till Omaha, där försäkringsbolagets agentur var belä- gen. M isstroget åhörde försäkringsbolagets agent, mr Yenkins, mr Atwaters berät- telse, som föreföll honom alltför otrolig. Först när han stod i farmarens trädgård och med egna ögon kunde se det förtor- kade trädet, gropen mellan buskarna och skadorna på huset, kunde han förmås att medge att det här möjligen var frågan om i försäkringsbrevet omnämnda na- turkatastrofer och skrev på ort och stäl- le ett noggrant protokoll över tilldragel- sen, Sedan han lovat, att bolaget snart skulle låta höra av sig, tog han farväl och begav sig tillbaka till Omaha. Hem- kommen översände han rapporten till bo- lagets huvudkontor i St. Louis. Där blev den inte mottagen med samma skep- sis, ty under tiden hade radion talat om JÄRNVÄGS- MODELL- BYGGARE! Då det visat sig vara för- knippat med mycket stora svårigheter att inom landet uppbringa skalenlig materiel har TfA beslutat hjälpa sina läsare med materiel-anskaff- ningar. M Med en leveranstid av 3 vec- kor kan TfA:s expedition t. v. leverera Skalenlig 0-räls i längder om 1 meter samt Syllar för 0-räls. Vv Priserna meddelas i nästa n:r och komma att bli de lägsta möjliga. Förutsättningarna för anskaffning av övrig ma- teriel skola undersökas. Orderna expedieras i den tur de inkomma. TEKNIK för ALLA box 3137, Stockholm 3. TEKNIK för ALLA 21