ST dag om igen. Just nu till exempel, sade hån och kastade en blick på klockan på väggen, är klockan på jorden under oss ungefär 24. Nu far vi från torsdag åter tillbaka till onsdag emedan vår raket överskridit den rörliga datumgränsen i riktningen från öster till väster. Till att börja med syntes Oriolas på- ståenden förvirra professor Montuori, men till sist slog han sig för pannan och utropade: — Naturligtvis, herr Oriola, det hade jag förbisett. Det är klart, att vi under vårt ilande runt jordklotet än en gång kommer att dyka in i onsdagen, men vi stannar inte där länge, ty på den 180 längdgraden överskrider vi den fasta da- tumgränsen och har härmed hunhit fatt torsdagen. I raketens inre hade man tänt alla lam- por, varigenom rummet var behag- ligt upplyst, men icke desto mindre kän- de Ruggeros gäster sig sömniga. De läto sina pennor och skrivmaskiner vila, gjor- de det bekvämt för sig i sina fåtöljer och dåsade. Samtalen stannade av och det var så tyst i rummet, att alla hörde vad professor Oriola sade till sin granne. — Just nu måste vi befinna oss allde- les intill datumgränsen, och om där fun- nes bebott land i stället för oceanen skul- le klockorna visa 22 på onsdagen .. — Det stämmer, herr Oriola. Vår utflykt till onsdagen har inte varat mer än en kvart. Nu rullar vi upp torsdagen från slutet mot början. Jag tänker att när vi befinner oss över de japanska öarna far vi åter in i aftonskymningen för att över kusten av Korea få se solen gå upp i väster. — Får vi se solen gå upp i väster? frågade Corriere de la Seras korrespon- dent Alfieri tvivlande. — Ja, det är riktigt, svarade Montu- ori, under flygningen över Atlanten kun- de vi se solen bli efter oss och gå ned i öster, men över Stilla havet hinner vi upp den, och nu kommer den således att gå upp i väster. Minut efter minut gick under det att Ruggeros raket fortsatte med samma enorma hastighet som hos en meteor. — Nu måste vi väl redan ha de ja- panska öarna under oss, hade Oriola just sagt till sin kollega Giovari när horison- ten i väster fick en ljusare färgton, som sakta övergick i rött. — Det är aftonrodnaden, som vi hun- nit fatt, ropade Montuori. Han hade knappt talat till slut förrän solskivan långsamt steg upp över västra horison- ten och med sina strålar belyste raketens inre. Nu kunde belysningen släckas, och redan började här och där en skrivma- skin att klappra, när en skräll hördes. I. nästa ögonblick rycktes dörren till kommandorummet upp och Villari syntes i dörröppningen. Med livliga gester vin- kade han åt professor Ruggero att kom- ma in i kommandorummet och förmådde knappt dölja hur upprörd han var. — Vad står på Villari? — Det har hänt en olycka, professor. Huvudstyraxeln har brutits av. — Var är den avbruten någonstans? — I packningsboxen, där den går ut i det fria. Professor Ruggero tog sig förtvivlad om huvudet. — I packningsboxen Vil- lari! Villari nickade. — Ja, jag är rädd att den starka temperaturskillnaden är orsaken till det. Inne i raketen tjugo grader varmt och ute hundrafemtio gra- der kallt. Jag kan inte förklara det på annat sätt, ty den var gjord av det bästa stål som går att uppbringa. Ruggero sprang upp till styrinrätt- ningen och grep tag i ratten, som nu gick att vrida mycket lättare än förut. En blick genom fönstret visade Ruggero, att drivytorna inte följde rattens rörelser utan stodo stilla. Genom missödet hade raketen blivit omöjlig att styra. När Ruggero fick detta klart för sig, höll han på att falla ihop, men fattade sig så småningom och sedan dröjde det inte länge förrän han med sin skarpa hjär- na blev situationen vuxen. — Skicka ut ett radiotelegram, Vil- lari! skrek han till sin medhjälpare. — Försök komma i förbindelse med Hide- tawa i Tokio eller med Gorla! Det är de enda ställen, varifrån vi kan få hjälp. Medan Villari höll på med kortvågsän- daren satt Ruggero hopsjunken i en få- tölj och tänkte än en gång över det läge de kommit i genom axelbrottet. Det var inte längre möjligt att reglera raketens drivkraft. Oupphörligen skulle den med den en gång uppnådda meteorlika hastig- heten ila vidare västerut runt jorden. Så skulle den hålla på i dagar och veckor, kanske månader tills drivkraften i driv- ytorna var förbrukad . . . eller tills . Ruggero ryste när han tänkte på vad som kunde hända. Drivytorna kunde ju, sedan axeln brutits, icke längre fixeras i sitt läge. Genom något yttre inflytande såsom t. ex. luftmotståndet kunde de- ras inställning ändras, och följden här- av kunde knappast beräknas, Vilket ögonblick som helst kunde denna propa- gandafärd, som hade startats med så stolta förhoppningar, sluta med en kata- strof. id sextiden på torsdagens eftermid- Mår gingo Hidetawa och Yatahira ut från den nya verkstadsbyggnad, som un- der de senaste månaderna uppförts i Hidetawas park. De hade just besiktigat en ny stor trafikmaskin som nu stod färdig i hallbyggnaden. — Om vi ville, kunde vi göra en upp- stigning på samma gång som italienar- na och köra kapp med dem, sade han me- dan de voro på väg till lantgården. — Nej, Yatahira, svarade Hidetawa avvisande. Professor Ruggero kom först på idén med en rundflygning, och vi har ingen anledning att konkurrera med ho- nom. Följ med till mitt arbetsrum så få vi höra, vad radion har att förmäla om hans flygning. Medan Hidetawa satte sig på en kud- de gick Yatahira till radioapparaten och kopplade in Roms kortvågssändare, som just lämnade en skildring av de sista mi- nuterna före Ruggeros start. Yatahira, som längre tid vistats i Rom, förstod ita- lienska språket tillräckligt för att kun- na översätta vad som sades. — En minut i tio. Raketdörren har stängts. Maskinen stiger lodrätt upp ..- på hundra meters höjd skjuter den snett upp i höjden i riktning mot väster. Vi tillönska professor Ruggero och hans gäster en lyckosam resa. — Ja, nu har de börjat sin flygning och jag hoppas, att allt går lyckligt. Yatahira endast nickade och började ånyo syssla med radioapparaten. — Vem är det ni söker komma i kon- takt med? frågade Hidetawa. — Jag tänkte försöka höra, vad man säger ifrån raketen. — Det kommer ni knappast att lyc- kas med. Om en timme kan det kanske vara möjligt, när strålskeppet befinner sig över våra landamären. Icke desto mindre höll Yatahira på med sina försök, och efter cirka tjugo minuter lyckades han få in morsetecken. Under det att han skrev ned dem, läste han upp det för Hidetawa. — Raketen befinner sig nu över New York. Den går femton gånger snabbare än solen, omtalar hallåmannen, som Rug- HÄSSLEHOLMS TEKNISKA SKOLA KOMMUNAL LÄROANSTALT UNDER STATENS INSPEKTION Nya kurser börja den 1 okt. Statsstipendier upp till 45 kr. pr mån. Fackavdelnin- gar för maskinteknik (inkl. motorteknik), elektroteknik, husbyggnadskonst samt väg- & vattenbyggnad med kurser om 2, 3 och 5 terminer. veckor). törer (B-kurs) börjar 10 jan. Nya lokaler med mod. Progr. gratis, då denna tidn. nämnes. Vägmästarekurs (40 Värme- och sanitetsteknisk kurs (7124 mån.). Yrkeskurs för el. installa- laborat. Platsförmedling. Små levnadskostnader. TEKNIK för ALLA 21