KELEE- KEY: HUR MAN BYGGER EN MODELLJÄRNVÄG VI. | ett femtontal år sedan befann sig författaren på besök i London och en kväll efter en tillställning frågade en engelsman om jag ville kasta ett öga på en modelljärnväg. Om Ni är intresse- rad av järnvägar, förstås, tillade han försiktigt. Om! Sen barnsben, old chap! Sagt och gjort. Per Londontaxi åkte vi ut i storstaden och hamnade så små- ningom vid en port med en skylt, där det bl. a. lästes ”Railway Club”. Väl inne mottogs vi i klubbens pampiga bibliotek av en herre i den tidigare me- delåldern. — Gentlemen, sade han, take a look at our new clubroom. Varpå vi fördes in i deras nya klubbrum. .. och jag upp- levde en av mitt unga livs sensationer! Oh boys! Vilket landskap! I många år har jag som sagt sysslat med att bygga tåg i all enkelhet och även hört talas om folk som på vindar och i källare lagt ut spår och växlar samt kört sina hembyggda tåg efter alla konstens regler. Men vad jag nu - såg överträffade alla förväntningar. Rummet, omkring 100 kvadratmeter stort, var ett enda landskap. I ett hörn sågs ett parti från skotska högländer- na, ena långväggen utgjordes av ett industridistrikt från mellersta England, en annan del av lokalen föreställde Corn- walls kust. Alltsammans var så fascinerande, ått jag för en lång stund glömde bort alla tåg som befunno sig i lokalen. Land- skapet gav med andra ord den fullända- de inramningen till järnvägsmodellerna, vilka äro och böra vara en av de vikti- gaste faktorerna i ”Hur man bygger en modelljärnväg”. Ett väl planlagt och ut- arbetat landskap lyfter anläggningen upp till den stora grad av verklighet som skall utmärka en modellbana. Alltså, hur många spår vi än ha, spelar ingen roll. Inte förrän väggar och tak försvinna för våra ögon blir det en riktig järnväg. För att bygga ett landskap är det nöd- vändigt att vi först syssla med några grundläggande saker. Tänk er att vi stå vid en strand och se ut över havet. (CE SN Vår modelljärnväg får en förnämlig och realistisk inramning. « HI Horisonten är då i jämnhöjd med ögo- nen, och om vi sedan stiga upp på en klippa i närheten, ha vi fortfarande hori- sonten i ögonhöjd. Å andra siden är en havshorisont den lägsta möjliga. Lands- horisonten kan vara mycket låg, men det finns ingen som går under havets. När vi därför skall konstruera bakgrunden måste vi först rita upp en horisontlinje (Fig. 1). Men tänk på följande ele- mentära saker: När «bakgrunden målas får färgen ine gå under hori- sontlinjen. En sjö- horisont = smälter samman med him- melen, en landho- risont - går över den. Hur högt över är en annan fråga. Nära liggande berg (Fig. 2) äro höga, bergsmassiv EZ SAN YT KORITONT HORISONT BAKGRUND — ÖV REA Få z BOR DSHOJP Fig. 1-2-3. långt borta från ögat sticka knappast upp över horisontlinjen. Och därav föl- jer att ju lägre man håller bergen mot horisonten ju större tycks avstånden vara. Detta var alltså vad som ligger över horisonten. Botten av landskapet be- stämmes av bordshöjden. Som tidigare sagts i artikelserien ligger den mellan 0.90 till 1.10 meter. Vi ställa oss fram- för bordet. Bordet är plant, väggen bil- dar rät vinkel mot bordet och horisonten ligger i ögonhöjd. Vi notera tre saker; att bortre ändan av bordet syns ligga högre än framändan, att parallella lin- jer, dragna från oss vinkelrätt mot väg- gen, synas högre och närmare varandra liggande ju längre bort från ögat de komma, och att linjerna, om de fort- satte bortom väggen, skulle sammanfalla på horisonten (fig. 3). När bakgrun- den målas kan man alltså av tunna rib- bor bygga sig en triangel som hjälp. Ena sidan lägges utmed framändan av bordet och motsatt spets på horisont- linjen. Med hjälp av triangeln kan man se hur långt upp en given figur — låt oss säga ett hus — skall ligga. Vidare måste man se till, att allt som ligger över horisontlinjen, låt oss i fort- sättningen kalla den H, målas som man ser det underifrån, och att allting under H måste målas som om man såg det ovanifrån. Om bordet är lågt visa de närmaste husen och fabrikerna mer av sina tak och mindre av sidorna. När de målas längre in i bakgrunden visa de allt mindre av taken och mer sidor- 106) (BESS) H är ha vi nu pratat om att måla land- skap, så att väggar och tak för- svinna. Väggarna ja. Det är en stöte- sten. Visserligen ha vi också dörrar och fönster, men dem göra vi ingenting åt. Men väggarna? Fyra hörn i en modell- järnvägslokal är något förfärligt. Den idealiska lokalen skulle givetvis vara en rotunda med tak som kupol. Men efter- som detta bara är drömmar ha vi endast TEKNIK för ALLA 15