FRANS avgick. Därefter flög han tvärsöver den amerikanska kontinenten till Los Ange- les, varifrån han åkte bil till Boulder- dammen. Da var tur för signor Tomaseo, att han hade rekommendationsskrivelser med sig, ty vid dammen härskade ett liv som i en myrstack. Ingen hade tid att befatta sig med den italienske veten- skapsmannen eller besvara hans frågor. Först efter flera dagar lyckades han få tag i mr Dickinson, vilken för att bli kvitt italienaren slutligen lovade att följa med till dammen och visa honom platsen där nedslaget skett. När de beträdde dammens krön, möt- tes de av ett öronbedövande oväsen av flera dussin tryckluftborr, som voro i arbete vid brottstället för att avlägsna den anfrätta betongen. Tomaseo fick svindel, när han följde amerikanen på en smal järnstege till arbetsstället. Över en sviktande planka tog han sig sedan över till platsen för genombrottet. Först när Tomaseo hade kommit över plankan och kände fast mark under fötterna, kände han sig säkrare och bör- jade se sig om. På denna plats var den omkring tolv meter tjocka muren genombruten, och det utströmmande vattnet hade bildat ett cirkelrunt hål. På insidan stod vattnet ända upp till öppningen. — Det var här det hände, sir, bör- jade överinspektören sin förklaring. — Eh av våra dammvakter såg hur nå- gonting föll ned från himlen, träffade dammen här och bredde ut sig på väg- gen som en hinna. Först brydde vi oss inte om det, men dagen efter kom vi minsann underfund med vad den ställt till. Sattyget fräter ju värra än svavel- syra, så betongen, blev skör och vattnet bröt sig igenom. Vad det har ställt till kan ni själv se härifrån. o Dickinson pekade nedåt dalen, där de förut fruktbara ängsmarkerna lågo sön- derskurna och uppslammade. SN Tomaseo tänkte just upplysa om att han hade skrivit en avhandling om den här meteoriten, när Dickinson fortsatte: — Den av edra landsmän, som har skrivit om den här meteoriten glömde ty- värr att tala om det viktigaste, nämli- gen vilket djävulstyg det var som kom neddansande. Om han gjort det, skulle vi nämligen blivit varnade i tid och hade kunnat hugga bort det med trycklufts- mejslar. Tomaseo föredrog att förtiga sitt för- fattarskap och frågade i stället var Dic- kinson trodde, att något av ämnet kun- de påträffas. Dickinson pekade nedåt djupet: — Därnere kan ni leta efter det; en- da möjligheten att ni skall få tag i nå- got av eländet är att ni letar där nere. Mr Dickinson hade sannerligen inte överdrivit, när han sade att det skulle bli ett både svårt och obehagligt före- tag, ty dagen i ände fick Tomaseo till- sammans med ett par medhjälpare vada omkring i slammet, innan de hittade några betongstycken som hade en me- tallbeläggning. Meteoriten måste ha träffat dammen med en oerhörd kraft så som metallen var spridd. Det var blott en halvmillimeter tjocka metall- folier som Tomaseo med mycken möda lyckades samla ihop. Till och med nu utsände metallen en mycket stark strål- ning. Det kunde han snart konstatera, ty vid ett par tillfällen flög en metall- hinna iväg fastän fullständig vindstilla rådde. Här var största försiktighet av nöden, och därför hade han från Rom medfört en blyklädd ränsel. I denna stoppade han de hopskrynklade metall- folierna, av vilka han till sist hade hit- tat flera kilo. När han ansåg sig färdig med sina undersökningar tog han avsked av mr Dickinson och begav sig via Los Ange- les tillbaka till Rom. LJ D:; Thiessen och hans folk tog med stort intresse del av signor Tomaseos berättelse och hade roligt mer än en gång under läsningen. — Alldeles utmärkt med den där me- teorit-teorien, sade dr Thiessen till He- gemiäller. — Det leder dem på fel spår. Utan tvivel kommer den biten, som ita- lienarna fick i soppan, från edert för- sta klåperi. ; — Jag förmodar ni menar det expe- riment, som förskaffade oss det första användbara strålämnet, svarade Hege- miller. — Låt oss inte tala om det, kollega. För min del får ni gärna äran, men ett klåperi var det i alla fall. För min del anser jag det vara viktigare vad italie- narn skriver om strålningens förstöran- de kraft. Lägger jag härtill händelserna vid Boulderdammen, där en tjock be- tongmur blev uppfrätt på tjugofyra timmar, så blir jag betänksam. — Tror ni kanske, att strålningen även kunde vara farlig för stålet i vår motor? frågade dr Stiegel. Thiessen nickade: — Det kan vara möjligt, och därför måste vi oavbrutet ge akt på maskinen. Bara tanken på, liksom vid Boulderdammen. att stålet helt plötsligt skulle ge med sig och strålkolven ge sig iväg, vållar mig oro. — För en timme sen undersökte jag motorn mycket noggrant utan att finna något, sade Stiegel lugnande. Medan dr Stiegel talade hade dr He- gemäller gått till ett ställe av väggen i hallen som låg i rak linje med kolvens bana. Här skrapade han med en mej- sel på betongen, som föll bort som ett pulver. — Här kan ni se, sade han till dr Thiessen, här har betongen angripits Jag före- slog i går att vi skulle sätta ett blyskydd kring motorn. Som det nu är, blir det snart hål i väggen. Hegemällers bevisföring verkade så övertygande, att de andra inte kunde motsäga den. — Den här gången har ni rätt, kolle- ga, medgav Thiessen. Det är ju bara frågan om en bagatell som vi kan klara av på en halvtimme. Medan dr Stiegel var borta efter bly- plåt, gick Hegemiller ett par slag runt motorn och mönstrade den med kritiska blickar. — Har ni något annat att anmärka? sade Thiessen slutligen. (Forts. i nästa n:r.) Ta chansen att förtjäna per gar: Bliv Teknik för Alla, ambud för veckotidningen för praktiskt folk. Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: Namn: Bostad: Adress: TEKNIK för ALLA 21