er nn (Forts. från sid. 6.) redskap för ”utryckning”, utgör mindre än 30 miljoner hektar. I norra Alberta användes flygplanen för skogseldsbevakningen såsom komple- ment till det därstädes befintliga brand- tornssystemet. Detta senare består av ett flertal 25 meter höga brandtorn på ett inbördes avstånd av 50 km., från vilkas plattform två man dag och natt hålla utkik över de för dem anvisade skogsområdena. Upptäckes rök någon- städes, utlägges riktningen från tornet till eldstället på kartan medelst pejlings- instrument. Den då erhållna riktningen skrives hed på ett papper och skickas sedan medelst brevduvor, som flyga till sitt duvslag på flygbrandstationerna. Tack vare en elektrisk utläsningsanord- ning ringer en klocka, när duvan kom- mer in i sitt duvslag, och på så sätt blir stationen alarmerad. Den relativa bristen på tjänliga land- ningsplatser i denna del av Kanada ute- sluter användandet av andra maskiner än helt små patrulleringsplan och auto- giros av Pitcairns Ciervatyp, varför brandmanskapet måste ta sig till brand- platsen markledes. Autogiromaskinerna äro ju som skapade för denna patrull- tjänst. I Manitoba och Saskatchewan däremot ligga förhållandena litet annor- lunda till. Territoriet har indelats i distrikt, av vilka vart och ett patrulle- ras dagligen efter bestämda router med radioförsedda sjöflygplan, som till hu- vudstationen intelegrafera eller intele- fonera observerade eldsutbrott. Det är att märka, att rekognoscerings- flygningarna icke utföras endast under den varma årstiden utan jämväl i viss utsträckning under vintern. Med början i mars patrulleras området av skidför- sedda plan, från vilka man håller ett öga på de lägereldar, vilka uppgöres av fiskare, jägare och annat i markerna kringströvande folk. De senaste årens erfarenheter i Kanada inom detta, även för oss utomordentligt intressanta om- råde, peka otvivelaktigt på att flyg- maskinen i detta vidsträckta och till övervägande delen ödsliga och på kom- munikationer fattiga land är till utom- ordentligt stor nytta i skogsbrukets tjänst. Endast under ett år upptäckte man från flygmaskin icke mindre än 1.632 eldsvådor, som därigenom i tid kunde begränsas. Flygmaskinen i brand- väsendets tjänst har redan räddat sko- gar till ett värde av miljontals kronor. icke M-n. SKOGEN vrinn” ra! bovel Ex, SKIVVÄXLARE och en BORRMASKIN Från herr Åke Granath, August- bergsgatan 22, Linköping, har TfA mottagit ett brev, som drar såsom en frisk fläkt genom sommarhet- tan. Brevet är en stimulerande läs- ning för varje hobby-entusiast, och vittnar gott om vad en händig karl med ambition och energi kan åstad- komma. Ett foto av skivväxlaren. Vi överlämna ordet till herr Granath: ”Härmed översänder jag tvenne foton, det ena föreställande en automatisk skivväxlare och det andra en borr- maskin. Dessa kort har jag tagit och framkallat själv, men då jag aldrig " kommit i tillfälle att sätta mig in i fotografens yrke utan har fått pröva mig till allt på egen hand, så äro de icke så lyckade. På grund av reflex-verkan är det också vissa svårigheter att med en enkel kamera få goda kort, då man skall fotografera föremål med blanka ytor. Då jag antar att det har sitt intresse för Eder, vill jag härmed lämna en en- kel beskrivning över dessa två saker som jag tillverkat under vintern 1940— 1941. Skivväxlaren. Skivväxlaren är inbyggd i ett skåp av polerad björk. Själva apparaten är ut- dragbar ur skåpet. Motorn har jag köpt hos Clas Ohlsson & C:o, Insjön, och då apparaten går mycket lätt, behö- ver den icke vara särskilt kraftig. Ver- ket som höjer armen drives medelst en trissa, som, när armen kommer in till centrum, tryckes mot skivtallriken. Ver- ket består av drev från klockor, samt ett kamhjul. Kamhjulet har en svarvare svarvat till och själva kammen har jag filat ut. Denna kam verkar mot en pinne som i sin tur höjer armen. Ljuddosan är tillverkad av en magnet från en hastighetsmätare från en bil, vilken försetts med poler av mjukt järn. Mellan polerna är ett ankare av järn monterat i gummibussningar. Detta an- kare går sedan genom en rulle, lindad med tråd från tre stycken spolar från radiolurar. Trådens ändar äro förena- de med en kabel vilken i sin tur kopplas till radiohögtalaren. Frammatningsmekanismen består av en centrumpinne, ett stöd för skivorna samt en våg vilken trycker fram ski- vorna en i taget. Denna våg är genom stänger förbunden med kamhjulet i ver- ket. Centrumpinnen är borrad ned i grammofonspindeln och där lagrad på Och här ha vi borrmaskinen. en kula. För att den inte skall följa med runt är den förbunden med skiv- stödet medelst en stång. Apparaten spelar tio skivor, vilket tar en tid av ungefär 45 minuter. (Forts. sid. 28.) Brev från en bobbyrst TEKNIK för ALLA 23