SRA TYRKSTAET ET 4, fl I B — Dalgången längre ned! mr Dickin- sin! Vi måste skicka varningstele- | grAM ss. - — Ja, Mac Gray, vi måste... I näs- ta ögonblick störtade han iväg tillbaka till kontoret med en sådan fart, att Mac Gray hade svårt att hinna med. När han någon minut efter sin chef kom in på kontoret, var denne redan sysselsatt med att sända varningstelegram till farmerna och samhällena nedåt dalen och spred alarmen långt ned i Kalifor- nien. Ma måste då medge, att chefin- genjörens idé är genialisk! — Ja, det man lärt sig, det har man, svarade Thiessen på retta dr Stie- gels yttrande. — Glöm inte, att Grabbe var maskinkonstruktör innan han börja- de syssla med fysik. Man måste erkänna, att hans utkast ser förnuftiga ut, och jag är mycket nyfiken att få se hur an- ordningen kommer att fungera. Detta samtal ägde rum under en rast i arbetet och gällde ritningarna till en strålmotor, som lågo utbredda på ett bord i dr Thiessens laboratorium. — Det hela ser förbluffande enkelt ut. Hegemäller pekade med fingret på en detalj. — Gräåbbe sätter helt enkelt strålkulan i en slags kälke, som kan röra sig fram och tillbaka liksom kolven i en ångmaskin. Här har han försett den med en annan anordning, som vid slutet av varje slag vrider kulan 180 grader om sin axel. Det är ju klart som dagen, att den inrättningen måste fungera lika- väl som en ångmaskin. Enda skillnaden är, att det här är fråga om strålnings- tryck i stället för ångtryck. Varför ha vi inte själva kommit på den idén, herr Thiessen? — Ja, säg det, min käre Hegemäller! Varför kunde inte Kolumbus” motstån- dare ställa ägget upprätt! Det är all- tid en som får idén, och sedan är de and- ra förvånade, att de inte kommit att tänka på det själva. Ni kan trösta er med, att vi under arbetets gång troli- gen kan få användning för ert snille. — När kommer delarna till strålmo- torn hit till laboratoriet? frågade d:r Stiegel. — I morgon bittida, svarade Thiessen. Ord allt går väl, kan motorn vara kör- färdig i morgon middag. — I morgon bittida-kan jag inte hjälpa till, ty då kommer porslinskropparna för 'de nya blixtrören, och jag vill gärna ha Stiegel till hjälp med hopsättningen. — Det får vara, svarade Thiessen av- värjande, edra rör springer inte bort. Alla måste hjälpa till med monteringen av strålmotorn. De nya rören får vi ta senare. Efter något knorrande fogade Hegemäller sig i beslutet. — Förresten, vad säger ni om, att våra båda japaner Yatahira och Saraku reste hem till Tokio i morse? frågade den sistnämnde plötsligt. DD Thiessen svarade med en axel- ryckning. — Det är inte mycket att säga om. Deras hemresa var ju bestämd för länge sen, men jag tyckte nog att Li- dinghausen såg besvärad ut när de med- delade honom sin avsikt. — Men de skildes i alla fall i största vänlighet, anmärkte d:r Stiegel. Thiessen nickade. — Ja, det kan väl hända, men det tycktes råda litet för- stämning på ömse sidor. Enligt min uppfattning är det inte omöjligt att de båda herrarna fått nys om våra fram- steg. — Fullkomligt uteslutet, d:r Thiessen, utbrast Hegemäller. Vi har inte låtit någon titta i våra kort och inte talat om våra årbeten med någon. — Nåja, svarade Thiessen, men litet fyrverkeri och smällande har ni i alla fall styrt till med. Tror ni inte, att herrarna från fjärran östern både har ögon och öron? Först var det det kros- sade glastaket, och sedan historien i raketgruvan... — Där hade vi väl skyddat oss för nyfikna blickar skulle jag tro, avbröt honom Hegemiller. — Försök att resonera logiskt i fem minuter, tillrättavisade honom Thiessen. Tänk på att raketgruvan, som förut legat fri och öppen, plötsligt blir om- given med ett högt plank. Vad skall man dra för slutsatser av det? Natur- ligtvis att det skall göras några experi- ment i gruvan som man önskar hemlig- hålla. Inte sant, herr Hegemiller? Motsträvigt medgav denne att resone- manget var riktigt. Thiessen fortsatte: — Det är ju allmänt känt, att raket- gruvan endast användes när man kan räkna med explosioner vid försöken. Att vi höll på med arbeten där var det inte svårt för japanerna att få reda på; nu gäller bara frågan vad slutsatser de dragit därav. Säkerligen att vi kommit så långt med våra försök, att sönderfal- landet av atomerna är förenat med en viss risk. Än så länge experimenterar de själva med tämligen ofarliga biand- ningar. Om man nu lägger det ena till det andra, är det inte svårt att begripa, att japanerna känner sig duperade. - De vill förstås resa hem och experimentera efter eget gottfinnande. — Nåja, sedan japanerna nu rest, så är vi ju alldeles för oss själva, blandade sig d:r Stiegel i samtalet. Och då kan vännen Hegemiäller ställa till med hur många explusioner han vill. R edan följande afton levererades de maskindelar, som Grabbe beställt, var- på ett dussin arbetare och montörer ge- nast satte igång med hopsättningen. När chefingenjör Grabbe i sällskap med d:r Thiessen morgonen därpå kom till laboratoriet, var allt klart. Strålkulan låg dock ännu väl innestängd i labora- toriets förvaringsrum. Nu gällde det först att frakta kulan tillsammans med dess tunga fasthåll- ningsinrättning från förvaringsrummet 1 NS MEDDELANDE Jag medarbetar nu permanent varje vecka som alla tiders seriefigur i det läsvärda Högaktningsfullt era de TEKNIK för ALLA 21