skrivmaskinen, som arbetade och såg ut som en nutida maskin någotsånär åtmin- stone, fast den var helt gjord av trä, den står i tekniska museet i Wien. Mannen som gjorde den uppfinningen hette Mit- terhofer och det var på 1860-talet. Maderspergers symaskin var tidigare än alla andra. Petzvals kameror och lin- ser voro för sin tid banbrytande, och så få vi inte glömma, att i Wiener-museet är utställd den första bensindrivna auto- mobilen av Siegfrid Marcus 1877. Det har tvistats om den är världens första eller inte, men i varje fall, är den värl- dens äldsta bevarade med bensinmotor, och det är ju vackert så. I samma muse- um finnes också originalmodeller till Josef Ressels fartygspropeller, som provades år 1829 och som torde ha va- rit en av de allra första, som gav till- fredsställande resultat. Där hittar man också åtskilligt belysande den av Victor Kaplan uppfunna kaplanturbinen, som först patenterades 1913 och vars vidare utveckling och fulländning försiggått i Sverige. Förutom dessa stora centralmuseer, så finnes det runt om i olika länder spe- cialmuseer, där man kanske än mer kan finna ingenjörskonstens mästerverk. Jag tänker t. ex. på ett fabriksmuseum i Köln, där steg för steg, typ efter typ i nära nog oavbruten följd hela utveck- lingen av Otto Langens gasmotor kan följas, den motor, som ursprungligen var upptakten till våra dagars förbrännings- motorer. I Friedrichshafen kan hela den insats, som Graf Zeppelin gjort och hans efterföljare fört vidare på luftskep- pens område, följas i detalj i modeller och originalföremål. För inte så länge sedan häpnade värl- den över jätteflygplanet Do X, som kun- de ta 100 passagerare och hade en mo- torstyrka av 7.200 hk. Nu står det flyg- planet — precis utrustat, som det var när det flög — det står på ett luftfarts- museum i Berlin. Där finner man även Otto Lilienthals glidflygapparat i ori- ginal, en av dem han använde under sina pioniärarbeten under mitten av 1890-talet. Ofta när man står inför dessa minnen från gångna år i teknikens historia, så slår det en, att det kanske inte dröjer så länge, innan allt vad vi nu ha av ingenjörskonstens mästerverk har ham- nat på ett tekniskt museum. Utvecklin- gen går obönhörligt framåt, även om det inte går så fort, som man ofta är benä- gen att tro. De stora händelserna följa varann inte så tätt, däremot sker en nära nog daglig detaljförändring och förbättring. Det är inte så länge sedan ni satt hemma och laborerade med Edra kristalimottagare för radio, åtminstone gjorde väl Edra föräldrar det. Nu är detta ett övervunnet skede och appara- terna ha väl i de flesta fall hamnat på skrothögen eller i ett museum. För nå- gon tid sedan hade jag tillfälle att höra en demonstration av en serie högtalare med en åldersskillnad av fem år mellan varje. Mottagaren var hela tiden den- samma, och jämförelsen gav ett häp- nadsväckande intryck av vilken skillnad det var mellan den äldsta och den se- naste i fråga om ljudåtergivning, sam- tidigt måste man dock säga sig, när man gör en sådan historisk jämförelse — är det färdigt nu, är detta fulländ- ningen? Säkert inte. På varje tekniskt område finnes ständigt möjligheter att arbeta vidare, så inte behöva uppfinnar- na och konstruktörerna sakna arbets- uppgifter. Över allt som vi kalla omodernt och inte precis tillhör vår egen tid faller det så lätt ett löjets skimmer och man vill om inte direkt skratta åt det, så åt- minstone le överlägset och självbelåtet. Intet kan vara mera fel. När vi stå inför maskiner, apparater och tekniska an- ordningar från gångna tider, så låt oss komma ihåg, att alla dessa ha varit nöd- vändiga för den tekniska utvecklingen och vart och ett av dem har en gång för sin tid varit ett ingenjörskonstens mäs- terverk. Deutsches Museums motorfordonshall, inrymmande allt för detta område från de första bensindrivna bilarna till nutidens fartvidunder. TEKNIK för ALLA — 11