Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industri och hantverk, av B. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gymäföretagsamheten här i landet har för närvarande hög-
konjunktur i den meningen, att den är föremål för ett
synnerligen livligt intresse från alla håll.
En förlidet år av statsmakterna tillsatt kommitté; 1940 års
hantverks- och småindustriutrednnig, har sålunda nyligen av-
lämnat ett betänkande med åtskilliga förslag. För de vikti-
gaste av dessa skall här i korthet redogöras.
Kreditfrågan för småföretagsamheten är ett sådant spörs-
mål, varmed utredningen tagit befattning. Den har framför
allt inriktat sig på en lösning av frågan om en långfristig
långivning med större hänsyntagande till den personliga kre-
ditvärdigheten än som nu är möjligt.
Detta förutsätter en lokal personkännedom, som ej kan
förefinnas hos en centralt organiserad myndighet. Utred-
ningen föreslår därför, att utlåningen skall handhavas av
riksbankens avdelningskontor i samarbete med representanter
för ortens hantverk och småindustri. Företagarnas intresse
för kreditfrågans lösning förutsättes ta sig uttryck i bildan-
det av ekonomiska föreningar, vilkas tillgångar skola i viss
utsträckning utgöra säkerhet för de lån, som staten beviljar
ur en särskild ”fond för hantverks- och småindustrikredit”.
För att ge stadga och enhetlighet åt stödet till småföretag-
samheten anser utredningen, att den finansieringsverksamhet,
som i vissa län bedrives av där bildade företagarföreningar,
skall så småningom samordnas med det föreslagna systemet
för kreditgivning. Ändamålet med dessa föreningar har varit
att främja nyskapande företagsamhet inom sådana län, där
näringslivet varit ensidigt inriktat, företrädesvis i Norrland.
Utredningen finner, att sådana speciella förhållanden kunna
motivera en mera riskbetonad utlåning än eljest, och att sta-
ten därför i dessa län kan tänkas bidraga med andelsteck-
ning.
Er annan fråga, som utredningen upptagit till behandling,
är behovet av upplysnings- och rådgivningsverksamhet av
både teknisk och ekonomisk art. Betydelsen av ökad effekti-
vitet hos hantverk och småindustri anses motivera en utvidgad
informationstjänst med detta syfte.
En fullständig lösning av detta problem skulle förutsätta
en hela landet täckande stab av konsulenter med kompetens
inom olika yrken och branscher. En sådan lösning är emeller-
tid av ekonomiska skäl otänkbar. Utredningen anser det ligga
närmast till hands att överlåta upplysningen och rådgivningen
åt de båda redan existerande sammanslutningarna inom små-
företagsamheten; Sveriges hantverksorganisation och Små-
industriens centralförbund, vilka böra erhålla ett årligt stats-
anslag för att kunna organisera en dylik rådgivning. Sedan
erfarenhet vunnits rörande den av Statens Hantverksinstitut
bedrivna tekniska informationstjänsten, anser utredningen
kunna tagas under övervägande, att i anslutning till institutet
anställa ett begränsat antal yrkeskonsulenter.
Ifråga om småföretagsamhetens inköps- och försäljnings-
frågora hävdar utredningen, att den nu existerande tudel-
ningen på två organisationer av hithörande förmedlingsverk-
samhet icke är ändamålsenlig. Direkt samverkan mellan Sve-
riges hantverksorganisation och Småindustriers centralför-
bund på detta liksom även på andra områden- betecknas som
synnerligen önskvärd, då den skulle innebära en rationalise-
ring av småföretagsamheten.
Det är att hoppas, att utredningen skall ha till resultat
positiva åtgärder till främjande av hantverk och småindustri.
Dessa näringsgrenar ha stor betydelse för svenskt näringsliv,
då de anses försörja i det närmaste lika stor andel av vår
befolkning som storföretagsamheten på det industriella om-
rådet.
I ett radioföredrag för någon tid sedan framhöll handels-
rådet V. Lundvik, att våra speciella förutsättningar för små-
industri bestå i initiativkraft, självständighetsvilja och sträv-
samhet samt sinne för teknik och uppfinningsrikedom. Dessa
för småföretagsamheten väsentliga egenskaper representera
en tillgång, som för samhället har det allra största värde.
måindustrien arbetar ofta för en större marknad än man
föreställer sig. Ofta sträcker den sig över landets gränser.
Sålunda exporterades tidigare årligen en båtlast champagne-
vispar och glacepinnar av trä till Australien. För ej så länge
sedan levererade ett par firmor i Småland över 1 million
fågelholkar till England. Den sammanslutning av småindu-
striella företag: Produkter från Sverige, i vars tillkomst Koo-
perativa Förbundet tagit verksam del, förmedlade härom året
flera millioner leksakshästar till en egyptisk köpare.
Småindustrien kännetecknas till skillnad från hantverk av
tempoarbete, mekanisering och standardisering. Det är med
andra ord industri i små tekniska enheter.
Typiska exempel på dess produkter äro klädhängare, kläd-
nypor, skyfflar, tvättbräden, häftstift, fönsterhakar, beslag,
. plånböcker, handskar, leksaker etc. Ibland kan det dock vara
fråga om mera sammansatta produkter, såsom instrument,
vågar, rullstolar, båtar, termometrar, vattenpass, vissa slag
av motorer m. m.
En stor grupp av småindustriens företag framställa detaljer
för leverans till större industrier, vilka tillverka sammansatta
produkter. Dessa underleveranser ha på senare tid tagit en
betydande omfattning, bl. a. på grund av samarbete mellan
Sveriges industriförbund och Småindustriens centralförbund.
Exempel härpå äro smärre delar till mekaniska och elektro-
mekaniska maskiner och apparater, vissa detaljer till textil-
: och beklädnadsindustrien samt lås, beslag, handtag etc. till
snickeri- och karosserifabriker.
Vid den i slutet av april avhållna Hörnömässan framlade
Sveriges hantverksorganisations verkst. direktör civilingenjör
G. Juhlin några synpunkter på småföretagsamheten. Han
framhåll sålunda bl. a., att företagareföreningarna i Norr-
landslänen representera en källa till friktion med den bestå-
ende småföretagsamheten. Att skapa ny verksamhet på detta
område måste nämligen alltid innebära skärpt konkurrens
för den företagsamhet, som redan finns. För att undvika detta
borde näringslivet starkare representeras i företagareför-
eningarnas ledning, som skulle dra nytta av de därigenom till-
förda erfarenheterna och kunskaperna.
Vidare borde näringslivet bli medansvarigt i den kredit-
givning, som i en eller annan form torde komma att organise-
ras för hantverk och småindustri. ”Småföretagsamheten bör
stödjas, men får ej bli understödstagare. Den fria företag-
samhetens hela grundval anfrätes, om icke yrkeskunnighet
och personligt företagarinitiativ förbli utgångspunkter för den
hjälp, som lämnas, om icke självansvaret får förbli hörnstenen
i det enskilda näringslivet.” BET:
TEKNIK för ALLA 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
