Stereofonisk upptagning (Forts. från sid. 5.) trumman blir fixerad i förhållande till gravernålen. För att de båda skrivarna skulle kunna anbringas tätt intill varandra gjordes de mera platta enligt fig. 7. I den tonskriva- re, där axeln går igenom, placerades magneten vid sidan om polskorna, vilket naturligtvis icke ändrar på den magnetiska kretsen. Der slutliga konstruktionen, som an- vändes för våra försök, framgår av figurerna 8 och 9. För att den stereofoniska filmen skall kunna köras i en normal maskin måste ännu en hittills icke omtalad fordran uppfyllas, nämligen att de båda tonspå- rens totala bredd icke får vara större än 2 mm, vilket utgör den maximala bredden av ett normalt spår. För upp- fyllande av denna fordran försågs var- je skrivare med en gravernål, som blott hade en halv kilform enligt fig 10. De på detta sätt erhållna dubbla spåren, varav ett exempel visas i fig. 11, över- ensstämma så när som på en smal svart rand i mitten med ett på normalt sätt erhållet spår. ' Ytterligare åtgärder måste emeller- tid vidtagas för att de båda gravernå- larna skulle kunna justeras. Båda nå- larna måste nämligen ha samma skär- djup. Detta skärdjup kan inställas för de båda skrivarna var för sig, därige- nom att de på fig. 6 och 9 synliga stif- ten D skjutas ut mer eller mindre med tillhjälp av en mikrometerskruv D. Vid upptagningens början eller slut sättas re båda nålarna samtidigt ned på fil- men, resp. lyftas upp, med tillhjälp av en kam. Samtidigt tryckas de båda stif- ten D undan och skrivarna vridas om- kring den gemensamma axeln E enligt säte ch En andra justering innebär inställ- ning av de båda nålarna i filmbandets längdriktning. Ovan har sagts, att i en normal maskin utan stereofonisk effekt får finnas högst ett avstånd av 1 å 2 mm mellan motsvarande punkter på de båda tonspåren. Vid körning i en ma- skin med stereofonisk effekt, alltså där båda tonspåren användas var för sig, måste toleransen vara ännu mycket mindre. Redan en så liten tidsskillnad som 0,0002 sekunder mellan de båda ljudbidragen ger sig tillkänna som en förskjutning av tonbilden. Denna tids- skillnad motsvarar en förskjutning ut- efter filmremsan av 0,06 mm. För att kunna inställa gravernålarna med sådan noggrannhet är axeln E i den ena av de båda skrivarna excentriskt lagrad i en vridbar ring Q enligt fig. 8. En liten vridning av denna ring med tillhjälp av i fig. 9 synliga skruvar förskjuter hela skrivaren och därmed även nålen en smula i filmens längdriktning. Vid den stereofoniska återgivningen kan man belysa filmen på normalt sätt genom en smal ljusspalt, varvid det ljus, som passerar vardera av de båda tonspåren, föres till två skilda fotocel- ler. Delningen av det genomsläppta ljus- bandet, som lätt kan erhållas med till- hjälp av en liten spegel, gav här på grund av ljusbandets ringa bredd (2 mm) upphov till en mycket knepig kon- struktion. Från filmen kastades sålunda med tillhjälp av ett objektiv en 7 gånger förstorad bild på en ljusspalt. Den ena hälften av denna bild böjdes av bakom spalten medelst en spegel. Denna anord- ning framgår av fig. 12 och 13. Som avslutning vilja vi nämna, att det vanliga ”Philimil”-bandet är till- räckligt brett (7 mm), för att bredvid det normala eller dubbla spåret på 2 mm ha ännu ett tonspår. En sådan möjlig- het kan vara betydelsefull, om man vill upptaga och återge de höga och låga tonerna var för sig. De låga tonerna (under 300 Hz) bidraga föga eller ing- enting till. den stereofoniska effekten. Tillhörande tonspår kan därför utföras enkelt, och inställningen av detta spår i förhållande till samtidiga punkter på det andra, dubbla spåret behöver ej vara så noggrann. Den i början av den- na artikel angivna lägesskilda registre- ringen kan således här komma till an- vändning, vilket underlättar problemet att åstadkomma tre spår bredvid var- andra. Denna utvidgade metod kan emellertid först då komma ifråga, då det icke längre kan bli tal om att be- höva köra en stereofonisk film i en nor- mal maskin. Snillet Svensson (Forts. från sid. 7.) Emellertid visade det sig, att varken expertis eller allmänhet hyste någon nämnvärd förståelse för herr Svenssons uppfinning, varför han fick dela sam- ma öde som många av sina kolleger. Han blev utsatt för spott och spe, och hans absolut vattentäta och dragfria paraply föll i glömska, såsom fallet ofta är med uppfinningar, för vilka männi- skorna inte äro mogna. Uppfinnaren själv tog nederlaget mycket hårt, men hans uppfinnarlusta kunde dock inte förkvävas av motgångarna. Personligen anser jag Svensson vara en mycket angenäm människa, men jag umgås dock inte gärna med honom, se- dan han låtit mig proväta ett av honom gräddat spisbröd, till vilket han använt ett nytt jäsmedel. Brödet smakade inte direkt illa, men då jag tre dygn efter förtärandet upp- vaknade på magklinikens pumpstation och ännu något medtagen förebråddes för min abnorma begivenhet på mur- bruk, beslöt jag att icke vidare betrakta Svensson som min personliga vän. Med till största sannolikhet grän- sande säkerhet anländer nog Svensson till TfA:s redaktion någon av de när- maste dagarna med utkastet till en gen- gasdriven <cigarrettändare, som kan medföras på en särskilt för ändamålet konstruerad dragkärra på gummihjul. Jag anhåller på det vördsammaste, att Red. behandlar honom med största vän- lighet, ty han är i grund och botten en mycket snäll människa. dee N. E. Fridh, Eksjö. Ritningen till barken ”Albertina” betingar ett pris av kronor 2. Själva trämaterialet kan köpas hos en snic- kare. Därtill kommer en del småsaker såsom lim, färg o. dyl. Dessa detaljer torde icke uppgå till mer än 1 krona. Sammanlagt skulle således alla utgifter för byggandet av barken ”Albertina”, 80 cm lång, icke överstiga kro- nor 3 H. Adolfsson, Göteborg. Betr. störningsfri radio. 1) Ett byte torde inte ' spela någon större roll. 2) Ja. 3) Mässing är praktiskt taget lika bra till stavantenner på alla vanliga våglängder. Bengt Evert L—n, Norrköping: TfA har in- fört en hel del artiklar om modelljärnvägar, se förteckningen i Teknik för Alla nr 28 — 1941 på sidan 28—29. Delar till modelljärn- vägar äro ganska svåråtkomliga just nu, men Ni kan höra efter hos någon 'specialfirma, t. ex. Mekanex, Drottninggatan 9, Stockholm. 601, V—ås: Nämnda generator kan säkert lindas om till motor på 1 hkr. Arbetet bör dock utföras av en fackman, som kan verk- ställa de erforderliga beräkningarna. Eremit, Stockholm. Ritning till en kristall- mottagare kan fås t. ex. från Clas Ohlsson & Co., A.-B., Insjön, till ett pris av 25 öre. En komplett byggsats till mottagare enligt ovan- nämnda ritning kostar kr 3:95. Ingemar Ericsson, Sandviken: Några äm- nen, som isolera den av Eder nämnda kraften, finnas inte. Dragningskraften kan dock gi- vetvis neutraliseras till en viss grad med hjälp av metallväggar. P. W., Alfredshem: För närvarande är den svenska litteraturen om urmakeri synnerligen sparsam. Just nu kan således nämnas blott en bok, nämligen ”Om ur och hur man repa- rerar dem” av Urman. Boken kan beställas genom bokhandeln och kostar kr 3:25 + om- sättningsskatt och porto. I samband härmed framhålles, att Svensk Urmakeritidning utger litteratur i ämnet, som dock endast kan er- hållas direkt från tidningen. Ni torde därför tillskriva vederbörande direkt i och för er- hållande av närmare upplysningar. Ta chansen att förtjäna engar / Bliv Teknik för Alla, ambud för veckotidningen för praktiskt folk. Till Teknik för Alla. Box 3137, Stockholm 3. Undertecknad önskar få sig till- sänt ombudsvillkor och material: TEKNIK för ALLA 25