— Här är en förteckning på de patent, som vi gemensamt skall ta ut. Inställ- ningen av drivytorna var något nytt för oss ach som vi anser mycket viktigt, var- för det patentet måste specificeras noga. Av intresse för er är kanske vår anord- ning av instrumenten. Med undantag av dessa två saker är konstruktionerna som sagt fullständigt överensstämmande. Saraku lutade sig över ritningarna och fördjupade sig i detaljerna. Till det yttre var han fullständigt oberörd. Han hade varit övertygad om att han haft med sig något nytt till det tyska verket, men nu måste han erkänna att man kom- mit lika långt här som i Tokio. — Nu gäller det att bygga den, herr Saraku, sade Lädinghausen. — Det vi här ser på papperet måste nu formas av stål och järn och så fort som möjligt. Saraku nickade instämmande. Han tänk- te i samma ögonblick på en annan, blott för hans egna ögon avsedd skrivelse från Hidetawa, i vilken hans gamle lärare meddelade honom hur långt arbetet på hans raket framskridit. Hur mycket än tyskarna skyndade sig, skulle de ändå komma för sent. — Jag vet inte, herr professor, börja- de han tvekande, om jag får tala om det . . . — Tala fritt. Vi har inga hemligheter för varandra! sade Grabbe uppmuntran- de. — Jag hörde, fortsatte Saraku ... — Vi ska arbeta med dag- och natt- skift, bekräftade Lidinghausen chefin- genjörens mening. x isserligen hade ett vulkanutbrott för- stört. Hidetawas grotta och tvingat honom att flytta arbetsplatsen ett styc- ke. I en rymlig barack i trädgården fortsatte han nu arbetet tillsammans med Yatahira och några få utvalda. Först arbetade man endast om dagen, men sedermera, till följd av de telegram som Saraku ständigt skickade från and- ra sidan jordklotet, tog man även natten till hjälp. — Det gäller timmar, Yatahira, om ett dygn kommer tyskarna att starta, sade Hidetawa med ett telegram i han- den. — Vi kan starta redan i natt, mästare. Ert verk är fulländat. — I natt, Yatahira? — Om fyra timmar, om ni så önskar. På en vink av Hidetawa kom Yata- tira ut ur raketen och följde honom ut i trädgården. Länge vandrade de så längs gångarna under det att Hidetawa talade och då och då visade på ett pap- per som han höll i handen medan Yata- hira genom en nickning gav till känna att har fattat sin lärares önskningar. — Om fyra timmar, Yatahira! — Om fyra timmar, mästare! + onden Schantze var på väg till sina s åkrar på andra sidan om skogen. Me- dan kan vandrade mellan de höga bok- stammarna, nåddes hans öra av siren- tjut, som kom fjärran ifrån. Jaså, tänkte han, idag är det lördag, och det är signalen, att arbetet är slut vid verket. Han stannade och tog fram sin gamia klocka för att ställa den efter signalen. De där ha det bra, som kan gå hem så tidigt på lördagen, tänkte han och fortsatte sin vandring. Ett par ekorrar sprungo över vägen och jagade varandra uppför en trädstam. — Sabla tjyvpack! morrade Schantze mellan tän- derna medan han med blicken försökte Ett emballagejärn som man kan lita på. det är bara rykten, som jag hörde i ver- ket . . . man talade om en raket, som redan var färdig och som på oförklar- ligt sätt lär ha försvunnit. Grabbe och Liidinghausen utbytte en förstulen blick och för ett ögonblick flammade den gamla misstänksamheten upp hos Grabbe. Hur mycket visste ja- panen verkligen? Lidinghausen räddade situaitonen ge- nom att säga: — Bara rykten, herr Sa- raku, ni vet själv hur mycket tillit man kan sätta till sådana. Det förhöll sig så, att dr Hegemiller en dag hade mon- terat ett par små strålytor på en ställ- ning för att dagen därpå mäta deras drivkraft. På natten kom några kring- strykande kattor och ställde till sattyg 4 med påföljd, att hela inrättningen gav sig iväg rakt upp i rymden. Det är en händelse utan någon som helst betydelse, och det är obegripligt, hur den baga- tellen blivit känd. Noggrant val av råmaterial, om- sorgsfull valsning, upphaspling och glödgning gör att vårt emballage- järn tål de största påfrestningar. Vår fabrik, A.-B. Halmstads Spik- 2 & Trådverk, levererar, förutom 5 vanligt blåblankt utförande, även kallvalsat, galvaniserat bandjärn för emballering av ömtåligt gods. GÖTEBORG Tel. 13 5811 Saraku bockade sig hövligt efter den- Halmstads j na underrättelse, men Grabbe tänkte för emballagejärn ; sig själv: Sluka lögnen eller sätt den i ta” vi. halsen! Sedan Saraku gått sin väg, sade Grab- be: — Vi måste ha konstruktionen fär- dig mycket fort, om inte Hidetawa skall förekomma oss. TEKNIK för ALLA 21