Fig. 5. Plåtchassiet sett underifrån. Den med ”K” betecknade ledningen föres genom ett hål i plåten till rörets toppkontakt; de båda ledningarna ”H” förbindas med högtalaren, som fastskruvas på panelen. amerikanskt rör av typen 12A7. Detta rör tjänstgör dels som likriktarrör, dels som lågfrekvensoscillator, och tonfrekvensen genereras genom återkoppling mellan galler- och anodkretsarna. Som spolsystem användes i denna koppling en lågfrekvenstransformator T med godtyckligt omsättningstal, vilken inkopplas med primärlindningen i anodkretsen och sekundärlindningen i gallerkretsen. Storleken på förkopplingsmotståndet R rättar sig efter den använda nätspänningen och uppgår till 325 ohm vid 110 volt, till 380 ohm vid 127 volt, till 460 ohm vid 150 volt och till 690 ohm vid 220 volt. Skall apparaten användas på belysningsnät med varierande spänning bör förkopplingsmotståndet göras omkopplingsbart och förses med en spänningsväljare såsom visas i fig 4. Den variabla kondensatorn C, utgöres av en trimmer, reglerbar från 15 till 100 pF och ställd 1 ett sådant läge, att tonen blir lagom hög. Högtalaren H, som monteras i samma låda som oscillatorn, kan vara av elektromagnetisk eller permanentdynamisk typ. Hur delarna anbringas på ett chassi med dimensionerna 30 x 25 x 7 cm. framgår av fig. 5, som visar chassiplåten sedd underifrån. I fig. 6. visas slutligen den färdiga apparaten med tillhörande morsenyckel, vilken justeras för 1,5 mm:s kontaktavstånd. MATERIALFÖRTECKNING: V I st. rör, typ 12A7, med 7-polig sockel. T I st. lågfrekvenstransformator, godtyckligt omsättningstal. Fig. 6. Den färdiga övningsapparaten med morsenyckeln N. N 1 st. telegrafnyckel (kan event. tillverkas av en telefonjack). H 1 st. högtalare av elektromagnetisk eller permanentdynamisk typ. C1 1 st. trimmer, 15—100 pF. C2 1 st. rullblock, o,1 mfd. C3 1 st. elektrolytblock, 8 mfd. C4 1 st. rullblock, 5.000 pF. M1 1 st. högohmsmotstånd, 0,3 megohm M2 1 st. trådmotstånd, 10.000 ohm. R 1 st. mätmotstånd, se texten. F 1 st. S-märkt vippströmbrytare. Dessutom: Apparatlåda, chassi,, kopplingsmaterial. Enligt gällande normer skall ett ”streck” vara lika långt som tre ”punkter”, och samma uppehåll göres mellan bokstäverna i ett och samma ord. Mellan de särskilda orden göres en paus på fem ”punkter” (se fig. 7). För inlärandet av denna rytm finnas 1 Amerika att tillgå speciella skrivapparater, vilka kunna anslutas till den ordinarie radiomottagaren och användas för registrering av signaler från kommersiella telegrafisändare. Skrivapparaten kan sedan kopplas till en oscillator av den beskrivna typen och registrerar då de tecken man själv ”sänder” med telegrafnyckeln. Signalerna nedskrivas automatiskt på en pappersremsa, och genom att jämföra de båda teckenraderna är det möjligt att korrigera eventuella fel. En enkel metod för inlärandet av coden består i att dela upp alfabetet 1 grupper om 3 å 4 tecken samt börja med de enkla bokstäverna e (.), i (..), s (...), och t (-), m (--). o (---), ch (----). Därefter övergår man till de mera komplicerade bokstäverna, b (-...), c (-.-.), d (-..), f(..-.) etc., och koncentrerar sig på att sända fullkomligt rena signaler, där tecknen kontinuerligt flyta in i varandra. Tempot bör till en början hållas nere vid några få stavelser i minuten; sedan man en gång uppnått den nödvändiga säkerheten, följer hastigheten av sig själv. Ett samarbete med intresserade kamrater rekommenderas, exempelvis genom bildandet av hobbycirklar för morsetelegrafi. Fig. 7. Schemat visar signalernas längd samt uppehållen mellan tecknen, bokstäverna och orden i morse-alfabetet.