Mac Gray var en filosofiskt anlagd person, och under vägen över det fyra- hundra meter långa dammkrönet korsa- de allehanda tankar hans huvud. Vil- ket magnifikt byggnadsverk var icke detta, resonerade han. Något sådant kunde bara byggas i ”Guds eget land”... De egyptiska pyramiderna äro bara lek- saker i jämförelse med detta. P lötsligt rycktes dammvakten ur sina funderingar av ett susande, fräsande ljud som med varje sekund blev allt star- kare. Förgäves ansträngde han sig i sina försök att upptäcka varifrån ljudet kom. Med ens tycktes det honom som om en skarp blixt sköt ned från himmeln till vänster om honom. Ingen åskknall följde på blixten, endast ett dovt, plaskande slag, och i samma ögonblick såg Mac Gray ungefär femtio meter under krönet då dammens landsida en rund silverglän- sande fläck, som han uppskattade till cirka tio meter i diameter. En stund stod han som förlamad av den överras- kande händelser, men sedan steg han försiktigt ned i djupet på en av de sma- la järnstegar som med jämna mellanrum voro anbragta på dammväggen. Mac Gray hade blivit både skrämd och över- raskad men också nyfiken. Han lyckades komma den mystiska fläcken på några Ta chansen att förtjäna pengar: Bliv Teknik för Alla, ambud = för veckotidningen för praktiskt folk. Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: Namn: 0676-65 0160.616.4 Pi, 6:16 ls Bostad: Adress: RR TR RR rf kr Ar ET Sr ERE FER LG, 20 TEKNIK för ALLA meters avstånd och tyckte att den såg ut som en tunn metallhinna, som hade sprutats eller smetats fast, men för öv- rigt kunde han inte bli klok på vad det var. Skyndsamt klättrade han upp igen och sprang över till andra sidan av ca- nyon för att anmäla tilldragelsen på kontoret. Hade han väntat, att han icke skulle bli trodd, så misstog han sig. Lugnt och utan att avbryta honom hörde dammens överenspektör på vad han hade att säga. — Vad kan det vara, mr Dickinson? frågade dammvakten till slut. — Förmodligen ett annat sprängstyc- ke av den italienska meteoriten, svarade överinspektören. Men när han av Mac Grays minspel märkte att denne inte blev klokare för det, gav han en närmare för- klaring. — WSäkert har ni hört talas om meteo- riter förut. Ni ska veta, Mac Gray, att de är ena riktiga rymdluffare som då och då kan falla ned på vår gamla jord. Just en sån där historia var det som nyligen exploderade i vår atmosfär. Bitar av den hade fallit ned på olika ställen. gjorde man i Europa. Det var visser- ligen bara en liten bit, som ramlade ned i en italienares sopptallrik, men han rå- kade vara naturforskare. Han har un- dersökt stycket och skrivit en tjock ve- tenskaplig avhandling över fyndet. Det är därigenom vi vet hur det förhåller sig. Mac Grays min visade, att han inte vår absolut övertygad. — Italien ligger ett bra stycke härifrån, menade han när Dickinson var färdig med sin förklaring. D et stämmer, medgav Dickinson. — Jag nämnde italienaren, därför att han var den förste, som iakttog fenomenet. Sedan dess har splittror av samma me- teorit fallit ned på skilda ställen i Sta- terna. Det senaste föll ned på en farm i Nebraska, och nu tycks vi ha fått en bit av den hit. Nåja, den här dammen är så solid, så den kan den inte skada. I eftermiddag tänker jag gå och titta på fenomenet själv. : Därmed var saken utagerad. Till följd av en del mellankommande ting fick mr Dickinson emellertid inte tillfälle att be- siktiga dammen på eftermiddagen såsom han hade tänkt. Nästa dags förmiddag gjorde Mac Gray sin vanliga inspektionsrond och saktade stegen, när han kom till platsen för gårdagens upplevelse. Fläcken på dammens vägg hade ändrat utseende. Den första säkra iakttagelsen Dess metalliska glans var svagare och hade efterträtts av en mörkare färgton. Betongen på detta ställe såg egendom- ligt pipig och sprucken ut, ungefär som tuffsten. Dammvakten knep ihop ögo- nen för att se bättre... Jo, nu fanns det inget tvivel längre — på fläckens plats och ett stycke nedan- för var dammen fuktig! NÅR på utsidan? Det ryckte till i Mac Gray när han märkte hur det förhöll sig och om möjligt fortare än dagen för- ut skyndade han sig till kontoret, där han i hast talade om vad han sett. Hans berättelse blev åtskilligt virrig, och över- inspektören hade svårt att följa med. Men när han fick klart för sig vad det gällde, sprang han upp och skyndade med Mac Gray tillbaka till dammen. Det hade inte gått mer än en kvart sedan Mac Gray hade gjort sin upptäckt, men på denna korta tid hade bilden för- ändrat sig betydligt. På det ställe där fläcken uppstått var dammen ungefär tio meter tjock, och tvärsigenom måste betongen ha undergått en genomgripan- de förändring, ty på flera ställen i väggen . sprutade vattenstrålar som snabbt tilltogo i tjocklek. Och medan än- nu Dickinson och Mac Gray voro om- kring hundra meter därifrån brötos un- der vattnets tryck stora stycken ur den massiva betongen. Medan de rullade ned i djupet ökades de smala vattenstrålarna till armstjocklek. Liksom «hypnotiserad tillryggalade överinspektören den sista biten av vägen. När han kom mitt över stället där kata- strofen alltmer tilltog i omfång, hade av de små vattenstrålarna bildats ett väl- digt vattenfall. Ur en nästan rund öpp- ning, som var ungefär lika stor som metallfläcken, bröt sig vattnet igenom. I en bred båge störtade det ned utför dammens utsida och redan banade sig en bred flod väg på dalbottnen och spo- lade skummande och dånande omkring den väldiga kraftstationens fundament. Det var visserligen byggt av armerad betong på klippgrunden, men skulle den kunna stå emot de lössläppta vattenmas- sornas tryck? Dessa frågor gjorde mr Dickinson sig medan han med hopknipna läppar stir- rade ner i djupet. Samtidigt gingo Mac Grays blickar nedåt canyon, som han från dammens krön kunde se en lång sträcka av. Han såg hur den så plötsligt bildade floden ilade vidare nedåt dalen, och med ens fick han klart för sig att han måste handla.