Tf A:s följetong Ge FA YX SS SR Sammandrag av det föregående. Ett stycke av en mystisk metall kommer neddimpande från skyn utanför Rom och till- varatages av två italienska vetenskapsmän. Samtidigt håller man vid ett tyskt forsk- ningsinstitut på med atomspjälkningsförsök. Två japaner studera där. Vid försöken explo- derar katodröret och japanerna lyckas få tag en skärva, som de i hemlighet undersöka. Tyskarna upprepa försöken, denna gång för säkerhetens skull i ett gruvschakt. Även nu exploderar katodröret och kort därefter ham- na bitar därav i Amerika, där de ställa till med diverse skadegörelse. Emellertid lyckas de tyska vetenskapsmännen efter åtskilliga försök fånga en kula av strålningsmetallen — första etappen i deras svåra arbete är gjord. Italienska forskare äro också intresserade av fenomenet med den flygande metallen och skicka en representant till Amerika för att undersöka förhållandena vid en damm, som förstörts. Under tiden arbeta tyskar och ja- paner intensivt på var sitt håll. (Forts. fr. föreg. n:r.) I tidiga morgonstunden hade han bru- tit sig in i Ruggeros laboratorium och vid skenet av en ficklampa undersökt skåpens innehåll. Kvickt stoppade han allt som han tyckte hade något värde i en säck och tänkte just ge sig iväg, när han fick syn på de båda platinaskålarna på bordet. Han tog dem och stoppade ned dem i säcken. Först då märkte han att de voro fyllda med något slags pul- ver. Med ett skrik kastade han i nästa ögonblick ifrån sig säcken, som gick upp i lågor. Kort därefter fattade hans klä- der eld, och innan han han taga många 18 TEKNIK för ALLA steg förbrändes han i den enorma hetta, som utstrålade från flammorna. Snart stod hela rummet i lågor. + (Cfnment Grabbe satt i professor Lidinghausens rum och resonerade, när vaktmästaren anmälde en besökande. Lädinghausen mumlade något om att han inte tyckte om att bliva störd nu, men hans min ändrade sig när han läst namnet på visitkortet. — Vad tror ni det skall betyda? frå- gade han och sträckte fram kortet till Grabbe, som också med förvåning läste namnet. — Jaså, vår gamle vån Saraku låter höra av sig igen? Jag tror han håller på med att arbeta för Hidetawa. z H ÖÅ i A MAR VS Aoonnannnjdd h IN I ( — Herrn är nere i mottagningsrum- met, vågade sig vaktmästaren på att an- märka. — Han sade, att han inte skul- le störa professorn lång stund; han ville bara personligen överlämna ett brev. " — Gott, för hit herrn, befallde Li- dinghausen. Vaktmästaren hade knappt stängt dörren innan professorn vände sig till Grabbe: — Det här begriper jag inte. — Inte jag heller. Jag hade en känsla av att Saraku och hans landsman Yata- hira begav sig härifrån huvudstupa och en aning stötta i kanten. Jag förstår inte varför han kommer hit eller vad för slags brev han har med sig åt oss. Men den saken få vi ju snart reda på, sade han i detsamma som vaktmästa- ren kom tillbaka med Saraku.