Grabbe och räckte tidningen till Hege- muäller. — Den mannen är dödens liksom hans följeslagare, herr Grabbe. | — Varför dödens? Är det inte litet | väl pessimistiskt? — Dr Lee tänker landa på månen, och jag tror, att han inte gjort klart för sig vad det har att betyda... ; Chefingenjören var av en annan me- | ning. — Dr Lee är en känd fysiker, och | därför måste man antaga, att han noga övervägt vilka faror som äro förknip- pade med företaget. Hegemäiller vidhöll sin ståndpunkt. — Nej, och åter nej, herr Grabbe! Om w han hade det klart för sig, skulle han k aldrig företaga sig något så vansin- | nigt. — Jag tror att ni gör honom orätt. Av redogörelsen här framgår, att ex- peditionen är rustad för alla eventuali- teter. Bland annat har expeditionen 2 med sig rymdkläder med elektrisk upp- 430 värmning och syrgasbehållare... Hegemiäller gav till ett kort skratt och sade ironiskt. — Den elektriska 0 uppvärmningen kommer de att få sär- skild nytta av på den solbelysta sidan av månen, där temperaturen stiger till 125 grader Celsius. : IA-SPORT. 4 -rörs, 6-krets superheterodyn för batteri- drift med kort-, mellan- och långvåg; autom. dubbel volymkontroll; 35” permanent dynamisk högtalare; tre inbyggda ramantenner: en för vardera våglängdsområdet — kan även an- vändas för vanlig antenn; pegamoidklädd låda med bärhandtag; kraftigt specialbatteri med CER stor kapacitet; känslighet c:a 25 mikro- volt. B 4264 inkl. batteri Kr. 190: — kont. inkl. oms. Distriktsförsäljare antagas på fördelaktiga villkor. Till ELEKTR. INDUSTRI-AB., Box 6074, Sthlm 6. Sänd utförlig beskrivning och försäljnings- Å villkor. S IN GTTETN or of SA at ö & see le D I NGT er AT BN ES VASAPARKEN A BOSTAA 5: 220 SA NI ere NAT o NAS STOR SAT RR EN FEAR Rn RR Re Sm Ne Er SD fö Eje, SEE EA Sänd kup. i öpp. kuv. — porto 5 öre. 20 TEKNIK för ALLA — Hugger ni inte till i överkant nu? avbröt honom Grabbe. — Nej, tvärtom. Mount Wilsonobser- vatoriet har uppmätt en värme av 127 grader i mitten av den helt belysta mån- skivan. Till omväxling blir det tämli- gen kyligt så snart solens belysning fat- tas. Samma observatorium uppmätte under förmörkelsen en halv timme sena- re på samma ställe av månskivan en temperatur av minus 123 grader Cel- sius. Herr Lee och hans följeslagare behöver således inte beklaga sig över brist på omväxling. I varje fall anser jag det omöjligt, att de med livet skulle komma ifrån ett sådant mördande kli- mat. — Jag tror, att ni ser saken i för mörka färger, min käre Hegemiler, invände chefingenjören. — Mellan des- sa extrema temperaturer finns det i al- la fall en medeltemperatur i vilken en människa kan existera. Om Lee och hans följeslagare håller sig vid grän- sen mellan den solbelysta och mörka de- olen av månen, kan de undvika de far- liga temperaturerna. Tveksamt medgav Hegemiller att det- ta kunde gå för sig. — Men glöm inte, herr Grabbe, att den gräns mellan ljus och mörker vid månens ekvator, där mänskligt liv vore > . > möjligt, flyttar sig med en hastighet av VIPS foral 1 ArAdior kilometer i timmen. Skulle nu den Svensk maskinen vid landningen råka ut för något mankemang, som skulle göra den oflyttbar för en timme, så är amerika- nerna förlorade. Utan att kunna räd- das måste de då råka in i en zon där dödlig köld råder eller också i fördärv- bringande hetta. Vår vän Yatahira visste mycket väl, varför han inte lan- dade. Grabbe ryckte på axlarna. — Ingen kan bli klok på er. Ena gången är ni optimistisk ända till oförvägenhet, me- dan ni en annan gång ser allting i svart. Det lönar sig inte att tvista med er. Tiden kommer att visa, vem av oss som har rätt. Jag väntar med spänning på vidare underrättelser från dr Lee. Grabbe gjorde sig just i ordning att lämna rummet, när en kort anmärkning av Hegemiäller höll honom tillbaka. — Ni kommer inte att få höra något av dr Lee. ; — Varför inte? — Emedan hans maskin befinner sig på andra sidan av Heavyside-skiktet. För alla radiovågor, inbegripet de ultrakorta, är Heavyside-skiktet ett absolut hinder. Endast medelst värme- eller ljusvågor vore förbindelse möjlig. Därför har jag föreslagit att vi på vår maskin gör en strålkastaranordning. Med en av våra starkaste strålkastare blir det alltid / möjligt att sända morsesignaler till jor- den från de obelysta delarna av månen, men dr Lee har troligen ingenting lik- nande med sig. Han kan inte sända något : meddelande och inte kalla på hjälp. Han är heltioch hållet hänvisad till sig själv, vare sig han befinner sig i världsrymden eller på vår drabant. kulle Hegemiller få rätt? Den ena Sääzen gick efter den andra utan att man fick något livstecken från den ame-. rikanska maskinen. Redan hade det gått veckor fast man alltjämt hoppades i Albany att den modige vetenskapsman- nen skulle komma tillbaka. Men när det gått fyra veckor, slog stämningen om. Man började nämligen räkna efter, hur länge medförda förråd skulle räcka, ty för var dag som gick blevo utsikterna att expeditionen skulle återvända allt mindre. Man drog sig till minnes tidigare olycksfall då under- vattensbåtar hade sjunkit till bottnen och då man räknat på liknande sätt. Utan födoämnen kunde en människa ut- härda i veckor, utan vatten åtminstone några dagar, men utan frisk luft en- dast några minuter. Dr Lee och hans medhjälpare hotades av kvävningsdöden. I Albany hade man redan börjat räkna efter, hur många timmar och minuter de kunde ha kvar. Tidningarna skic- kade ut extrablad och åter ropade de stora rubrikerna från tidningarnas för- sta sidor, men nu hade de annat att om- tala, nämligen en djärv forskares död. Chefsingenjör Crabbe blev uppskakad när han hörde detta i radion. Även i Gorla hade man intresserat sig för den amerikanska expeditionens öde. — Ni fick rätt, sade Grabbe till Hege- miller. — Ja, tyvärr, herr Grabbe. Jag hade hellre önskat, att jag fått fel. Ni kommer kanske ihåg hur Hidetawa be- dömde expeditionen innan han for till- baka till Tokio. Han hade samma åsikt som jag. Över hela jorden spred radion under- rättelsen om den amerikanska expedi- tionens tragiska slut och millioner män- niskor hörde det. Även kaptenen på lastångaren Felicita, som befann sig på resa från Sardinien till Neapel hade hört den och inte underlåtit att delge förste styrmannenr, signor Marzano sin mening. — Amerikanerna måste vara döda vid det här laget; de måste ha kvävts redan för fyra timmar sedan, som radion även sade. Ett tragiskt slut, signor Marzano, men de hade sig själva att skylla. — Man borde läsa en mässa för deras arma själar, menade Marzano. ; Ett gott förslag, ty — Ja, signor.