Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laddning av elektriska ackumulatorer. Laddning medelst generator, av Tore Porsander - Spänningsregleringens grundprincip - Fältströmmens variationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAUL LLLl ALMS LS LLAMMMLMULL
HH
Batteri.
Ström reg lering.
FAg: d.
SM Generator
3
N
|
| Se
: Rela B
SKEiff
IHH?
BatHeri
3 pannings reg le ring
Fig. 2.
10 TEKNIK för ALLA
ändrar sig från det ena värdet till det andra. Likaså ändrar sig icke generatorspän-
ningen blixtsnabbt från det högre värdet till det lägre eller tvärtom. Givetvis kan
en sådan undersökning endast ske med tillhjälp av speciella apparater och instrument,
då ändringarna trots allt äro ganska snabba. Man kan alltså säga, att generatorn
har en viss magnetisk tröghet. Vi kunna här icke gå närmare in på redogörelser
för orsakerna till denna, då vi därvid skulle komma för mycket vid sidan om vårt
ämne. Det må vara nog med att konstatera denna magnetiska tröghet. Vi tala om
att varje generator har en viss magnetisk tidskonstant, vars storlek alltefter genera-
torns storlek varierar från c:a 1 sekund till för stora generatorer i kraftverk c:a 10
sekunder. Ju större tidskonstanten är, desto trögare är generatorn i magnetiskt
avseende. En ändring av fältströmmens storlek medför således icke omedelbart en.
motsvarande ändring i generatorspänningen förrän efter en kortare eller längre tid
alltefter generatorns storlek.
Vi återgå till anordningen enligt fig. 4. För att erhålla den bestämda generator-
spänningen gäller det blott att manövrera kontakten på rätt sätt. Vi ha först kon-
takten helt öppen. Därefter företagas hastiga slutningar med jämna tidsmellanrum.
Det visar sig då, att generatorspännnigen antager ett högre värde än då kontakten
var helt öppen. Förutsättningen för att den nya generatorspänningen skall vara
konstant är dock, att slutningarna av kontakten ske med absolut jämna mellanrum.
Det duger alltså ej att komma i otakt, då generatorspänningen omedelbart blir orolig.
Generatorspänningens storlek kommer att bli helt beroende på förhållandet mellan
de tidsmoment, som kontakten hålles öppen, och de tidsmoment, som den hålles sluten.
Fältströmmens utseende under dessa båda tidsmoment framgår av fig. 5, där öpp-
ningstiden kallas Tö och slutningstiden kallats Ts. Summan av dessa båda tider
kalla vi T. Av figuren framgår tydligt, att fältströmmen som ovan sagts icke va-
rierar språngvis utan efter en tandad kurva, som ger ett medelvärde enligt den
streckade linjen. Det magnetiska kraftlinjeflödet genom ankaret inställer sig efter
detta medelvärde på fältströmmen, och är medelvärdet valt rätt, erhålles också den
önskade generatorspänningen.
Fältströmmens variationer
För större varvtal hos generatorn skulle fältströmmen vara mindre. Detta
åstadkommes enkelt genom ändring av förhållandet mellan Tö och Ts. Detta för-
hållande bör bli allt större ju större generatorns varvtal är. Man kan sedan fråga
sig, huru långt tiden T bör väljas. Blir denna tid för lång, hinner generatorspännin-
gen delvis följa med i fältströmmens variationer. För erhållande av en konstant
generatorspänning gäller det därför blott att göra denna tid så kort som möjligt.
Det är här generatorns tidskonstant som fäller avgörandet. Ju mindre generator,
d. v. s. ju mindre tidskonstant, desto snabbare måste kontakten arbeta för att tiden
T skall bli tillräckligt liten.
Manövreringen av kontakten över det fasta motståndet i fältkretsen blir därför
ett särskilt problem. Det är icke nog med att kontakten skall öppnas och slutas i
jämn takt (”ticka”) utan den skall också arbeta snabbt. För reglering av en bilgene-
rator krävs exempelvis, att kontakten tickar c:a 30 gånger pr sekund, d. v. s. att ti-
den T utgör c:a 1/30 sekund. En så snabb rörelse kan icke ens uppfattas med ögat
och ännu mindre utföras med handen. Det är därför tydligt, att kontaktens manövre-
ring måste ske rent automatiskt. En sådan anordning framgår av fig. 6, som sche-
matiskt framställer icke blott generatorn med dess fältspole utan även ett relä, vars
ankare manövrerar den rörliga kontakten.
Principen för ett sådant relä ha vi redan i föregående artikel stiftat bekantskap
med. Vi återfinna de typiska relädetaljerna, såsom den slutna järnkretsen med dess
spole och rörliga ankare. Då ingen ström går genom reläspolen, hålles ankaret i från-
slaget läge medelst en fjäder, varvid samtidigt de båda kontakterna kortsluta det
extra motståndet i fältkretsen, Reläspolen är sedan ansluten till generatorns båda
poler, varför strömmen genom spolen helt bestämmes av generatorspänningen.
Denna spänningsregulator är inställd så med tillhjälp av ankarfjädern, att ankaret
vid den önskade generatorspänningen nätt och jämnt attraheras, kontakterna skiljas
åt och det extra motståndet inkopplas i: fältkretsen. Men i samma ögonblick som
dessa kontakter skiljas åt, sjunker fältströmmen och därmed även generatorspännin-
gen. Ankarets attraktion upphör omedelbart så att kontakterna åter beröra varandra
och kortsluta motståndet. Spänningen stiger på nytt en aning, ankaret attraheras
0. S. v. På detta sätt kan. således regulatorns tickning fortgå oavbrutet så länge gi-
vetvis generatorn roterar, varvid spänningen kan hållas konstant oberoende av gene-
ratorns varvtal.
Den i fig. 6 angivna anordningen lider dock av en viss benägenhet att vilja arbeta
en smula för långsamt för generatorer av den storlek, som användas i bilar, varför
den i regel endast kommer till användning för större generatorer. Skall den använ-
das tillsammans med. mindre generatorer, förses reläspolen med särskild s. k. åter-
föringslindning, varigenom ankaret tvingas att arbeta snabbare. Vi kunna dock
icke ingå närmare på dessa specialkopplingar i detta sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
