en drivande kraften i näringslivets utveckling är före- tagarandan. Härmed förstås den enskildes vilja och för- måga att på eget ansvar driva företagsamhet och att bära de därmed förbundna ekonomiska riskerna. Vår industris historia är en enda kedja av företagarandans insatser i form av personliga initiativ i nyskapande syfte. Uppfinnare, ingenjörer, organisatörer och finansmän ha vi att tacka för att vårt lands naturtillgångar kunnat på ett alltmera fulländat sätt förädlas till industriprodukter med marknad världen runt. En förutsättning för produktion är utom naturtillgångar tillgång till arbetskraft. På denna punkt äro vi som bekant lyckligt lottade. Våra industriarbetares tekniska läggning,, sinne för precision och samvetsgrannhet utgöra en viktig fak- tor i det industriella förädlingsarbetet. En annan förutsättning är tillgång till kapital, vilket varit nödvändigt för tillgodogörandet av våra skogar, malmer och vattenfall. Tidigare ledo vi brist på kapital i vårt land, var- igenom vår industri hämmades i sin utveckling. Den sanna företagarandan låter ej ens avskräcka sig av brist på kapital. Ej få av de småföretagare på det indu- striella området, varpå exempelvis Småland är så rikt, ha börjat med två tomma händer. De ha ägt andra tillgångar för utjämning av denna brist: en seg ihärdighet, som ej låter avskräcka sig av svårigheterna, en förmåga att an- passa produktionen efter föreliggande behov och därigenom säkerställa en marknad åt sig, en händighet och teknisk blick, som ersatt brister i utbildningen, samt till sist en otrolig arbetsförmåga. vspärrningen från våra tidigare viktigaste exportmarkna- ÅA aer har ställt vår industri inför svåra problem. Det abnorma skattetrycket hotar räntabiliteten av det i industriell företagsamhet nedlagda kapitalet. Bristen på råvaror och dessas ransonering omöjliggör en på många områden önsk- värd expansion av industriproduktionen. Dessa hämmande faktorer ha dock ej kunnat nedslå före- tagsamheten. Dess välbekanta insatser i anpassningens och ersättningsproduktionens tecken utgöra en källa till tillfreds- ställelse och framtidsförhoppningar. Ett lysande exempel på företagarandans prestationsförmå- ga under nu rådande förhållanden utgör gengasdriften av vår motortrafik. Redan när krigsmolnen började hopa sig på eftersommaren 1939, upptogs tillverkning av gengasaggre- gat av den enskilda företagsamheten. Så länge bensinim- porten västerifrån ännu var fri, gick dock utvecklingen mot gengasdrift relativt långsamt. Vid Skageracksspärrens till- komst i april 1940 voro blott omkring 1000-talet gengasbilar i drift. Sedan dess ha vi emellertid kommit därhän, att f. n. i det närmaste 65.000 gengasdrivna bilar äro i gång här i landet. Denna prestation vittnar högt om företagarandans hand- lingskraft, initiativförmåga och framsynthet. Vi ha visser- ligen ett statligt gengasbolag, men de bärande insatserna i den ovan antydda utvecklingen ha gjorts av den enskilda före- tagsamheten. Staten ställde sig till att börja med mycket kallsinnig till gengasdriften. i nämnde nyss ordet framtidsförhoppningar. De knyta NAS till den övertygelsen, att företagarandan visat sig oumbärlig för vår hushållning i såväl gången som nuvarande tid. Det kollektiva samordnandet av nationens resurser genom statlig reglering av näringslivet må vara nödvän- digt, då tiderna äro så onormala som nu. Med normala för- hållandens inträde måste det enskilda initiativet och de per- sonliga insatserna åter få sin chans. Med det sagda åsyfta vi givetvis icke att underkänna all statskontroll av näringslivet. Den har visat sig vara till nytta för båda parter t. ex. på det sociala området. De onormala företeelser, som f. n. trycka sin prägel på många länder, ta sig bl. a. uttryck i autarki och planhushåll- ning. Med autarki menas självförsörjning av ett lands nä- ringsliv, varmed följer motarbetande av import och gyn- nande av export. Dessa båda äro emellertid varandras natur- liga komplement, eftersom exporten kan anses som betalning för importen. Båda äro därför nödvändiga för ett normalt handelsutbyte. Planhushållningen innebär en statlig regle- ring av både produktion och konsumtion, varigenom konkur- rensen och näringsfriheten sättas ur spel. Vi ha påmint härom, därför att ett skede av vår egen ekonomiska historia uppvisat liknande förhållanden. Det var under hattpartiets s. k. merkantilistiska politik på 1700-ta- let, vilken kännetecknades av monopol, subventioner, import- förbud och andra statliga tvångsåtgärder på näringslivets om- råde. Hattarna sutto vid makten 1738—65. Under dessa år grun- dades en massa industriföretag, vilkas existens emellertid var beroende av statligt stöd. Såvitt känt är, ha emellertid blott 11 av de under denna tid etablerade industrierna ägt sådan inneboende livskraft, att de fortlevat till våra dagar. an jämföre härmed följande siffror. Sedan genom 1846 års fabriks- och hantverksförordning skråväsendet avskaf- fats och företagarandan fått utvecklingsmöjligheter, grun- dades intill 1864, då den fria företagsamheten fullständigt genomfördes, 109 alltjämt verksamma industriföretag. Efter sistnämnda år ha cirka 2,500 av de i Svensk Industrikalender upptagna mellan 2.700 och 2.800 industriföretagen tillkom- mit! Rättvisligen måste påpekas, att näringsfriheten ej varit ensam orsak till utvecklingen under senare delen av 1800- och början av 1900-talen. Det tekniska framstegsarbetet har varit en viktig faktor, den ökade kapitaltillgången inom lan- det likaså, varjämte förbättrade kommunikationer medverkat till industriens uppsving. / Företagarandan har dock varit och kommer alltid att förbli den urkraft, som driver utvecklingen framåt. T—Ss. KK 6 TEKNIK för ALLA