Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - SR erövrar rymden, av Hans Dominik - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fessorn medan ett knappt märkbart le-
ende gled över hans drag. — Om vi
visste det, så skulle vi ju snart få tag i
den. Låt oss nu resonera logiskt. Om vi
anta, att den okände gärningsmannen
flög i väg från verket vid midnattstiden
och landade en halv timme senare, så
hade han ännu åtta timmar på sig in-
nan arbetet började. Om vi nu vidare
anta, att han måste tillryggalägga vä-
gen tillbaka till fots, så kan raketen inte
vara mer än trettio kilometer härifrån.
— Ä, javisst, sade Grabbe och kliade
sig i huvudet. Den måste således finnas
inom en cirkel med trettio kilometers
radie, vilket gör en yta av nära tretusen
kvadratkilometer. Det är en förbaskat
kinkig sak, att hitta vår raket på en så
stor yta.
— Kanske inte så svårt som det först
ser ut, fortfor Liidinghausen. Det finns
två möjligheter: Antingen har maski-
nen landat på fria fältet eller också i
skogen. På fria fältet kan man se den
på långt håll, men om den är dold av
skogen, så är saken svårare.
Mian Lidinghausen höll på med att
lugnt och sakligt avhandla frågan, blev
Hegemiller allt oroligare. Till slut kun-
de han inte styra sig längre utan sade:
— Om den har landat på öppna fältet
och någon kringvandrande får se den,
stiger in i den och drar i spakarna, vå-
gar man knappt tänka på vad som kan
ha hänt.
— Lugna sig, doktorn, sade Grabbe
medan Lidinghausen gick till telefonen
och satte sig i förbindelse med myndig-
heterna runt omkring och påpekade att
det var en farlig :sak, som under vissa
omständigheter kunde explodera, men
att det var en raket nämnde han inte.
— Så där ja, nu ha vi satt dem på
spåret. Vad kan vi göra mer?
— Söka efter den själva i en flyg-
maskin, föreslog Hegemiäller.
— Utmärkt, doktorn! sade Liäding-
hausen, verkets flygmaskin och pilot står
till ert förfogande. Tag med er ett par
man som vet hur raketen ser ut och ge-
nomsök trakten.
Medan Hegemiller var på väg till
flygmaskinen; tog Liidinghausen fram
en karta över Gorlas omgivningar och
kunde snart konstatera att det fanns
minst ett dussin större och mindre sko-
gar inom området där raketen kunde ha
gått ner.
— Förargligt det här, brummade
Grabbe, det kommer att ta lång tid att
undersöka alla dessa platser grundligt.
— Det kan inte hjälpas, svarade Li-
dinghausen. Om vi inte få tag i raketen
på öppna fältet, så måste vi göra oss det
besväret.
Vid samma tid gick en bonde genom
samma skog som de båda teknikerna be-
traktade på kartan. Han tänkte inte så
mycket på bokskogen, i vars kronor mor-
gonsolens sneda strålar formade grön-
gula ljusfläckar. Hans tankar gingo
snarare till hans vid skogskanten beläg-
na havreåker, där fåglarna hade härjat.
Medan han så vandrade genom skogen
fick han vid sidan av vägen syn på nå-
got vitt, som låg bland buskarna.
När han kom närmare upptäckte han
att’ det var hopsnodda delar av under-
kläder. Han funderade inte på hur de
hade kunnat komma dit, men när han
såg dem fick han en annan idé. Trasorna
skulle han använda som fågelskrämma.
Han började genast veckla upp byltet och
märkte då att det var linne, som egent-
ligen var alldeles för fint att använda
a Ole ’v
=
Jag medarbetar nu Permanent varje vecka
som alla tiders seriefigur I det läsvärda
Högaktningsfullt
SAP fed
20 TEENIK för ALLA
till en fågelskrämma om det inte varit
sönderrivet på flera ställen.
Framemot klockan elva ingick medde-
lande till Lidinghausen att lantpolisen
ingenting påträffat, och strax efter lan-
dade Hegemiller likaledes utan att ha
sett något av sin raket.
— Då gömmer sig den sabla inrätt-
ningen i alla fall i en skog någonstans,
sade Lidinghausen till Grabbe. — Vi
måste söka systematiskt. Vad Grabbe
svarade hörde han inte ty han hade re-
dan småsvärjande lagt på luren.
et är möjligt, att chefingenjören inte
Di stängt fönstret kvickt nog när
Hegemäller första gången anmälde att
raketen var försvunnen och då orden
”stulen” och ”bortrövad” hade undslup-
pit honom. Från avdelning till avdel-
ning och från det ena laboratoriet till
det andra spred sig ryktet och antog allt
större proportioner. När det hade kom-
mit till Thiessens avdelning, där dr
Stiegel och Saraku just höllo på med att
förbättra en tusen hästkrafters strål-
turbin, kunde det redan förmäla, att det
var utländska spioner, som hade brutit
sig in och lagt sig till med raketen samt
obehindrat lyckats komma över gränsen.
Ett bud som lämnade posten i Thies-
sens avdelning, uppehöll sig längre än
nödvändigt och hade något att viska i
örat på laboratorievaktmästaren. N ågon
annan skulle kanske inte lagt märke där-
till, men Villari gjorde det och flyttade
sig närmare för att söka uppsnappa nå-
got av vad de hade att säga. Denna mor-
gon hade han kommit till arbetet upp-
rörd och sliten av tvivel. Det var med
möda han kunde ta på sig en likgiltig
min cch varje ögonblick var han beredd
på att det kunde komma larm från nå-
got håll. Den spänning han befann sig i
var olidlig.
Raketen måste man ju ha saknat för
länge sedan, och utan tvivel måste ver-
kets egen polis ha underrättats och vid-
tagit sina anstalter. Vid varje blick, som
träffade honom och varje ord man sade
till honom, måste han ta sig i akt så att
han inte förrådde sin skuld. För hundra-
de gången önskade han, att han aldrig
inlåtit sig på äventyret . . . och nu stod
de där båda och viskade, och, som han
inbillade sig, kastande forskande blickar
på honom. Kunde man ha kommit ho-
nom på spåren?
H an ansträngde hörseln och tyckte att
han uppfångade sådana brottstycken
som ”polisen alarmerad”, ”omgivningar-
na -kring Gorla undersökas”... ”dr He-
miller på väg med flygmaskin . . .”
När han hörde detta glömde han näs-
tan att andas. Från en flygmaskin kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
