iIKABELFEL En ganska originell metod för upp- spårande av kabelfel, har man hittat på i Amerika enligt vad som uppges i en teknisk tidskrift i New York. Det gäll- de ett fel på en förbindelsekabel mellan antenn och sändare vid den engelska ra- diostationen Cooling. Kabeln var kon- centrisk, bestod av en ledare, omgiven av ett ledande rör och var dragen genom en tämligen mjuk och sumpig terräng. Kabeln var framställd i korta stycken och vid sammanfogningarna syntes ha uppkommit hål. Den vanliga felsök- ningsmetoden i ett fall sådant som detta är att pumpa ett övertryck av torr luft i kabeln och att därefter mäta trycket på olika ställen. Denna metod kunde emellertid icke utnyttjas här, enär ge- nomströmningen kunde beräknas ske med lätthet och hålen syntes vara små. Man hittade då på att pumpa luft med karakteristisk och genomträngande lukt genom kabeln. Man valde amyl- mercaptan, som är en svarelförening med utomordentligt skarp och vidrig lukt. Gasen är oskadlig för människor och djur. Den inverkade icke på kabeln och är löslig i vatten. En luftblandning med gasen pumpa- des nu in i ledningen och felsökare star- tade för att lukta sig till var felen kun- de finnas. Det lyckades dem verkligen också att hitta några av felen, som raskt kunde repareras. Men luktandet visade sig ansträngande och villsamt. Man måste även räkna med att somliga hål i ledningen kunde vara så små, att ga- sen endast långsamt och i små mängder trängde ut därigenom. Då var det nå- gon, som kom på idéen att man borde sätta hundar på spåret. Man dresserade en hund att lära sig uppsöka gaslukten. Detta tillgick så, att man ”parfymerade” en del köttstycken med amylmercaptan och grävde ned dem. Hunden lärde sig snart att snusa upp de nedgrävda köttbitarna. Däref- ter släpptes han efter kabelledningen, som åter hade fyllts med gasen. Denna gång fann man utan svårigheter ett flertal fel på denna. Hunden krafsade, så snart han kände igen gaslukten eller endast anade det minsta av den. Till en början såg det ut, som om hunden ämnade krafsa upp kabeln i hela dess sträckning. Men efter några försök kom man på det klara med att man bor- de söka fel endast på de ställen, där hunden nedlade större målmedvetenhet på sitt krafsande. Även efter denna princip måste man emellertid finna sig uti att åtskilliga falska alarm gåvos. Men som totalresultat visade sig försö- Underjordiska trans- portband. KK 2lgruvorna i West Virginia och Ken- tucky ha löst problemet om kolens transport från brytningsplatsen till gruvschaktet genom anläggning. av un- derjordiska transportband. Banden äro gjorda av samma material som moderna bilringar. uppspåras av hundar ket synnerligen lyckat och bortsett från några få felaktigheter fann man samt- liga fel på kabeln och kunde justera dem. Man har tidigare använt hundar för sökande av fel på gasledningar. Men nu skildrade händelse torde vara den för- sta i sitt slag, då hund använts för upp- spårande av fel på elektrisk ledning. G&GlasgÖ 10 Sa — hjälp för färgblinda i frafiken De färgblinde bilisten har ibland myc- ket svårt att avgöra färgen på det trafikljus, som han just ser framför sig. I regel kan han ju av ljusets läge i för- hållande till de andra trafikljusen — rött ljus skall sitta överst, grönt ljus underst — avgöra om signalen visar klart eller stopp, men vid olämpliga be- lysningsförhållanden är icke heller detta möjligt. I USA har man därför kon- struerat ett par glasögon, med vars tillhjälp den färgblinde É föraren lätt kan avgöra trafikljusets färg. Såvi- da icke hans färgblind- het är total. I Sverige kunna som bekant endast lindrigt färgblinda er- hålla körkort. Glasen äro gjorda i två sektioner, varav den övre består av mörkrött fil- terglas, och den nedre av klart glas, som naturligtvis även kan vara slipat på samma sätt som förarens vanliga glas- ögon, om han normalt -behöver bära så- dana. Då föraren nalkas ett trafikljus, ser han blott genom den övre sektionen vid betraktandet av trafikljuset. Om han överhuvud ser något ljus tänt, syns detta icke alls genom glasögonen utan signalen verkar släckt. Härigenom kan han med säkerhet avgöra, om han måste stanna eller kan köra på. Då ögonspe- cialister göra gällande, att ungefär var 25:te person är färgblind, borde dylika glasögon i hög grad kunna bidraga till trafiksäkerhetens främjande. TEKNIK för ALLA 9