Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Händigt folk: Störningsfri radio — även i svårt ’dimmiga’ zoner, av Eric Andersén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
STÖRNINGSFRI
RADIO — även i
svårt ”dimmiga” zoner
e störningsimpulser, som utgå
från motorer, högfrekvens-
apparater, reklamskyltar, etc., fort-
planta sig utefter ledningsnätet och
alstra kring detta ett elektriskt fält
med alla möjliga frekvenser. De
flesta storstadshus ligga i en så-
dan ”störningsdimma”, och impul-
serna kunna nå mottagaren genom
tre olika kanaler: nättilledningen,
jordledningen och antennen. Nätet
kan man blockera med drosslar och
kondensatorer, och jordledningen
kan dragas kortaste vägen till en i
marken nedgrävd metallplåt. För att
förhindra att störningarna komma
in över antennen är det emellertid
nödvändigt, att anbringa den effek-
tiva delen av luftledaren på en så-
dan höjd över marken, att den kom-
mer utanför störningsfältet, samt
skärma nedledningen ända fram till
mottagarens antennkontakt. Här-
för tillhandahåller radioindustrien
speciell högfrekvenskabel med ex-
tremt låg egenkapacitet, vilken hål-
ler förlusterna inom rimliga grän-
ser. En vanlig skärmkabel verkar
nämligen som en kondensator, som
avleder signalerna till jord.
För att ytterligare nedbringa
förlusterna, är det lämpligt att för-
se nedledningen med speciella hög-
frekvenstransformatorer i båda
ändarna. Principschemat för en så-
dan transformatorantenn visas i
fig. 1. Den består av en antenn-
transformator A med en primär-
spole L;, vars båda ändpunkter an-
slutas till antenn och jord. Sekun-
Fig. 1.
därspolen L3 förbindes genom en
skärmad dubbelledare F med mot-
tagartransformatorns primärspole
Lz. Båda transformatorerna mon-
teras i passande skärmburkar och
placeras i omedelbar närhet av an-
tennen resp. radiomottagaren.
Antenntransformatorn lindas på
en stomme av trä eller bakelit, och
primärspolen L; erhåller 200 varv
0.3 mm tjock emaljtråd, vilken an-
bringas i de båda ytterspåren. Se-
kundärspolen Lo får 30 varv 0.5
mm :s tråd, som lägges i det mel-
lersta spåret.
ÅA v skissen i fig. 2 framgår, hur
spolen med tillhjälp av en vin-
kel a fastskruvas på en rund trä-
platta b. Plattans genomskärning
väljes lika stor som skärmburkens
innerdiameter d. v. s. 70 å 80 mm.
Som skärmburk (d) användes en
aluminiummugg, på vilken det fast-
nitade handtaget borttages. I ena
nithålet anbringas en isolerad buss-
ning e, genom vilken antennkabeln
föres ut, och i det andra hålet fast-
skruvas en metallskruv f, som får
tjänstgöra som jordkontakt.
Sedan de fyra trådändarna för-
bundits med resp. kontakter samt
med nedledningstrådarna i kabeln
g, skjutes träskivan in i skärmbur-
ken, i vilken den fastskruvas sta-
digt med ett par tumslånga trä-
skruvar. Under burken placeras en
aluminiumskiva Pp, vilken sättes i
ledande förbindelse med skärmka-
beln g. Denna kontakt åstadkom-
mes enklast med hjälp av en rör-
fläns c. Till slut förses plattan med
en vinkel k, medelst vilken trans-
formatorn fastskruvas vid antenn-
masten. För att skydda mottaga-
ren mot överspänningar under åsk-
väder kan det vara lämpligt att pa-
rallellt med spolen Lj ansluta ett
ädelgasfyllt urladdningsrör E av
samma typ, som användes i prov-
glimlampor.
Ingenjör Eric Ander-
sen ställer här sin
sakkunskap till ra-
dioamatörernas för-
fogande.
TEKNIK för ALLA = 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
