följa dem bland lövverket. — De stal alla mina. hasselnötter förra hösten. Han stannade till på nytt, tog fram en rulle tuggtobak, skar av en bit, och lät sedan rullen försvinna i bakfickan. Nu såg han andra ekorrar leka på träd- stammarna och mumlade. — Var sjutton kommer dom alla från? Vad kan de ha i bokskogen att göra innan ollonen är mogna? De är väl ute efter fågelbon, synd att man inte törs skjuta . .. Schantze avbröt sin monolog emedan ett tämligen avsides stående träd drog till sig hans uppmärksamhet. Det blev plötsligen liv i trädkronan. Grenar rör- de sig och kvistar vajade och slogo prasslande ihop. I nästa ögonblick såg han hur en röd ekorre föll ned och förgäves sökte få fatt i en räddande gren. Den störtade ned på marken och blev liggande orör- lig. — Det är väl aldrig möjligt? Har ald- rig hört talas om att en ekorre ramlat ned och slagit ihjäl sig. Det måste ha varit något annat i trädet... kanske en vessla eller mård. Medan Schantze höll på med detta resonemang fastnade hans blick på det nedfallna djuret. Men vad han inte såg, var att en cylindrisk kropp tjugo meter högre upp i trädet just höll på att stiga uppåt ur trädkronan rakt upp i luften. Den här gången hade det verkligen varit ett djur, nämligen en lekande ekorre, som hade hoppat på strålytorna i Hegemiällers raket och kommit den att vrida sig. Visserligen inte mycket men tillräckligt för att raketen skulle lämna sin viloplats och sakta stiga upp. Detta såg emellertid Schantze ingen- ting av emedan hans uppmärksamhet var riktad på marken. Han tog upp ekorren och stoppade den i sin ryggsäck, sedan han förvissat sig om att den var död. Skinnet kunde han alltid använda. När fabrikssirenerna hade tystnat och den siste arbetarn lämnat platsen stäng- de portvakten gallergrinden. å uppställningsplatsen hade Liding- hausen, Grabbe och Saraku samlats vid den nya glänsande raketen. Genom den rymliga cylinderns öppna dörr hör- des knackandet av en telegrafnyckel. Det var dr Hegemäöller, som än en gång provade radioanläggningen. Han hade provisoriskt kopplat. den till en på hall- taket befintlig antenn och svaret kom från förvaltningsbyggnadens torn, där två man sutto framför sina apparater, beredda att upprätthålla radioförbindel- sen med raketen under de närmaste tim- marna. — Allt klart! Slut med proven! knac- kade Hegemäller, tog av sig hörlurarna och bröt förbindelsen med hallantennen. — Klart för avgång, herr professor, ropade han till Lädinghausen. Denne såg på sitt ur, medan Hegemiöl- ler och Saraku stego in i raketen. — Tolv minuter över två sade han vändande sig till Grabbe. En kvart i tre kan ni ge er iväg, men bli inte borta mer än en timme och sänd meddelanden så fort ni kan. Jag går till radiostationen i tornet . : . och se efter vad Hegemäller tar sig till ropade han efter Grabbe som redan tagit plats i raketen. — Skall ske, herr professor, svarade chefingenjören skrattande och stängde dörren efter sig. Lidinghausen hörde ett rassel av verktyg. Skruvarna, som höllo dörren lufttät, drogs till. Han såg hur stråly- EN [K// PARA = AD > Jag medarbetar nu permanent varje vecka som alla tiders seriefigur i det läsvärda Högaktningsfullt Sad ll fred 22 TEKNIK för ALLA Värdet av ett gott minne kan ei överskattas. Ingen kan vinna framgång i det praktiska livet utan ett gott minne. Ett gott minne är en av de viktigaste förutsättningar för ett gott tankearbete. Ju bättre minne, desto bättre arbete. — Har Ni ett dåligt minne kan Ni öva upp det till skärpa och säkerhet genom att studera Atkin- sons: Handbok i Minnets utbildning, fullst. lärobok i att till en otrolig grad uppöva sitt minne, koncentrationsför- måga, viljekraft, självbehärskning och karaktär. Pris pr ex. 3 kr. K. H. Grahnquist, Ålem 10. torna så småningom skilde sig åt och kände hur det darrade till samt hur den tunga raketkroppen sakta lämnade mar- ken. En stund följde han den med blic- ken, därpå vände han om och gick till radiotornet. Grabbe stod vid ett fönster i raketen. Den här raketen lät Hegemiller stiga långsammare än den förra, och han tyck- tes rätta sig efter vad Lidinghausen hade sagt till honom mellan fyra ögon. Chefingenjören såg landskapet sjunka i djupet och ständigt breda ut sig. (Forts. i nästa n:r.) TFÅ:s skolradio. (Forts. fr. sid. 17.) att komma åt chassiets metallde- lar utan att taga i sär apparaten. Mottagningsförmågan är ovan- ligt god; nämnas kan att under- tecknad vid prov (i Stockholm !) flera kvällar å rad med en antenn på c:a 114 meter kunde mottaga tyska stationer så att musik o. dyl. hördes i ett angränsande rum. Och nu kan man endast önska lycka till och skriv gärna några rader om resultatet. B. J. Materiallista. 1 st. spole med återkopplingslindning. 7 st. massamotstånd, 14 watt, värden å rit- ningen. . Ci, C3, rullblock 200 em. C2, 500 cm pappersisolerad vridkondensator. Cs, d:o med strömbrytare. C3, C9, 0,05—0,1 mikrofarads rullblock. Cg, 0—500 cm, se texten. C7, Cz3, 10.000 cm rullblock. Cio+tCii, elektrolytkondensator 2X8 mikro- farad, 250—300 volt. Ci2, elektrolytkondensator 25 25 volt. Rit R2+tR3 nätmotstånd. 6SJ7 (alternativt 12SJ7) med hållare. 32L1GT (alternativt 70L7GT) med hållare. OBS! Sockelkopplingen å schemat gäller endast för 32L7GT. 1 st nätdrossel 60 mA, 15 Henry, c:a 300 ohm. Dessutom «rattar, systoflex, m. m. Motståndsvärde å mikrofarad, chassi, kopplingstråd, Typ 1 Typ ? Ri 300 ohm 165 ohm R2 300 >, 165 » R3 200 240 »