SÅÄLLSAM A FAKTA OM VÄRME Det finns vätskor, som börja koka våldsamt, om de komma i beröring med is. Flytande luft eller flytande helium reagera för en isbit som vatten för en rödglödande järnklump. Om vi släppa ned ett stycke is i en behållare med flytande luft, skulle den blekblå vätskan omedelbart nå kok- punkten och börja ”ånga” och puttra våldsamt, ända tills isbiten berövats all den ”värme” den innehåller. Annorlun- da uttryckt — den flytande gasen skul- le suga all värme ur isen och använda den för att övergå från flytande: till gasformig aggregationstillstånd. De flesta gaser bli flytande under in- verkan av intensiv köld, som vanligen får alstras av gasen själv på så sätt, att den upprepade gånger får utvidga sig, vilket så småningom berövar -mo- lekylerna deras energi, så att de bli nästan orörliga. När detta inträffar, har gasen övergått till flytande till- stånd. Den absoluta nollpunkten — 273” Cel- sius — representerar ett tillstånd, där molekylerna blivit fullkomligt orörliga och där all materia, även de flyktigaste gaser, förvandlas till fasta kroppar. I denna den kallaste köldens värld få alla materiella ting vissa nya egenska- per. Det förefaller oss t. ex. egendom- ligt, att metaller, som redan äro så hårda, kunna ”frysas”. Men detta kan bevisas med ett enkelt experiment. Om en liten mängd flytande luft häl- les upp i en tennskål och får avdunsta hastigt, blir tennet snart ”fruset” i or- dets egentligaåste betydelse. Om vi släp- pa tennskålen på golvet, kommer den att splittras i små bitar, liksom porslin eller glas, med ett klirrande ljud. En knappnål med samma temperatur som solens inre, pla- cerad på en radiomast vid Spånga, skulle steka folk i Göteborg. Allmänt uttryckt förhåller sig en kall kropp i en varmare omgivning på sam- ma sätt som vatten, som söker sig till en annan nivå. Den suger till sig vär- me från omgivningen i något som lik- nar en förtvivlad ansträngning att bli lik den, att bringa sig själv till en tem- peratur av samma höjd som tingen om- kring. Flytande luft och andra gaser uppfö- ra sig fullt i överensstämmelse med fy- sikens vanliga lagar. Resultaten före- falla oss sällsamma endast på grund av ovana. Vi veta alla, att när några drop- par vatten kastas på en het spis, explo- derar vattnet formligen och försvinner omedelbart som ånga. Detta fenomen skulle upprepas i exakt samma form, om ett par droppar flytande luft stänk- tes på någon del av människokroppen. Man skulle få se en puff av vit ånga, då den flytande luften utnyttjade till- fället att hoppa tillbaka till sitt gasfor- miga tillstånd. Låt oss, för att bekanta oss närmare med denna ovanliga vätska, föreställa oss att vi framför oss ha en termos- flaska, fylld med flytande luft. Trots att den beskyddas av termosbehållarens vakuum, kokar vätskeytan av berörin- gen med atmosfären. Vi kunna inte göra något för att hejda kokningen, ty om vi skulle korka till flaskan, så skulle den mycket snart explodera — vätskan skulle fortsätta att koka, tills ett till- räckligt övertryck uppstode att sprän- ga flaskan. En vitglödgad <stålstång oxideras långsamt i luft; men om den stoppas ned i flytande luft, slår den genast ut i ljusan låga. Alla andra ämnen, som brinna långsamt eller inte alls, visa stor eldfängdhet, om de upphettas och ned- sänkas i denna fängslade gas. De flesta gaser övergå i flytande till- stånd, när de kylas ned. Om avkylnin- gen fortsätter, frysa de flytande ga- serna slutligen till och bli fasta krop- par. Men det finns viktiga undantag från denna regel. Ett av dem är kol- dioxid — vanlig kolsyra. När denna gas utsättes för stark kyla, hoppar den över det flytande stadiet och blir genast fast. På samma sätt när den smälter — den kvarlämnar inga spår, inga ”pö- TAG E Innan elektriciteten började användas tekniskt kunde värme endast framstäl- las genom förbränning — d. v. s. genom att elda med trä eller kol eller gaser. Även vetenskapsmännen voro på den ti- den fast övertygade om att det var omöjligt att generera värme utan för- . bränning. HElektricitetens moderna an- vändning har förändrat detta. Förr i världen lyckades man alstra temperatu- rer på högst 1.500—1.600” i lyckligaste fall, i specialbyggda ugnar med sär- skilt gott drag. TI den elektriska ljus- bågen kunna temperaturer på c:a 4.000? utan större svårighet åstadkommas. MARCONITIe heter Teknik för Allas nya följetong, som börjari nr 38 EN FASCINERANDE SKILDRING » SPÄNNANDE »« ÄKTA den trådlösas uppfinnare 14 TEKNIK för ALLA