pool skär sedan djupt in i fisken på ömse sidor om de stora fenorna och avlägsna dem tillsammans med vidhängande ben. Skär sedan längs hela fisken på ömse sidor om: ryggbenet och gå på djupet längs revbenens konturer, som äro led- ning för kniven. På så sätt kan ni med lätthet skära ut två stycken filéer, som äro nästan utan ben. Friluftsfolk tillaga vanligen sin fisk genom stekning. Småfisk kan stekas hel. Om man skär genom ryggbenet, för- hindras att den rullar ihop sig vid stek- STEKA fisk I DET FRIA EF; mången campare är fisk den hu- vudsakliga dieten under vistelsen ute i det fria. För att göra matsedeln så om- växlande som möjligt, och stimulera ap- titen måste. den fångade fisken hållas i god kondition samt tillredas på så många olika sätt som möjligt. Om man iakttager detta, blir fisk alltid en väl- kommen rätt. Fisken är bäst omedelbart sedan den fångats och bör då genast rensas. Detta är i synnerhet viktigt om man saknar is att förvara den i. Det är två faktorer, som påskynda fiskens skämning, nämligen utsättande för solljus och för mycket fuktighet. Om fisken skall förvaras, skola huvudena först avskäras, varefter den torkas och upphänges i stjärtarna på ett kallt, skuggigt ställe för att rinna av. Om ni tänker taga fisk med hem, är det lämpligt att medföra antingen vanligt papper eller också smörpapper. Slå sedan in fisken var för sig i papper, så att de ej kunna vidröra varandra. Bind sedan ihop den i ett paket, som vecklas in i lägerfilten. Om det inte är allt för lång väg hem, kommer fisken att hålla sig ganska bra. Om man har tillgång till is, bör fisken i alla fall vecklas in i papper, emedan den varken får vidröras av vatten eller is, ty då absorberar den fuktighet, för- lorar aromen, mjuknar och blir skämd. S. k. kolsyresnö är bästa konserve- ringsämnet för fisk, som måste fraktas längre väg. Även i detta fall skall fisken slås in i papper och läggas i en spann eller låda. Snön skall också slås in i papper och placeras ovanpå fisken. Be- hållaren bör aldrig tillslutas lufttätt. Linda om behållaren med filtar för att fördröja isens avdunstning. Visst slag fisk har en dyig smak och 22 TEKNIK för ALLA bör på grund därav rensas särskilt om- sorgsfullt. Rudor t. ex. som fångas i småsjöar utan avlopp, böra flås och få benen urtagna. Fisk, som fångas i dyigt vatten, blir bättre, om den doppas i hett vatten och flås. På detta sätt försvinner det mesta av den otrevliga smaken. Om fisken är slemmig, bör den skrapas in- nan den skållas eller fjällas. Emedan skållning kan förstöra fiskens smak, bör detta förfaringssätt endast tillgripas, om fisken icke kan flås på annat sätt. Fäst stjärten vid en planka eller trädgren med en skarp gaffel — sedan går det lätt att flå den! Om skin- net är segt, kan en tång med fördel an- vändas att draga av det med. Mjuk, hal fisk kan lättare fjällas, om en smal käpp genom gapet köres halv- vägs in i fisken. På detta sätt blir fisken styv och arbetet går lätt. Större fiskar kunna stekas hela eller i filéer. Skär av huvud och fenor och ningen. Medelstora fiskar kunna stekas hela, sedan huvud och stjärt borttagits och man gjort flera skåror genom rygg- benet. Om man så önskar, kan medel- stora fiskar delas i halvor innan de ste- kas. Större fiskar böra stekas samt se- dan skäras i lagom stora bitar. Fisken kan antingen stekas med litet eller mycket fett. En campare kanske har ont om fett, men i så fall kan han steka flera skivor av fett fläsk, som borttages varefter fisken stekes i flottet. Flottet måste vara mycket hett och fisken väl torkad, i annat fall suger den upp flottet, varigenom den blir mjuk och icke så aptitlig. Medan bitarna vändas i pannan, bör man salta. Olivolja är tro- ligen det bästa man kan steka fisk i. Stek inte för länge! Vänd när utsidan är brynt och prova med en gaffel. Om köttet lätt skiljer sig från benen eller lätt låter dela sig, är fisken färdig. Det- ta prov är utmärkt vilket sätt än fisken Olika metoder för stekning av fisk.