Laddning av elektriska ACKUMULATORER Er framgångsrik konkurrent till laddningssystemet med strömreglering, som be- A skrevs i föregående artikel, är laddningssystemet med spänningsreglering. Som v namnet antyder, sker regleringen här icke som förut på konstant ström utan på konstant spänning i laddningssystemet. Hos laddningssystemen i bilar är det regel, 20 TA SSX att amerikanska fabrikat ha strömreglering medelst tredje borste, medan europeiska ctrvI l vn g en J or fabrikat ha spänningsreglering. Den grundläggande principen är givetvis lika för båda systemen, nämligen att TOR F PORSA NDER åstadkomma en batteriladdning, som i möjligaste mån är oberoende av generatorns varvtal. Dessutom bör det finnas möjligheter att inreglera den tid, som åtgår för att göra batteriet fullständigt uppladdat. Medan regulatorn hos systemet med tredje borste utgjordes av generatorn själv, sker själva regleringen hos det spänningsreglerande systemet medelst en särskild regu- låtor, placerad utanför generatorn och i allmänhet sammanbyggd med det i föregå- ende artikel beskrivna bakströmsreläet. Generatorn blir i stället hos detta system en helt normal shuntgenerator utan några som helst extra anordningar, frånsett att ena ändan på fältlindningen icke direkt är ansluten till generatorns ena pol utan i stället uttagen till en särskild anslutning, varifrån sedan en förbindelsetråd går till spänningsregulatorn. Laddningssystemet med spänningsreglering får på detta sätt en förbindelse mer med generatorn än vad laddningssystemet med strömreglering har. I fig. 1 och 2 har framställts schematiskt den yttre kopplingen hos de båda systemen. För avgörande huruvida ett laddningssystem arbetar efter den ena eller andra principen utan söndertagande av generator eller relä kan man således blott undersöka om reläet har någon anslutning för generatorfältet (oftast märkt ”F”), i vilket fall vi ha spänningsreglering. Finnas endast de båda vanliga anslutningarna för generator (”G”) och batteri (”B”) — anslutningen mellan relä och generatorns andra pol sker i allmänhet genom reläets fästanordning vid generatorn, då denna pol hos generatorn är förbunden med exempelvis bilens järnmassa eller ”jord” som benämningen i allmänhet brukar vara — ha vi tydligen ett laddningssystem med strömreglering framför oss. Spänningsregleringens grundprincip Vi ha tidigare sett, att den elektromotoriska kraften hos generatorn är proportio- nell mot produkten av varvtalet och det magnetiska flödet genom ankaret. I vårt fall, där generatorns varvtal kan variera inom vida gränser, innebär detta på samma sätt som för strömregleringssystemet att fältströmmen genom magnetlindningen måste varieras på lämpligt sätt. Ju större varvtal, desto mindre fältström. Det van- ligaste sättet för reglering av fältströmmen till en shuntgenerator sker medelst ett reglerbart motstånd, som är inkopplat i strömkretsen enligt fig. 3. Ju större genera- torns varvtal är, desto mera motstånd måste kopplas in i kretsen, då det gäller att sänka fältströmmen. Vid varierande varvtal hos generatorn gäller det således blott att ändra motståndet i takt med dessa variationer för att generatorspänningen skall bli konstant. Denna reglering kan givetvis ske för hand eller helt automatiskt, men blir i det senare fallet tämligen komplicerad. Det finnes ett ännu enklare sätt att reglera fältströmmens styrka. Vi inkoppla en- ligt fig. 4 ett fast motstånd i fältkretsen och dimensionera detta så, att även vid det Är högsta förekommande varvtalet hos generatorn fältströmmen icke blir större, än att L ADDNING generatorspänningen fortfarande håller det önskade värdet. Parallellt med detta FER inkopplas en kontakt, varmed motståndet efter behag kan kortslutas eller MEDELST GENER AÅTOR Vi antaga, att generatorns varvtal till en början är konstant och önska med an- ordningen i fig. 4 inreglera fältströmmen tills generatorspänningen erhåller det be- stämda konstantvärdet. Låta vi kontakten vara öppen, visar det sig att generatorspän- 33 ningen blir alldeles för låg, medan densamma vid sluten kontakt blir alldeles för hög. I det första fallet innehåller fältkretsen för mycket motstånd så att fältström- men blir för låg, medan i det senare fallet fältkretsen icke har något extra motstånd G enerada t Or me d alls, varigenom fältströmmen i stället blir mycket för stor. Vi önska här ett medel- värde på fältströmmen, som ger oss den riktiga generatorspänningen. S p dä nn I n g Ssre g | e ri n g Vid närmare undersökning av fältströmmens variationer vid öppnandet och slu- tandet av kontakten i fältkretsen, visar det sig, att fältströmmen icke blixtsnabbt E TEKNIK. för ALLA 9