Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur man bygger en modelljärnväg. VI. Vår modelljärnväg får en förnämlig och realistisk inramning, av Kelle Key
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KELEE- KEY:
HUR MAN BYGGER EN
MODELLJÄRNVÄG
VI.
| ett femtontal år sedan befann sig
författaren på besök i London och
en kväll efter en tillställning frågade en
engelsman om jag ville kasta ett öga på
en modelljärnväg. Om Ni är intresse-
rad av järnvägar, förstås, tillade han
försiktigt. Om! Sen barnsben, old chap!
Sagt och gjort. Per Londontaxi åkte vi
ut i storstaden och hamnade så små-
ningom vid en port med en skylt, där
det bl. a. lästes ”Railway Club”. Väl
inne mottogs vi i klubbens pampiga
bibliotek av en herre i den tidigare me-
delåldern.
— Gentlemen, sade han, take a look
at our new clubroom. Varpå vi fördes
in i deras nya klubbrum. .. och jag upp-
levde en av mitt unga livs sensationer!
Oh boys! Vilket landskap!
I många år har jag som sagt sysslat
med att bygga tåg i all enkelhet och
även hört talas om folk som på vindar
och i källare lagt ut spår och växlar
samt kört sina hembyggda tåg efter
alla konstens regler. Men vad jag nu
- såg överträffade alla förväntningar.
Rummet, omkring 100 kvadratmeter
stort, var ett enda landskap. I ett hörn
sågs ett parti från skotska högländer-
na, ena långväggen utgjordes av ett
industridistrikt från mellersta England,
en annan del av lokalen föreställde Corn-
walls kust.
Alltsammans var så fascinerande, ått
jag för en lång stund glömde bort alla
tåg som befunno sig i lokalen. Land-
skapet gav med andra ord den fullända-
de inramningen till järnvägsmodellerna,
vilka äro och böra vara en av de vikti-
gaste faktorerna i ”Hur man bygger en
modelljärnväg”. Ett väl planlagt och ut-
arbetat landskap lyfter anläggningen
upp till den stora grad av verklighet
som skall utmärka en modellbana.
Alltså, hur många spår vi än ha,
spelar ingen roll. Inte förrän väggar
och tak försvinna för våra ögon blir
det en riktig järnväg.
För att bygga ett landskap är det nöd-
vändigt att vi först syssla med några
grundläggande saker. Tänk er att vi
stå vid en strand och se ut över havet.
(CE SN
Vår modelljärnväg
får en förnämlig
och realistisk
inramning.
« HI
Horisonten är då i jämnhöjd med ögo-
nen, och om vi sedan stiga upp på en
klippa i närheten, ha vi fortfarande hori-
sonten i ögonhöjd. Å andra siden är en
havshorisont den lägsta möjliga. Lands-
horisonten kan vara mycket låg, men
det finns ingen som går under havets.
När vi därför
skall konstruera
bakgrunden måste
vi först rita upp
en horisontlinje
(Fig. 1). Men tänk
på följande ele-
mentära saker:
När «bakgrunden
målas får färgen
ine gå under hori-
sontlinjen. En sjö-
horisont = smälter
samman med him-
melen, en landho-
risont - går över
den. Hur högt över
är en annan fråga.
Nära liggande
berg (Fig. 2) äro
höga, bergsmassiv
EZ SAN YT
KORITONT
HORISONT
BAKGRUND — ÖV
REA
Få
z
BOR DSHOJP
Fig. 1-2-3.
långt borta från ögat sticka knappast
upp över horisontlinjen. Och därav föl-
jer att ju lägre man håller bergen mot
horisonten ju större tycks avstånden
vara.
Detta var alltså vad som ligger över
horisonten. Botten av landskapet be-
stämmes av bordshöjden. Som tidigare
sagts i artikelserien ligger den mellan
0.90 till 1.10 meter. Vi ställa oss fram-
för bordet. Bordet är plant, väggen bil-
dar rät vinkel mot bordet och horisonten
ligger i ögonhöjd. Vi notera tre saker;
att bortre ändan av bordet syns ligga
högre än framändan, att parallella lin-
jer, dragna från oss vinkelrätt mot väg-
gen, synas högre och närmare varandra
liggande ju längre bort från ögat de
komma, och att linjerna, om de fort-
satte bortom väggen, skulle sammanfalla
på horisonten (fig. 3). När bakgrun-
den målas kan man alltså av tunna rib-
bor bygga sig en triangel som hjälp.
Ena sidan lägges utmed framändan av
bordet och motsatt spets på horisont-
linjen. Med hjälp av triangeln kan man
se hur långt upp en given figur — låt
oss säga ett hus — skall ligga.
Vidare måste man se till, att allt som
ligger över horisontlinjen, låt oss i fort-
sättningen kalla den H, målas som man
ser det underifrån, och att allting under
H måste målas som om man såg det
ovanifrån. Om bordet är lågt visa de
närmaste husen och fabrikerna mer av
sina tak och mindre av sidorna. När
de målas längre in i bakgrunden visa
de allt mindre av taken och mer sidor-
106) (BESS)
H är ha vi nu pratat om att måla land-
skap, så att väggar och tak för-
svinna. Väggarna ja. Det är en stöte-
sten. Visserligen ha vi också dörrar och
fönster, men dem göra vi ingenting åt.
Men väggarna? Fyra hörn i en modell-
järnvägslokal är något förfärligt. Den
idealiska lokalen skulle givetvis vara en
rotunda med tak som kupol. Men efter-
som detta bara är drömmar ha vi endast
TEKNIK för ALLA 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
