Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Television, av B. J. - Vad är ett ikonoskop?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon ryckvis fram med en has-
tighet av 24 ryck i sekunden,
men "alla dessa ryck samman-
smältas av våra ögon till en
lugn och harmonisk rörelse. För
nästa ”fenomen” ta vi fram ett för-
storingsglas och se på ett fotografi
här i TfA. Vi lägga snart märke
till, att bildytan är uppdelad i små
punkter och vi se också att där
ytan är ljus äro punkterna små och
där ytan är mörk äro punkterna
stora. Om vi sätta oss i ett mörkt
rum med fotografiet framför oss
och låta en ljusstråle lika stor som
en av bildpunkterna fara över bil-
den, först översta radens punkter,
så nästa och så vidare, så verkar
det, om ljusstrålen rör sig tillräck-
ligt snabbt, som om hela bilden vo-
re jämnt belyst. Det är dessa prin-
ciper som televisionen använder sig
av. Man delar in rörelseförloppet i
ett visst antal stillastående bilder
per sekund, sönderlägger så varje
bild -i smådelar, bildelement, och
sänder ut impulser svarande mot
varje element. Dessa impulser ploc-
kas sedan ihop till bilder i televi-
sionsmottagaren.
Det amerikanska rundradiobolaget N. B.
C:s paussignal. Tack vare de vertikala
och horisontala linjerna kan man se om
mottagaren är rätt inställd.
Vad är ett ikonoskop?
Det finnes för närvarande flera
olika metoder för sönderläggningen
av bilden till elektriska impulser,
men här skall endast redogöras för
en, nämligen ikonoskopmetoden,
som först angavs av Zworykin (be-
römd polsk-amerikansk fysiker,
specialist på fotocellproblem.). Om
ljus faller på en s. k. fotokatod, så
frigöres från denna elektroner, som
ju äro negativt laddade elektriska
”partiklar”, och elektronernas an-
tal är inom vissa gränser direkt
proportionellt mot ljusstyrkan, med
vilken fotokatoden belyses. En fo-
tocell består av en glaskolv, inne-
hållande en fotokatod och en anod,
t. ex. en metallstav, som har en
spänning av ungefär + 100 volt i
förhållande till fotokatoden. Om vi
belysa denna, så frigöras elektro-
ner, vilka sedan attraheras till me-
tallstaven — anoden. På detta sätt
uppkommer en ström anod — ka-
tod och den är, som ovan sagts,
inom rimliga gränser proportionell
mot belysningen.
Fig. 1 visar ett ikonoskop. På
mosaikskärmen, som vanligen ut-
göres av en glimmerskiva, sitter en
mängd små silverkorn, isolerade
från varandra, ”mosaiken”. Sil-
verkornen äro preparerade med
exempelvis alkalimetalloxider och
varje korn utgör en liten fotokatod.
På baksidan av glimmerskivan läg-
ges en metallhinna och mellan hin-
nan och kornen uppstår en konden-
satorverkan. När mosaiken belyses
och elektroner frigöras från de pre-
parerade silverkornen, så bindas
tack vare detta lika många elektro-
ner i metallhinnan.
Till vänster synes en televisionsupptagning och till höger se vi samma bild på skärmen i kontrollrummet.
4 TEENIK för ALLA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
