F BfU-ocponernssnön [Fotoexponeringsmätaren är varken en leksak eller resultatet av ett omoget experiment, utan utgör ett verkligt pre- cisionsinstrument, representerande nära 100 års vetenskaplig utveckling. Mycket har skrivits om fotoexpone- ringsmätarens användning, medan i stället synnerligen liten uppmärksamhet ägnats dess konstruktion och framställ- ning. Tre vetenskapliga upptäckter lig- ga till grund för dess utveckling. År 1839 fann en fransk vetenskapsman, Edmond Becquerel, att den avgivna ef- fekten från en voltacell ökades, om lju- set fick falla på dess platinabeklädda elektroder. 34 år senare fann telegra- fisten Willoughby Smith, som då arbe- tade på Azorerna, att ett av hans in- strument, vilket innehöll selen, ändrade 22 TEKNIK för ALLA Hur de tillverkas och hur de arbeta. sitt elektriska motstånd, då ljus föll på instrumentet. År 1887 slutligen fann Heinrich Hertz, en tysk vetenskapsman, att elektriskt laddade partiklar, elektro- ner, skjötos bort från vissa ämnen, då dessa belystes med ultravioletta strålar. Men icke förr än år 1930 fanns i marknaden något ljusmätande instru- ment. Detta år började nämligen i den tyska marknaden säljas en ljuskänslig cell, som dock visade sig vara ganska ostabil. Är 1928 blev Edward F. Weston, di- rektör för det bolag, som bär hans namn, intresserad för byggandet av ett instru- ment, som kunde mäta ljusets intensi- tet. Han gjorde noggranna undersök- ningar av alla kända ljuskänsliga ma- terial, och med hjälp av sin ingenjörs- stab fann han, att selencellen var det rätta materialet med hänsyn till nog- grannhet och stabilitet. År 1931 på- börjades tillverkningen av fotoexpone- ringsmätaren. General Electric igångsatte även ex- periment, som resulterade i att en selencell kombinerades med ett instru- ment. I första hand användes detta in- strument för uppmätning av allmänbelys- ningar. Är 1937 utvecklade detta bolag en fotoexponeringsmätare för fotogra- fer. åde Weston och General Electric till- lämpa således samma princip, då bå- da ha selencellen som viktigaste faktor. Om emellertid selen ensamt användes i denna ljuskänsliga cell, blev den lätt oeffektiv på grund av dess känslighet för väderleksförhållanden och för starkt ljus, som exempelvis solljus. Det var därför nödvändigt att finna ett medel för avhjälpande av dessa olägenheter. Båda firmorna konstruera cellerna så, att selenet först lägges på en ke- miskt behandlad basplatta av järn eller stål. Weston använder därvid som bas- platta en rund tallrik, medan General Electrie's cell har en rektangulär form. I båda fallen täckes selenet med ett tunt lager av ledande metaller, vilkas sammansättning är en fabrikshemlighet, men dock bland annat innehålla guld och platina. Detta lager är så tunt, att man kan kalla det molekylärt. Egendomligt nog är denna beläggning genomskinlig trots att den är gjord av metall. När cellen är tillverkad, utsättes den för prov under de svåraste förhållanden. Den provas vid den högsta och den läg- sta ljusnivån och måste därvid utsända det erforderliga antalet elektroner. För cellerna föreskrives en hel serie prov, inkluderande undersökningar av cellens förmåga att tåla starkt solljus och oli- ka väderleksförhållanden under en tid av flera år. Då en cell slutligen visat sig vara felfri, sändes den till hopsätt- ningsrummet för inbyggnad i ett instru- ment. ; Inga batterier dölja sig i instrumen- tet, eftersom inga dylika erfordras. Det SES