Vad föreslår ni, Vår ära står på spel. komma i skymundan. Villari? Villari förblev lugn. Han hade sin egen mening om saken, men han ansåg sig inte böra förråda, vad han tänkte på. Hade man lyssnat till honom förut, skulle de ha haft den första raketen. — Faktum är dock, att det var en italienare som gjorde den första raket- flygningen i stratosfären. Ja, det var jag, som gjorde det! fortsatte han när Ruggero tittade oförstående på honom. — Olycksfågel! Håll tyst med vad ni vet, sade Ruggero och slog avvärjande med händerna. — Tacka Gud för att in- gen vet om den där flygningen, och se till att den aldrig blir känd! Villari märkte att hans företag inte fann nåd inför Ruggeros ögon och där- för använde han en annan taktik. — Då kan jag bara se en utväg, fort- satte han efter att ha funderat ett tag. — Så snart vi få vår nya trafikraket färdig, måste vi göra en propaganda- flygning. Vi måste göra ett arrange- mang i stor stil och inbjuda vårt lands mest framstående vetenskapsmän. Pres- sen måste vi underrätta på förhand. Även tidningsmän måste vi ha med om- bord som under flygningen per radio sända 'skildringar till sina tidningar. Villari talade sig varm och utmålade med lysande färger för professorn hur man skulle återvinna den förlorade ter- rängen, om man kunde intressera pres- sen för saken. Slutligen smittades även Ruggero av hans entusiasm. — Ni har rätt, sade han bifallande och började strax att göra praktiska för- slag. PAA DE vard Tar sor bord Freriton 3 maren Atwaters trädgård och vid Boul- personer på vår nya maskin. Vi båda måste <naturligtvis följa med, vilket skulle göra tretton platser lediga. Låt OSS säga att sex av dem är vetenskaps- män och resten pressrepresentanter. Villari gjorde invändningar. — Jag tror det räcker om vi tar med oss tre vetenskapsmän och tio pressmän. Det vore ett misstag att tränga ihop för mycket folk, ty det nya trafikmedlets komfort skulle då inte komma till sin rätt. Vi kanske blir tvungna att göra flera sådana flygningar. Efter en livlig diskussion, där bygg- nadsprogrammet avhandlades ingående kom man slutligen överens om att för- dela platserna så som Villari föresla- git. Byggandet av den nya trafikrake- ten pågick dag och natt och arbetet for- cerades. När raketen var nästan färdig in- bjöd Villari representanter för pressen till den stora hopsättningssalen och vi- sade dem den imponerande raketen både utan och innan. Han lät dem se kom- mandorummet och lät dem sätta sig i de bekväma passagerarsätena. Han för- klarade för dem hur baren var inrättad och visade dem det elektriska köket, som skulle sörja för passagerarnas lekamli- ga välbefinnande. E! vacker dag fick professor Ruggero ett brev från Tomaseo vari denne om- talade, att man höll på att bygga en ny trafikraket i Gorla men att man stött på svårigheter. För Villari var detta signalen till ett ännu intensivare arbete, och den här gången trodde han sig kun- na vara säker på att Gorla inte skulle komma före honom. Hidetawa, som hade sina dunkla anin- gar, påyrkade att man skulle offentlig- göra den andra lyckade månresan. — Vi vet nog vad som försiggår här och i Tokio och Rom, men vad amerika- nerna och engelsmännen har för sig kan man aldrig veta, sade han till profes- sor Lädinghausen. I verkligheten voro hans farhågor inte ogrundade, ty re- dan sedan flera veckor ägde något rum i nationallaboratoriet i Albany vid Hud- son, som säkerligen skulle ha bragt herrarna Grabbe och Liidinghausen ur jämvikt, om de hade vetat om det. Redan sedan flera år tillbaka höll professor Henry Lee på med att studera atomernas spjälkning, och liksom andra fysiker hade han lyckats framställa ra- dioaktiva ämnen fast de av honom fram- ställda substanserna icke på långt när utsände så kraftig strålning som de man åstadkommit i Gorla och Tokio. Med största intresse hade han tagit del av berättelserna om de gåtfulla tilldragel- serna på Newfoundlandsbankarna, i far- der-dammen och icke sparat någon mö- da för att införskaffa så tillförlitliga underrättelser som möjligt, samt dragit den riktiga slutsatsen, att man i något laboratorium måste ha kommit ett bra stycke längre än han. Han hade intensivt fortsatt sitt ar- bete och till sist väsentligt lyckats för- bättra sitt strålämne, när underrättel- sen om den lyckade månfärden slog ned som en bomb. Han insåg, att han var för sent ute och överträffad av dem som hade bättre tur. Därför fattade han ett våghalsigt beslut. Att bygga en raket och använda det av honom upptäckta strålämnet i den skulle nog gå för sig, men de andra hade ju redan flugit runt månen och hade därför ett stort försprång. Men ingen hade i alla fall vågat landa på månen. Denna verkliga upptäckar- bragd måste göras, och Henry Lee var besluten att göra den. Han blev så förhäxad av sin idé, att han förbisåg alla därmed förbundna fa- ror. Han tänkte inte heller på om hans strålämne var vuxet denna uppgift, utan behärskades bara av en önskan att bli den förste, som landade på månen för att där plantera stjärnbaneret liksom andra amerikanska forskare förut hade gjort vid de båda polerna. Han satte genast beslutet i verkstäl- lighet. Intresset för Yatahiras lyckade flygning dog så småningom bort, men medan man i Gorla gjorde nya ansträng- ningar att förbättra månraketen och Ruggeros planer ivrigt diskuterades, gick en ny sensation över världen. Med jätterubriker ropade middagstidningar- na i Albany ut den, och en halv timme senare alla de andra amerikanska tid- ningarna från New York till San Fran- cisco. ”Dr Henry Lee startar flygning till månen”. ” Dr Lees strålraket”.” ”Dr Lee tänker landa på månen.” ”Dr Lee kommer att göra anspråk på månen för USA.” Mellan de stora rubrikerna hette det i texten, att dr Lee tillsammans med sina tre assistenter Johnson, Perkins och Brown stod i begrepp att starta den vågade flygningen. Vidare fingo lä- sarna veta, att raketen var försedd med syrgas, proviant och vatten för en må- nad. På dessa magra detaljer anknöt tidningarna förhoppningar, förmodan- den och möjligheter, som visserligen gjorde författaren all heder men som hade föga med verkligheten att göra. — Vad sägs om det, doktor? frågade KRISTINEHAMNS PRAKTISKA SKOLA Allmänbildn.- & Yrkeskurser. Effektiv undervisning! Hel. eller halvinternat ordnas! — Statsstipendier! — Affärs- & Kontorsutbildn. i modernt ordnat handelsinstitut. Teknisk utbildning i tekn. elementarkurs och 4 fackavdelningar. För- beredande till tekniskt gymnasium. Kvinnl. fackutbildning i kortare och längre husmoderskurser eller i handarbets-, sömnads- och vävkurser. Allmänbildning i prakt. folkhögskolekurs och i tvåårig realskola. Höst- & Helårskurser börja i sept. Begär prospekt! TEKNIK för ALLA 19