FE SIN — 7 minuter och 54 sekunders flygtid från Rom, konstaterade Montuori efter en blick på klockan. Redan medan han yttrade detta, dök Atlantens ändlösa yta upp långt framför dem. — Vi ha inte använt åtta minuter mellan Rom och Spanien! Det är ju obegripligt fort, blandade sig professor Giovari i samtalet. Vår kollega Rug- gero har rätt i att strålraketen himmels- vitt överträffar stratosfärskeppen, och här har han beviset. | Nu kom professor Ruggero in från kommandorummet. — Nu kan ni lösa upp remmarna och röra er fritt. Vi ha nu uppnått en has- tighet av fem kilometer i sekunden och behöva inte öka den inom den närmaste tiden. — Allting går ju på sekunden som han har räknat ut det, sade Oriola, och jag är övertygad om, att vi om femton minuter kan sikta den amerikanska kus- ten vid New York. Ruggero hade rätt i att man nu kunde Föra sig tfritt, ja, nastan forsftritt tvy med den meteorlika hastighet, med vil- ken man for kring jorden, gjorde sig cen- trifugalkraften märkbar i att kropparna undergingo stark viktminskning. Om nå- gon reste sig för snabbt från sin stol, for han ofrivilligt en meter upp i luften men kom endast sakta tillbaka ned på fötterna igen. Men man vande sig gan- ska snart vid detta. — Var i all sin dar har solen tagit vä- gen? frågade Corriere della Seras kor- respondent Pascoli från Popolo Romano. Ja, vart hade solen tagit vägen? När raketen startade från Rom för knappt en halv timme sedan, stod solen i sydost och tämligen högt på himlen. Efter vad de resande tydligt kunde se, hade solen på den korta tiden gått tillbaka mot öster och sjunkit djupt. Den strålade icke längre med vitt ljus, utan lyste kop- parröd och vidrörde redan horisonten där himmel och hav tycktes mötas. — Framför oss ha vi nu kusten vid New York, ropade profesor Oriola och alla blickar vändes åter mot fören som var vänd mot väster. Där låg land nå- gonstans, men i den allt starkare fallan- de skymningen var det svårt att urskil- ja. Endast ljusen från den stora met- ropolen förrådde, att en stad låg där. Ljusen voro emellertid icke så många, emedan klockan nu var fyra på morgo- nen. Med sin väldiga fart hade Rugge- ros raketskepp ilat före och snabbare än solen på sin väg runt jorden. Sträckan mellan Rom och New York hade den till- ryggalagt på något över 23 minuter. Villari, som uppehöll sig i komman- dorummet, fick nu även tjänstgöra som telegrafist. Från alla håll lämnade pres- sens representanter honom telegram, vari de skildrade sina intryck under des- sa första 23 minuter av färden. I tele- grammen förekom mer än en gång ut- trycket ”femton gånger snabbare än so- len”. De ville inte låta övertyga sig om, att de kunde vänta med skildringar- na tills raketen hade kommit tillbaka till Rom och ändå varit i god tid. De ford- rade absolut, att telegrammen skickades med detsamma, varför Villari måste foga sig efter deras önskan. Han kunde göra det utan olägenhet, emedan raketen vid denna tidpunkt inte behövde någon extra betjäning vid styr- ningen. Dess drivkraft var inställd så, - MAI h = Jag medarbetar nu permanent varje vecka som alla tiders seriefigur 1 det läsvärda Högaktningsfullt TSaN Pl fed 20 TEKNIK för ALLA att den fartförlust den var utsatt för genom friktionen precis utjämnades. Denna oundvikliga friktion hade vid konstruktionsarbetet = vållat Ruggero mycket bekymmer. Han visste att de från himlen nedfallande meteorerna just på en höjd av hundra kilometer bli glö- dande genom friktionen och synas som stjärnskott, fastän luften på denna höjd är mycket tunn. Men han visste att des- sa rymdens vagabonder fara in i jordens atmosfär med en hastighet av mer än tjugo kilometer i sekunden. Av denna anledning hade han efter moget övervä- gande beslutat sig för en hastighet hos raketen av fem kilometer i sekunden. Visserligen kunde man även vid denna hastighet märka friktionens inflytande, men den höll sig inom måttliga gränser. Raketens metallväggar uppvärmdes så mycket därav, att en angenäm rumstem- peratur rådde i det inre, fast det utan- för var fruktansvärt kallt. Villari höll således flitigt på med av- sändande av telegrammen. Förbindel- sen med kortvågsstationen i Rom etable- rades överraskande snabbt, och oavlåt- ligt kommo pressmännen med nya tele- gram. De skulle kanske inte ha gjort det om de hade vetat, att deras telegram blevo mottagna icke bara av den romer- ska stationen utan även uppsnappades på många andra håll och översattes till respektive länders språk. Detta mång- faldiga mottagande av telegrammen berodde på att raketen endast befann sig några kilometer under Heavyside- skiktet. De från dess antenn utsända vågorna reflekterades på annat sätt än om vågorna kommit från jorden och togo andra vägar. De utbredde sig näs- tan likformigt åt alla sidor, och på grund härav kunde en del amerikanska och europeiska tidningar tack vare tids- skillnaden berätta om flygningen tidi- gare än de italienska tidningarna. Åter hade det gått en kvart, och un- der tiden hade det blivit mörkt. Endast månskäran lyste bland de klart strålan- de stjärnorna på himlen när Ruggeros raket passerade den amerikanska väst- kusten och fortsatte ut över Stilla ha- vet. — På jorden under oss är klockan nu ett på natten, sade professor Oriola till Montuori. — Ja, torsdag morgon, svarade denne efter litet funderande. — Naturligtvis är det torsdag! Men det blir väl inte torsdag i evighet. — Nej, naturligtvis inte. Efter tors- dag brukar det komma fredag, sade Mon- tuori med ett leende. — Inte alltid, fortsatte Oriola. I det här speciella fallet kommer det en ons- BLNVEST NER oe ARG se — ERROR AREA KA BARNTEATER ER RAN