Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stereofonisk upptagning ger levande ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mon ar SD Bh 6 oa BB Sr NOD REN re 8 LS
So Si EK AND, SUI Sa PR Dä
Ja AS RDA
Lär då
| 20 PE SNG -
on
NN
S
E
NN
FS
|N
Zz
z Z
Ill
AS SÅ
S7018
: NASYK
fll SILL | | SS
Pl Zi G
fe T
£ AC
Fig. 7. Utförande och uppställning av
båda tonskrivarna Gi och G2 för skär-
ning av två spår på samma gravertrum-
ma S. Skrivarna äro fastsatta på ge-
mensam axel E. Beteckningar enligt
fig. 6.
med, att den stereofoniska filmen — må
vara utan stereofonisk effekt — skall
kunna köras i en normal tonfilmmaskin.
Detta är emellertid omöjligt med den
ovan beskrivna metoden, då vid en nor-
mal återgivningsapparat de båda bred-
vid varandra liggande delarna av de
båda tonspåren höras samtidigt, medan
de i stället skulle höras med en tids-
skillnad av ungefär 3 sekunder (nämli-
gen a/v, där v = filmhastigheten = 30
cm/sek). Resultatet skulle följaktligen
Fig. 8. Den undre tonskrivaren Gz2 är
här inställd för drift. Den övre tonskri-
varen ligger vid sidan av denna.
bli, att varje del av det upptagna talet
eller den upptagna musiken skulle hö-
ras två gånger med en inbördes tidsskill-
nad av 3 sekunder.
För undvikande av denna ekoverkan
måste den stereofoniska filmen uppta-
gas på så sätt, att varandra motsva-
rande punkter hos de båda tonspåren
komma att ligga bredvid varandra på
filmbandet, eller med en ömsesidig för-
skjutning av högst 1 eller 2 mm. Där-
vid bortfalla samtidigt de båda proble-
men beträffande töjning och periodisk
tidsskillnad.
Man kunde naturligtvis också tänka
sig, att man i återgivningsapparaten en-
dast använde sig av det ena tonspåret
och täckte över det andra. Denna me-
tod skulle dock ge en ojämn ljudåtergiv-
ning av den upptagna musiken, då de
båda mikrofonerna vid den stereofoni-
ska upptagningen med avsikt ha ställts
ett stycke ifrån varandra för att upp-
fatta var sin bestämda del av ljudet i
rummet. För en god totalåtergivning
måste följaktligen ljuden från båda mi-
krofonerna sammanfogas, eller med
andra ord, båda tonspåren måste begag-
nas.
enom dessa undersökningar kommer
man således snart till den slutsatsen,
att de båda tonskrivarna måste göra
sina tonspår bredvid varandra på sam-
ma trumma. Detta kunde emellertid
icke utan vidare utföras med tillhjälp
av den tillgängliga konstruktionen hos
Philips-Miller-skrivaren, som =: också
framgår av fig. 6. Man ser här, huru
filmbandet och gravertrumman å ena
sidan, samt gravernål, ankare och mag-
netsystem å den andra ha konstruerats.
Tänker man sig nu en andra tonskriva-
re, konstruerad som en spegelbild av
den förstnämnda, placerad så, att de
båda gravernålarna stå bredvid var-
andra, kommer man i flera punkter i
konflikt med den lag, som säger, att två
saker icke samtidigt kunna befinna sig
på samma punkt i rummet. Det svå-
raste problemet erbjöd därvid placerin-
gen av axeln för trumman. Som fram-
går av fig. 6 a, skulle denna axel där-
vid passera tvärs igenom den andra ton-
skrivarens polsko. För att undvika detta
måste man antingen förstora avståndet
mellan axel och gravernål, alltså göra
trummans diameter större, eller minska
på bredden av den andra tonskrivarens
polsko. Den senare lösningen är dock
icke godtyckligt genomförbar, då det
magnetiska motståndet hos polskon icke
får bli för stort. Den förstnämnda lös-
ningen har likaledes skadliga följder, då
en större trumma måste ha lägre varv-
tal, eftersom filmens frammatningshas-
tighet måste vara konstant. Detta lägre
varvtal gör emellertid, att det på axeln
monterade svänghjulet icke i lika hög
grad som förut kan kompensera för va-
riationerna i filmframmatningen på
grund av det motstånd, som gravernå-
len förorsakar. Detta motstånd gör sig
dessutom mer gällande på grund av den
större diametern hos trumman. Vid den
tillgängliga konstruktionen voro dock
lyckligtvis såväl polsko som svänghjul
tillräckligt rikligt tilltagna för att en
kompromiss skulle bli möjlig. Polskons
bredd behövde blott minskas med ett par
mm, medan diametern hos trumman
ökades från 35 till 70 mm.
Några andra mindre genomgripan-
de konstruktiva förändringar genom-
fördes även på tonskrivarens kåpa
och på magneten, som åstadkommer
skrivarens magnetfält. I den ur-
sprungliga konstruktionen omsluter
tonskrivaren gravertrumman (fig. 6),
vilket underlättar en tillfredsställan-
de lagring av axeln E, varigenom
(Forts. å sid. 25.)
Fig. 9. Samma bild som fig. 8 med den
skillnaden, att den övre tonskrivaren
ligger på sin plats.
a) )
Fig. 10. För utskärning av de båda
tonspåren användas två gravernålar av
safir (b), som blott ha halv kilform i
jämförelse med en normal gravernål (a).
Bredden d hos varje nål göres oföränd-
rad, varigenom nålarna kunna sättas
fast ordentligt på tonskrivarnas anka-
ren. Kilvinkeln är dock i verkligheten
betydligt större (87) än vad bilden
visar.
ERE EEE EE
Fig. 11. Ett stycke av en stereofonisk
tonfilm, som upptagits enligt denna me-
tod. De två tonspåren, som registrera de
båda ljudbidragen, skiljas åt genom ett
smalt svart band. Man ser tydligt de
två svängningsformernas intensitets- och
tidsskillnader, vilka uppstått genom den
stereofoniska effekten. Intensitetsskill-
naderna äro störst för höga frekvenser
som anges av det övre spåret.
AX 02 RÖDE
L F Al er ] Fä S
: AR ST - I
3 te
"a s
a
Fig. 12. Uppställning och återgivning
av en stereofonisk film. Medelst ljus-
källan L och linsen Os belyses filmrem-
san F (ritad i sektion) medan linsen
O.: kastar en 7 gånger förstorad bild av
filmen på spalten D. Det från denna
spalt utgående ljusbandet uppdelas i två
hälfter i enlighet med de två tonspåren,
varav den ena med tillhjälp av spegeln
S dirigeras till fotocell C:, medan den
andra hälften uppfångas av fotocell: C:.
De växelströmmar, som uppstå genom
de varierande belysta fotocellerna för-
stärkas var för sig och ledas till hög-
talare.
Fig. 13. Bild av återgivningsapparat
för stereofonisk film enligt fig. 12. Hyl-
san för fotocellen är avtagen.
TEKNIK för ALLA 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>