att göra oss av med de fyra hörnen. Detta går genom att klä väggarna med wellpapp eller masonite. I hörnen böja vi materialet i en mjuk kurva, Skarvar- na mellan skivorna klistras över eller spacklas. Bakgrunden grundas vit. Nästa steg är ljuskällan i lokalen. En enda lampa i mitten är bäst. Den måste dock vara så stark att den lyser upp överallt. När bakgrunden målas, så kom ihåg att varje skugga i tavlan måste falla från ljuskällan i taket. På detta sätt överensstämmer skuggorna med de riktiga som modellerna i förgrunden komma att kasta. När allt är klart att ta emot färg målas först linjen H runt lokalens väg- gar. Därpå målas taket vitt för att sprida ljuset. Blå himmel målas från det ställe, där masonite- eller wellpapps- skivorna på väggarna börja, och himlen fortsätter ner till H. Men gör inte himlen för blå.. Kom ihåg att den är åt- skilligt ljusare än vad de flesta före- ställa sig. Börja med vit färg, blanda in koboltblått tills den antar en blåaktig ton. — Tillsätt evart för att få himlen en aning grå. Måla en pinne, sätt un- dan burken tills första solklara dag, ta ut pinnen, håll den mot himlen och se hur färgerna överensstämma. Börja med strykningen upptill. När vi sedan närma oss horisonten H ljusas färgen kontinuerligt genom att mer och mer vit färg tillsättes. Himlen är som bekant alltid ljusare vid horisonten och innehåller dessutom en grön ton just där himmel och hav mötas. Om Ni inte an- se er i stånd att klara den detaljen, så strunta helt enkelt i den och tag i stäl- let en mycket blek blå ton. Och vidare; om ni inte är något av en expert, så lämna himlen molnfri. Ett moln är räm- ligen mycket ljust, där amatörmålaren vill göra det mörkt och kompakt. Dess- utom behövs många grå nvanser för ett moln, ofta rentav alla regnbågens färger. Molnet är inte ”bara vitt”. En moln- fri himmel är nog att rekommendera. På de återstående centimetrarna mel- lan horisonten H och bordet — förut- satt att vi hålla oss enbart till en fond och inte till flera som på fig. 4, dit vi komma längre fram — rita vi upp det landskap vi tidigare ha skisserat på ett papper. Allt måste vara uppritat i minsta detalj. Den målade bakgrunden får aldrig komma i kontakt med den modellerade förgrunden. Ett berg får inte modelle- ras till hälften och målas på fonden till hälften. Över hela anläggningen måste det finnas några centimetrars mellan- 16 TEKNIK för ALLA grått vara. rum mellan fond och förgrund, och den senare måste vara hög nog att täcka skarven mel- lan fond och bord. Med andra ord, vi måste arrangera det så, att vi all- tid se fonden på långt håll — över fabrikstak, över bergshöjder m. m. ) Den första re- geln, när vi sätta igång och måla är — använd aldrig oljefärg! Modellbyggarens bästa färg är plastisk, matt färg. Det finns många så- dana, Casco, Kromoplast m. fl. Dessa färger kunna modelleras. Färgen av AT CJ ro BANVÄALL MED SPÅR SR ON pånTav Plank TVÄR BALI Piywaoo ET samma slag för tunn utstrykning är t. ex. Plaka, Pelikan, Reewes. Kom vidare ihåg, att rent vit färg inte existerar i naturen, ty själva solljuset översprutar alla föremål med färg. Tänk på att även ett vitmålat hus har en smula färg, en brytning i gult eller rött, en aning grått också kanske. Ängar och skogar kan inte målas en- bart gröna. Det liknar ingenting. Den gröna färgen skall brytas i olika toner av grönt och andra färger såsom rött, gult, brunt, blått. Skuggor målas i en enda färg med olika nyanser. Lämpligast torde blå- Karaktären på landskapet minskar med avståndet. Långt bort be- lägna berg och kullar ses som i ett töc- ken, på mindre avstånd kan man urskilja variationer i färg och utseende. Berg i förgrunden ha starka färger. : omliga byggare avvända endast en fond bakom det modellerade landska- pet. Detta sätt ha vi nu sysslat med. På den fonden fanns alltså både him- mel, berg och skogar. Djupet i bilden var ringa. För att få fram en stereosko- pisk bild bygga vi flera founaer eller kulisser. Den bakersta behålla vi. Där hade vi målat himlen. Nästa kuliss kunna vi stryka med en blandning av vitt, ultramarin och grönt. Vi vill ha en effekt av berg tonande i fjärra: Färgen blir, sedan den torkat, ble4t piå grön, nästan vit. Kulissen framför visar bergkedjor något närmare. Färgen som användes beskrives härnedan för den kuliss som kommer närmast det model- lerade landskapet a. Den främsta kulis- sen strykes med en grön nvans. Lämp- liga förebilder kan säkert hittas i någon illustrerad tidning med färgtryck. Den gröna: färgen blandas med antingen gult, blått, vitt eller svart. Stryk över hela kulissen. Åt solsidan skal! bergen eller kullarna ha en aning gult tillsatt, på skuggsidan tillsättes en aning blått eller svart.: Träd anges med rent krom- gult här och där, och däremellan sättas klickar med svart. Innan kulissen mon- teras, klippes övre kanten ut efter träd- topparna som figuren visar. Använd samma färg till kulissen närmast bakom som ovan antytts. Vi lämna nu kulisserna och övergå till det modellerade landskapet. Här finns många möjligheter till variation. Vi kan bygga ett slättlandskap, ett ku- perat, ett berglandskap. Järnvägen kan gå på höga bankar, se fotot i n:r 21 av TfA. Banan kav också plöja genom skärningar, den kan gå i tunnlar m. m. En skärning syns på två av fivure”na. På båda sidor av spåret täckas bräder av asbestflingor utrörda i vattenglas. Ett arrangemang som ser mycket naturtro- get ut. Som underlag för själva spåren kan användas sandpapper eller ändå bättre takpapp med den där karak- teristiska grusiga ytan. Här och där stryka vi på litet gullockra för att imi- tera pinnmo. En och annan småsten kan också klistras fast på sluttningarna. Mycket dekorativt är att låta skärningen gå genom berg. Bräderna som forma de branta sidorna skäras kors och tvärs med olika sorters stämjärn, så att de likna sprängda bergssidor. Järnvägen kan också löpa med ban- vall på ena sidan och berg eller kullar på den andra. På fig. ses genomskär- an — fr