Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den grad, att avdelning CIII knappt
skulle ha känt igen den.
Borrhålen blevo till lufttäta bussnin-
gar genom vilka kraftiga stålstänger
ledde. Utvändigt buro stålstängerna sto-
ra plåtytor av tjock järnplåt, men inne
i kammaren slutade de i handtag, var-
igenom man kunde vrida stängerna och
därmed även plåtarna, som på ena sidan
voro belagda med ett tjock skikt av
strålämnet.
D essa arbeten lät dr Hegemiiller ut-
föra med så litet buller som möjligt och
på övertid, medan han själv sysslade i
laboratoriet med sitt ordinarie arbete.
Då och då smet han ut för att se hur
arbetet fortskred. Arbetet hade pågått
ungefär en vecka och om två dagar be-
räknade han att allt skulle vara färdigt.
Men då fordrade Avdelning C III sin
kammare tillbaka. : Nu voro goda råd
dyra!
Hans enda utväg var att ställa Grab-
be inför ett fullbordat faktum. Morgo-
nen därpå måste det nya maskineriet
vara färdigt för besiktning.
Inte förrän frampå småtimmarna
lämnade han arbetsplatsen, och då hade
han för sista gången provat detta under-
bara, efter hans idéer och planer utför-
da maskineri. Han öppnade dörren till
kammaren och steg in i det inre. Här
rörde han vid diverse hävstänger och
handtag och kontrollerade, att de reage-
rade för det lättaste tryck.
— Var har ni er kammare frågade
chefingenjör Grabbe, som fått klagomål
från avdelning III att inrättningen icke
blivit tillbakalämnad. ;
— Den står i uppställningshallen,
herr Grabbe. Jag tyckte det var bäst
att göra försöken på en plats där inga
obehöriga kunde få reda på vad jag hade
för mig.
— I uppställningshallen? Hm . ..en
egendomlig plats. Låt oss ta en titt på
den, dr Hegemäller.
Det var begripligt att chefsingenjören
inte kände igen kammaren, så som He-
gemäller hade ändrat den. Vad han nu
såg framför sig var inte den släta cylin-
der han hade föreställt sig. Ty den dol-
des av minst ett dussin större och min-
dre, lodrätt och vågrätt ställda stålplå-
tar, som vid första anblick verkade för-
virrande.
— Ni har talat om för mig, att ni be-
hövde kammaren för strålningsförsök
och det fick ni naturligtvis endast under
förutsättning, att den lämnades tillba-
ka i samma skick . . . men vad har den
här inrättningen med mätningar att
göra?
— Javisst, mätningar av strålnings-
trycket, herr Grabbe. Var god och följ
med mig. Han öppnade dörren till kam-
maren och bjöd med en handrörelse sin
chef att stiga in, varpå han åter stäng-
de dörren. Förvånad betraktade Grab-
be de många hävstängerna och handta-
gen medan FEEENer fortsatte sin för-
klaring.
— Jag vet apparatens vikt, herr
Grabbe. Tillsammans väger vi båda un-
gefär 150 kilo skulle jag tro. Nu gäller
frågan hur mycket strålningstryck det
behövs för att kompensera den vikten.
Här har jag nu anbragt dessa ytor, som
nu är ställda lodrätt med de strålande
sidorna mot varandra. Men när de stäl-
las mer eller mindre vågrätt, med den
här hävstången, kan strålningstrycket
verka fritt .
SAL å
Jag medarbetar nu permanent varje vecka
som alla tiders seriefi igur 1 det läsvärda
Högaktningsfullt
TevN-Akfped
20 TEENIK för ALLA
Medan Hegemäller demonstrerade det-
ta, rörde han vid en hävstång, och i
samma ögonblick genomfors kammaren
av en lätt darrning.
— Hegemiäiller! Vad gör ni? Har ni
blivit galen? ropade Grabbe, medan han
tittade ut genom ett av fönstren. Genom
detsamma kunde han se, hur hallväggen
långsamt rörde sig nedåt och redan syn-
ter överkanten på ett fönster och strax
därefter takrännan när Hegemiller åter
vred på hävstången.
(CK saktade kammaren farten och
stannade strax därefter alldeles stilla.
Därpå sänkte den sig åter tills den med
en darrning åter stod på marken.
Grabbe var mållös, men Hegemiäller
sade: — Jag ville inte gå högre vid
dagsljus emedan obehöriga hade kunnat
se strålraketen, och då hade hemligheten
inte varit någon hemlighet längre.
— Det var som tusan, Hegemiller,
var det enda Grabbe fick fram, och han
stod fortfarande och sökte efter ord när
Hegemäiller fortsatte:
— Vi kunde ha stigit snabbare, men
plattorna var endast utsvängda 30 gra-
der. Full kraft lämnar de inte förrän
vid 180 grader.
— Sluta upp människa, avbröt honom
Grabbe, men Hegemiller lät sig inte
störas:
— Vi har snart fullmåne. Vad sägs
om en liten nattutflykt till stratosfären?
— Tack för den vänliga inbjudningen,
doktor Hegemäiller, svarade Grabbe iro-
niskt. Jag tänker inte våga skinnet i
onödan. Jag tror nog, att ni skulle kun-
na komma upp i stratosfären med ert
improviserade åkdon, men om ni kan
komma tillbaka, är inte så säkert. Ni
kan ju inte orientera er nedåt.
-— Förlåt, det är misstag, herr Grab-
be, sade Hegemäiller och sköt en lucka i
bottnen åt sidan. Under skymtade ett i
bottnen insatt fönster.
— Hm .:;. jaså, på det viset... Ni
har tänkt på det också! Inte illa. Schnei-
der kommer att bli glad, när han får
sin kammare tillbaka.
— Den får han aldrig tillbaka mer,
sade Hegemiller med en så övertygad
min, att Grabbe trots allt måste småle.
— Ja, gärna för mig! Vi få väl göra en
ny kammare åt herr Schneider. Men ni
min bäste herre får inte ställa till med
några halsbrytande försök med det där
åkdonet; följ med mig till kontoret, så
få vi talas vid närmare om saken.
På Grabbes kontor hade de sedan en
längre överläggning. Grabbe hade vis-
serligen många invändningar, men He-
gemäller kunde nästan alltid vederlägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
