- Project Runeberg -  Teknik för Alla / Nr 24. 13 juni 1941 /
22

(1940-2001) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NYHETER för modellbyggare: Modell- planet med TRYCKLUFTS- MOTOR besitter förnämliga flygegen- skaper. Det är lika roligt att äga som en bensinmodell, det är dessutom driftsäkrare och driftskostnaden bortfaller. En händig person bygger lätt detta idealiska plan jämte motor enligt TfA:s ritningar. Ritningarna upptaga alla mått, äro detaljerade och i FULL SKALA Pris endast kr. 2:75. Frim. godtagas som likvid. Rekvirera från TEKNIK för ALLA box 3137, Stockholm 3. " till maskinen. 22 TEKNIK för ALLA Detta skedde utan svå- righet med lyftblock. Men sedan kom det svåraste. För att kunna placera kulan i maskinens släde, måste den los- sas från fasthållningsinrättningen och flyttas cirka en knapp meter. Det var en kort sträcka, men om något gick på tok, så kunde mycken skada uppstå. — Bäste kollega, sade Thiessen efter en frågande blick på d:r Hegemiller, skulle ni vilja göra mig en stor tjänst och gå till kasinot på en halvtimme? Hegemäller kände sig djupt kränkt och försökte protestera, men Thiessen lät inte beveka sig. Med nedslagen min gick d:r Hegemiäl- ler ut ur rummet.” — Han såg avsnoppad ut, sade Grab- be, varför skickade ni bort honom nu? — Rena självbevarelsedriften, herr Grabbe. Vännen Hegemäller är en duk- tig karl, men ibland är han kanske litet för... ja, låt oss säga impulsiv... har för mycket kvicksilver i kroppen. Vi ha ett ganska kritiskt företag framför OSS, och då är det bäst, att han inte är när- varande. Eu blystycke, vars framsida urhålkats och som säkert hölls fast av flera lyft- block, bragtes intill kulan, vilken genom strålningstrycket till sist säkert vilade i behållaren. Sedan kunde den tjocka bulten som hittills fasthållit den, slås ut och kulan flyttas den korta vägen till maskinsläden. Avståndet var knappt en meter, men d:r Thiessen tyckte den var en mil, så- dan spänning som han befann sig i. Millimeter efter millimeter måste kulan flyttas med den yttersta försiktighet. Ett enda felgrepp skulle ha förorsakat, att kulan kommit loss och sedan givit sig iväg på egen hand. Det tog nästan en halv timme att flytta kulan den korta sträckan, men när den äntligen gled in i släden, var den svåraste delen av ar- betet över. Med snigelfart drogs kulan in på släden tills den äntligen kom i det läge att den nya stålbulten kunde skju- tas in i hålet och på så sätt hålla den fast på släden. — Sådär ja! Den där kar inte ge sig iväg på egen hand mer! Thiessen lade bort hammaren, som han använt för att driva in bulten med. Grabbe höll just på med att sätta fast styrningen, som redan dagen förut uppväckt dr Stiegels beundran. Idén till densamma var för- vånansvärt enkel. Det hela bestod en- dast i att kulan 'vid slutet av varje slag vred sig på bulten, så att den sände ut strålningen i motsatt riktning. Nu skulle det visa sig om det som såg så övertygande ut på papperet också fun- gerade i praktiken. När Grabbe hade dragit åt den sista skruven, tog han ett steg tillbaka för att betrakta sitt verk. Fin och blänkande stod maskinen där, men fullständigt död och stilla. — Varför går inte motorn? frågade d:r Stiegel. — Därför att den står på dödpunkten, svarade Thiessen och grep tag i ekrarna på svänghjulet. Med en viss ansträng- ning vred han det en bit, och plötsligt kom det liv i det döda maskineriet. Först vred svänghjulet sig långsamt men öka- de snart farten, drivet av strålkulans kraft. Snart kunde man inte se ekrar- na, utan hjulet såg ut som en skimran- de, genomskinlig skiva. D :r Thiessen kastade en blick på varv- räknaren. — Motorn skenar för OSS, skulle han just till att ropa, när Grabbe grep tag i regleringsratten. Sedan han vridit ett par tag, saktade motorn far- ten tills den gick med den avsedda hastig- heten — trehundra varv i minuten. Fram och tillbaka ilade strålkolven i cylindern, och som en blänkande skiva vred sväng- hjulet sig om sin axel. Alltsamman med ett urverks precision. Länge stodo Grabbe och Thiessen och betraktade ma- skinen utan att säga ett ord, tills slut- ligen chefingenjören bröt tystnaden. — Vi måste belasta den, sade han till Thiessen. — 200 hästkrafter bör man få ur den. Jag skall söka få tag i en passande dynamomaskin. — Vet ni vad vi då får i vårt labora- torium? frågade Thiessen och svarade själv på sin fråga. — Jo, då få vi här det första av atomkraft drivna elektrici- tetsverket. Vårt laboratorium kommer att intaga en särskild plats i det mänsk- liga framåtskridandets historia. <År- tionden, ja århundraden härefter kom- mer man att tala om den här platsen som det ställe, där en ny tidsålder bör- jade. - Grabbe ansåg som sin skyldighet, att något dämpa begeistringen och började tala om det svåra arbete som återstod, fastän han liksom d:r Thiessen var hän- ryckt över det uppnådda resultatet. (Forts. i nästa n:r.) Bliv ombud för : Tf A! IV FEROINSSSSE en a

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 12 01:49:24 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tfa/1941-24/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free